Skogen

2010-06-20T04:02:00.000-07:00

Mycket bra artikel om Skogen.

http://www.pitea-tidningen.se/debatt/artikel.aspx?ArticleId=5431459

Effekt - bra tidning

2010-04-26T00:29:00.000-07:00

"Sveriges enda samhällsmagasin om klimat och hållbarhet" är tidningens egen formulering för att beskriva sig. Tyvärr låter denna beskrivning lite väl snäv; för det är ju så att när man börjar förstå hur miljöproblemen och ekonomin hänger samman så öppnar sig även en hel del andra dörrar till förståelse av övriga samhällsproblem.

Överkonsumtion är knappt bra för någon eller något utom möjligen för själva tillväxtsystemet självt. Effekt kan faktiskt vara en riktigt god hjälp på vägen för den som vill få en djupare inblick i hur dagens system är uppbyggt och fungerar, samt ge oss som inte ställer upp på att dra denna samhällsvagn goda anledningar till att låta bli.
Jag rekommenderar alla som vill lära sig mer om klimatet, olje/energikrisen och vårt samhälles tillväxtproblematik att testa Effekt.

Man kan prenumerera både halv- och helår, samt i PDF-format.

Kolla in här:http://www.effektmagasin.se/

Mvh:
Johannes

Hyggesfritt

2010-04-18T23:30:00.000-07:00

Nu börjar man då och då kunna se såna här små rapporter, om hyggesfritt skogsbruk i tidningarna. Kolla in:

http://www.lantbruk.com/nojd-med-nettot-efter-plockhuggningen/2010-04-14

Intressant:

Johannes

Internationell kritik mot svensk gammelskogsavverkning

2010-03-24T02:03:00.000-07:00

Idag infogar jag ett pressmeddelande från Skydda Skogen.
Mvh:
Johannes

Pressmeddelande den 24 mars, 2010

Den svenska regeringen äventyrar det europeiska naturarvet när gammelskog
fortsatt avverkas och ambitionsnivån sänks för skogsskydd efter 2010. Det
menar organisationen Skydda Skogen, som får stöd i sin kritik från
Tysklands största miljöorganisation NABU. Tillsammans kräver de krafttag
från regering och skogsnäring för att skydda de svenska gammelskogarna och
andra skogar med höga naturvärden.

Skydda Skogen menar att den miljömålsproposition som igår presenterades av
regeringen öppnar för godtyckliga tolkningar eftersom den saknar tydliga
arealmål för långsiktigt skydd av skog. Organisationen är kritisk till att
regeringen inte verkar vilja skjuta till de pengar som krävs för att nå
det övergripande målet att bevara den biologiska mångfalden till 2020.

- Det är bra att det kortsiktiga målet till 2010 bedöms nås, vilket
betyder att totalt ca 2 procent produktiv skogsmark kan få formellt skydd
nedan fjällskogen, men det berättigar inte en långsammare skyddstakt efter
2010, säger Viktor Säfve, ordförande i Skydda Skogen. Varför väntar
regeringen med att leverera ett nytt arealmål till 2020? Gammelskogar
faller för skördarna nu och det behövs resurser och tydliga mål att arbeta
med för de berörda myndigheterna.

Skogsbruk har bedrivits på större delen av Sveriges produktiva
skogsmarker. De gamla naturskogarna som återstår utgör en viktig del av
Europas sista naturskogar. Sverige har förbundit sig internationellt att
stoppa förlusten av biologisk mångfald och är skyldig att följa EU:s
naturvårdsdirektiv. Trots det är drygt 1 800 skogslevande arter hotade
eller missgynnade i landet.

- Tyskland är en stor importör av svenska skogsprodukter och det är mycket
oroande att den svenska skogsnäringen och regeringen fortfarande tillåter
att gammelskogar avverkas, säger Johannes Enssle, talesperson för
skogsfrågor i NABU. De svenska gammelskogarna, som utgör en ansenlig del
av de kvarvarande naturskogarna i Västeuropa, måste skyddas.

NABU (Nature and Biodiversity Conservation Union) är Tysklands äldsta och
största medlemsbaserade miljöorganisation. NABU har undertecknat uppropet
”Skydda Sveriges gammelskog”, som initierats av föreningen Skydda Skogen.
Uppropet, som riktar sig till riksdag och regering, har hittills skrivits
under av över 185 forskare, tusentals enskilda personer och 25
organisationer. Kraven är att 20 procent av den totala produktiva
skogsarealen ska skyddas och att regeringen ska anslå de medel som krävs
för att bevara den biologiska mångfalden. Stora arealer skogsmark måste
dessutom restaureras för att nå upp till 20 procent skyddad skogsmark.

- Det är skandalöst att regeringen blundar för forskarvärldens
rekommendationer och demokratiskt fattade miljömål, säger Daniel
Rutschman, sekreterare i Skydda Skogen. Regeringen för en kontraproduktiv
politik genom att sänka anslaget till skydd av skog, samtidigt som man
vill fördyra reservatsbildning. Dock verkar de övergripande målen för
skogen kvarstå, nu gäller det att detta inte blir ännu en
skrivbordsprodukt.

För mer information:
Viktor Säfve, ordförande i Skydda Skogen, 076-1148811,
viktor.safve@skyddaskogen.se
Daniel Rutschman, sekreterare i Skydda Skogen, 073-810 72 39,
daniel.rutschman@skyddaskogen.se
Amanda Tas, skogskoordinator i Skydda Skogen, 076-7613533,
amanda.tas@skyddaskogen.se

www.skyddaskogen.se

”Den svenska modellen”

2010-03-22T01:19:00.000-07:00

Larmen om utarmningen av jordens skogar avlöser varann.
Vi ser bilder på skövlingarna på Borneo, vi läser om avskogningen i Amazonas. Samtidigt propagerar den svenska skogsnäringen, för den ”svenska skogsbruksmodellen”. Denna modell sägs vara räddningen för vår planet undan klimathot och utarmning av biologisk mångfald. Men vad är det då som är så unikt med den svenska skogsbrukmodellen?

På Borneo hugger man ner ursprungliga skogsekosystem och skapar oljepalmsplantager.
Dessa planterade skogar används för biobränslen till våra bilar.
I Amazonas hugger man ner ursprungliga skogsekosystem och planterar eukalyptusträd som snabbt växer upp och blir till pappersmassa och papper.

Den svenska skogsbruksmodellen bygger på samma princip som de två ovanstående exemplen. Ursprungliga skogsekosystem huggs ned för att ersättas med ett plantage, i vårt fall av framavlad gran, tall eller importerade trädslag. Dessa virkesåkrar har inte mycket gemensamt med den ursprungliga skog som avverkats. De gamla träden och den döda veden saknas, djuren och växterna som levde i skogen är borta. Precis som i Amazonas har vi skapat ett trädplantage istället för en skog.

På Borneo söker naturvårdare med ljus och lykta efter de utrotningshotade orangutangerna bland spillrorna av ursprungliga skogar på den stora ön. Likadant letar naturvårdare här i Sverige bland spillrorna av vår gamla ursprungliga skog efter våra utrotningshotade arter.

Jag förstår att vi naturälskande svenskar bedrövas över det som händer i Amazonas eller Borneos skogar. Alla förstår vi vad konsekvenserna för dessa skogsekosystem blir när de gamla naturskogarna avverkas.
Men varför förstår vi då inte dessa konsekvenser när det gäller vårt egna skogsekosystem där endast 3,5% av skogen är långsiktigt skyddad? Tror vi att 3,5% av Amazonas eller Borneos skogar skulle räcka för att rädda dess ekosystem?

/Sebastian Kirppu

* * * * * * * * * *

Tack Sebastian för ditt gästinlägg.
Jag skulle också vilja passa på att påminna alla om att skriva på och sprida det upprop för skydd av svensk gammelskog som ni kan hitta här:

http://protecttheforest.se/upprop/sv/skriv-pa

Mvh:
Johannes

Nej till GMO - maten som hotar själva livet.

2010-03-20T01:14:00.000-07:00

EU har precis vikit ner sig för GMO-lobbyn och tillåtit odling av genmodifierade grödor. Detta är alltså växter vars främsta egenskap är att de själva producerar GIFT.
Trots att industrin under flera årtionden snackat väldigt mycket om de stora fördelarna med genmodofierade grödor - hur många de kan bli, att de kan bota svälten i världen o.s.v. - så har de i stort sett bara drivit fram soja, majs, raps och bomull. Och dessa 4 växters främsta egenskaper är då alltså att de antingen själva producerar gift (och dödar alla andra växter i sin närhet samt även humlor, bin och andra pollinerare), eller att de tål kraftig besprutning. Tvärt emot vad industrins (läs Monsantos) forskare hävdat så har inte länder och bönder som övergått till GMO-grödor fått någon ökad skörd - vissa talar t.o.m. om det omvända förhållandet.

Den ganska knapphändiga forskning som bedrivits på djur som matats med GMO-majs, soja osv (GMO-majsens smak är så dålig att den inte gått att sälja till människor) visar att dessa får förändringar på lever, njurar, i sin tillväxt fertilitet o.s.v.
Om det skulle bli så att dessa GMO-grödor lyckas korsa sig eller på något annat sätt ta sig ut i den naturliga ekologin så kan vi stå inför ett verkligt jättehot: Detta har faktiskt redan hänt på flera ställen runt om i världen.

Avaaz.org driver en kampanj mot GMO inom Europa och har redan samlat in över 200 000 namn mot detta vansinne. Följ länken här nere och ge din för ett GMO-fritt EU du också. Hjälp också till att sprida kunskapen om vad GMO-industrin och dess lobby verkligen håller på med; börja med att sprida detta upprop:

https://secure.avaaz.org/en/eu_health_and_biodiversity/

Tack:
Johannes

skydda landets gammelskogar

2010-03-14T08:02:00.000-07:00

Lyssna till Åslög Dahl, Fil. Doktor, botanik, Göteborgs universitet på SR från 8 mars om uppropet för att skydda Sveriges gammelskogar:

http://www.sr.se/cgi-bin/goteborg/nyheter/artikel.asp?artikel=3493002

Och har du inte skrivit på uppropet så kan du läsa om det och skriva på här:
http://protecttheforest.se/upprop/

Eller skriva på direkt här:
http://protecttheforest.se/upprop/sv/skriv-pa

//J.

Skogen i radio

2010-03-12T00:47:00.000-08:00

Från SR´s hemsida:

"Väldigt lite skog med höga naturvärden finns kvar, säger Bengt Gunnar Jansson
Organisationen Skydda Skogen har startat ett upprop för att rädda skogen. Över 140 forskare har skrivit på, varav Bengt Gunnar Jonsson på Mittuniversitetet är en. Reporter Therés Ulander 2010-03-07"

http://www.sr.se/jamtland/nyheter/artikel.asp?artikel=3490980

Den hedniska kristendomen

2010-02-26T00:41:00.000-08:00

Den vitt spridda tanken som säger att polyteism alltid naturligt efterträds av monoteism är inget annat än en senromersk konstruktion av kristna historieskrivare. De lyckades med att låsa den narrativa ramen vid denna imbecilla uppfattning så effektivt att de flesta människor – och forskare – än idag förhåller sig till detta som en grundläggande sanning, ställd utom diskussion. Hedendomen gick under i och med Kristi ankomst till jorden. Detta är tesen. En dynamisk, ny brinnande gud dansade in i en trög statisk massa av hedningar och satte den i brand. En debil, gammal och utvecklingsfientlig värld drog sin sista suck för att snabbt ersättas av en ny visionär rörelse. I den här texten hade jag tänkt visa på att detta ”allmänna vetande” om vår historia inte stämmer. Hedendomen (eller åtminstone Folktron) dog inte alls ut, övergången tog väldigt lång tid (frågaan är om den ännu är helt avklarad), och den ”nya religionen” var mer ett revolutionerande styresskick än det var en revolutionerande religion. Men allra först måste vi reda ut ett par saker.

Historien är full av ”nya Gudar” och nya religioner som konkurrerar ut sina äldre kollegor och dessutom vampyriserar på det äldre religiösa arvet, Kristendomens brytning och kannibaliserande på Judendomen är bara ett exempel. Ofta kan dessa förändringar också (med viss försiktighet, utan att dra alltför stora växlar) betraktas som förändringar i ytans rörelser när djuphavsströmmarna ändrat riktning: Övergången från nomadiserande till bofast liv är ett exempel på en sådan förändring. Så höll t.ex. de gamla perserna från början en Ur-tjur som en av sina högsta gudomar: ”Jag anropar och prisar den Högste Tjuren, som kommer gräset att växa i överflöd, den rene tjuren som givit upphov till den rena människan” (gammal persisk hymn.). En grönskans och det bofasta jordbrukarlivets Gud alltså. Men om vi sen kastar oss iväg framåt i historien så hittar vi i hos en ny persisk kulturgrupp Mithra - en ljusets Gud, Persernas Apollo – som dänger skiten ur just denne gamla Ur-Tjur vilken nu omtalas som ”besatt av ondskans makter”. Det nya krossar det gamla men använder sig också av detta äldre arv i sin egen mytologisering. Man börjar skymta ett mönster om man också vet att ormen i Paradiset från början var en gammal semitisk gudom som stod för kvinnlig skapelseförmåga, födelse, återfödelse och kunskap om livet. I den senare judiska varianten har ormen blivit ond. Ja, det finns mängder av exempel: Marduks mot den kvinnliga ”demonen” Thiamat, Zeus mot Titanerna… överhuvudtaget ljusgudarnas kamp mot jordemakterna (”Jag är sanningen, Vägen och LJUSET”). En tanke kring detta skulle kunna vara att denna religiösa ytförändring hänger samman med en mer djupgående, som till exempel en ny sorts samhälle (som lägger stort fokus på det skrivna ordet?) och framväxandet av en intellektuell aristokrati.
Sett i detta sken blir kristendomen, eller kanske snarare monoteismen, inget annat än en mer eller mindre fullbordad sammansmältning av religionen och den totalitära staten.

Men varför parasitera på äldre tiders uppfattningar och tro, varför inte bara skapa någonting helt nytt? Tja, vem vet… För det första är det verkligt svårt att skapa något helt nytt ur ingenting, och för det andra så är det alltid smartast – om man verkligen vill lyckas - att besegra någon på hans eller hennes hemmaplan. Så gör politiker än idag: Man tar initiativet från motståndarens genom att sno dennes frågor och göra dem till sina (tänk Moderaterna, det nya arbetarpartiet). Detta är en delförklaring till att Jesus liksom Dionysos, Mithra, Horus, Krshna och flera andra är född den 25:e december. Varför börja jiddra med ett nytt datum när man redan har ett gammalt och välinarbetat (som dessutom råkar infalla med vintersolståndets slut och att dagarna blir längre och längre). Kanske vore det till och med för svårt att få folk att tro på en ljusgud som föds ett annat datum?

Dionysos, som likt Jesus har vinet som sin symbol.

Kristendomen ägde större kvalitéer som maktinstrument än den äldre mångfacetterade hedendomen. Roms elit tog till sig tanken om ett nytt styrelseskick. I en värld med många Gudar kan människornas riktningar och åsikter skifta; i den monoteistiska världen finns bara en Sanning, en Väg och ett Ljus.
Missförstå mig nu för allt i världen inte och uppfatta det som att jag skulle tro att det ”gamla goda” Rom skulle ha varit en bättre plats för vanligt folk som du och jag att leva på än det nya kristna. För det första är denna fråga – om det sena Rom var mer humant än det gamla – alltför svår för mig att besvara. Min ståndpunkt är – som alltid – att Rom, kristet eller hedniskt, i likhet med alla andra supermakter, då och nu, stod för allt det värsta som mänskligheten orkat frammana. Nej, anledningen till att kristendomen orkade göra Rom till sitt borde snarare bero på att den passade Kejsarnas nya Rom bättre än den gamla hedendomen. Istället för ett konfliktbemängt månggifte fick nu städernas stad sin enda äkta hälft som kunde matcha hennes behov – ett giftermål av sann maktkärlek mellan själsfränder. Men att härifrån dra slutsatsen att övergången från en världsåskådning till en annan skulle ha gått smidigt och följt den till av teologer upphöjda naturlag som heter ”animism – polyteism - monoteism” är att gravt förvanska historien.
Först fanns världen! Befolkad av allehanda livsformer och andar, världen kort och gott! Sen kom där en religion. Kristendomen. Ett nytt grepp som världen stod handfallen inför. Plötsligt går vägen till livet via en präst, en uttolkare av- och ställföreträdare för Skaparens vilja.

Även Rom var en gång en liten jordbrukande stam vid Tiberns mynning. Vid denna tidiga tid låg sannolikt inte andlighetens fokus på härskande och söndrande, på dominans och dödande utan följde väl sannolikt mönstret från de flesta andra små jordbrukarsamhällen. Heligheter som Frö, Regn och Eld stod högre i kurs än Krig, Död och Ära. Men någonstans längs vägen måste någon ha trampat in på en ny stig och tyngdpunkten försköts från dieteter som de första tre till förmån för de sistnämnda. Rom hade varit grymt, brutalt och moget länge när kristendomen äntligen var redo och gjorde sitt frieri.

Åtminstone på ytan verkar denna övergång ha fungerat. Överheten kunde visa upp sitt nya korspyntade anlete för omvärlden. Kungar och präster kunde skryta med att nu inte enbart ha makt över folks kroppar utan även över deras själar. Nyttan som den nya religionen gjorde eliten genom att förse makten med en ratt är obestridbar. I allt övrigt måste dock kristnandet ses som historiens ständiga misslyckande.
För det första kan vi inte ens räkna exemplen på att den gamla folktron dröjer kvar, anpassar sig och stannar: I Norden har vi Näcken, Huldran och allehanda Vittra som idag mer eller mindre, på ett individuellt plan och på mångskiftande sätt, håller på att anpassa sig till vår tid ekologism och bli en ny naturtro, en ny animism. Liknande exempel finns i hela den protestantiska och – ofta – mer sekulariserade världen. Katolicismen var i sig självt mycket tidigt tvungen att anpassa sig: Skyddshelgonen som Benedictus av Nursia som var Europas beskyddare (likt äldre tiders Gudar som var knutna till vissa platser), St Florus som är hästarnas beskyddare eller varför inte Franciscus som ju är alla djurs dito är bara tre av tusen och åter tusen helgon (för garvare, murare, soldater, ja till och med tjuvar; för platser, för sinnelag…etc) som likt gamla tiders halv- och helgudar riktade sina böner till i vissa situationer.

Helgonbild eller avgudadyrkan?

Modergudinnan Maria skulle vi kunna ägna en helt egen artikel men låt oss här bara lätt vidröra hennes i religionshistorien inte på något sätt unika person.
Vad är det egentlige för något häpnadsväckande med att en Gud har samlag med en dödlig jungfru och att den sonliga avkomman därav blir en halvgud och mästare för människorna? Har man läst det minsta sumerisk, indisk, egyptisk, keltisk, grekisk eller romersk mytologi så är det väl knappast något nytt tema. För att ta ett konkret exempel: Asklepios, den store helaren och läkekonstens Gud i det gamla Grekland, var inte bara produkten av könsumgänget mellan jungfrun Koronis (ibland Aigle) och Guden Apollon, han var även en undergörare som återuppväckte döda och utförde mirakler. Till slut var han tyvärr tvungen att dö, men behändigt nog återuppstod han efter tre dagar, färdades till Olympen och blev utnämnd till Gud. Kanske inte helt oförtjänt kan tyckas med en sådan livsgärning bakom sig, en annan Gud till far och en jungfru till mor.

Undergöraren Asklepios.

I många länder, som till exempel de sydamerikanska, har katolicism och äldre hedniska bruk fullständigt flutit samman så att man går till en vanlig kyrka för att få nattvard och dricka den självoffrande gudens heliga blod och äta hans heliga kött, till en annan kyrka för att delta i en mirakelceremoni och personligen få tala med Gud, samt till en medicinman eller kvinna (som ofta anropar den heliga Modergudinnan Maria) för att få hjälp med någonting privat, eller för att kunna samtala med andarna.
Enligt Judendomen, som ju är ursprunget till både kristendomen och Islam, så är all liknande aktivitet detsamma som hädisk avgudadyrkan, och då inte bara helgonen, Maria, apostlarna och de heliga männen (som vi snart ska titta närmare på), utan Jesus själv är enligt judendomen att betrakta som delar av ett panteon och bilder av Gudar satta vid sidan om Gud.

Kristendomens hela historia är strösslad med kätterska rörelser, anpassningar gjorda av kyrkofäderna själva för att passa en lokal ram av folktro och ibland av återgång till ren hedendom. Ja, graden av anpassning från kyrkan självt har ofta varit så stor att individer, vilka tagit kristendomen på större allvar än dessa höga herrar, ofta känt sig tvungna att gå samman i nya samfund – vilka naturligtvis, så fort de försökte frånta kyrkan dess tolkningsföreträde, blev stämplade som just kätterska av de mer dynamiska ledarna inom kyrkan.

Kristendomen visade och uppvisar fortfarande slående likheter med den extatiska Dionysoskult den vid sin födelse plagierade. Heliga män, drösvis av dem, har kommit och gått i historien. Vår nutida lutheranska präst är väl i och för sig oftast inte föremål för någon överdriven personkult (och det är väl kanske just därför som svenska kyrkan tappat så många medlemmar till mer extatiska samfund) men oftast har då bara kraften, av den troende själv, omdirigerats in i en annan kanal. I brist på Gudar har vi nutida människor istället idoler (vilka ofta förbränner sig självt när de försöker flyga för nära Solen).

Liksom folk flockades kring den mytologiske personen Jesus, så har även verklighetens folk flockats kring katolska biskopar, helgon, upplysta munkar och kätterska predikanter. Ja, själva klosterverksamheten som sådan är från början ett resultat av sådant idoleri: Helig man bor i öknen; lärjungar börjar dyka upp; försörjningsproblem uppstår när dessa envist stannar kvar; de bygger hus och trädgårdar. Hepp! Vi har ett klosterväsende!
En helig man var ofta till skillnad från de redan döda (och till gudomlighet upphöjda) helgonen en levande, världslig kontaktyta med det gudomliga. Han kunde inte sällan hela människor och ibland rädda hela städer eller länder från undergång. Hans uppgift blev ofta (eftersom hans enda karriärmöjlighet låg på det fysiska planet) att likt äldre tiders fruktbarhetspräster, visa gubbar och gummor eller schamaner att ägna sig åt sånt som angick folk i deras vardag: Sådd, skörd, regn och sol. Naturligtvis riktades inte den helige mannens uppmärksamhet mot Jorden själv, eller mot de i henne inneboende andekrafterna, utan mot den Ende Guden. Men jag kan inte låta bli att fundera över om han i utförandet av detta värv inte stal lite av den Endes kraft och magnetism? Blev han inte själv lik en halvgud när han på detta sätt lyckades överföra en liten ström av det odelade fokus som den Ende krävde av alla sina tillbedjare till sig själv?

Kristendomen, om man liknar den vid en person, påminner starkt om en trädgårdsmästare som tagit sig vatten över huvudet och alltför snabbt utökat sina odlingar och utkämpar ett oavbrutet förlorat slag mot ogräsen.
Romarnas ”nya religion” var (och är) en naturlig konsekvens av civilisationsprocessen, precis som Konfucianismen varit det i Kina – det största av alla österlandets imperier. Vårt samhälle är knappast anpassat efter Jesu ord men däremot är kristendomen anpassad efter samhället, och när vi någon gång i en oundviklig framtid tvingas återanpassa oss och vår kultur till ett mer naturnära liv så kommer det vara Moder- och Fader Jord som förser oss med inspiration att börja fylla ut tomrummen i vår sönderslagna inre mytologiska mosaik.

Mvh:
Johannes

Värt att kolla upp:
- Den Jesus som aldrig funnits – Roger Viklund
- Dionysos, den månggestaltade – Sigfrid Ericson
- Makten och det Heliga – Peter Brown

Oragea kuvertet

2010-02-16T01:32:00.000-08:00

Igår fick jag min pensionsprognos, det orangea kuvertet (oranscha borde det stavas) i brevlådan. Är det inte lite lurt hela det där systemet.

Varför ska de som tjänar minst också få minst när de går i pension? Varför kunde det inte vara så att när de som tjänar mest bara får en ytterligt liten (kanske symbolisk) pension och att deras pengar istället omfördelas nedåt? Rent generellt borde ju denna grupp ha kunnat lägga undan lite under livet.

Vårt samhälle har inte utrymme för alla de olika kunskaper och begåvningar som finns hos dess medborgare och därför har inte alla heller samma möjligheter att göra karriär: En känslomässigt begåvad person, som skulle bli en utmärkt psykolog, men som har usla mattebetyg kan aldrig komma in på högskola eller universitet och döms därför kanske till ett liv som lågavlönad städare eller något liknande. Varför kan inte den personen få bli kompenserad på ålderns höst?

Varför kan inte alla de, framförallt kvinnor, som valt att föda många barn och vara hemma med dem få en lön (som i sin tur är pensionsgrundande) för deras samhällsinsats? Personligen är jag, av flera skäl inte direkt för en ökande befolkning men inom ramen för samhällssystemets egen logik så är befolkningsökning ett måste. Göran Persson kallade ju till och med kvinnor som valde bort barnafödande för landsförräderskor (minns ni?). Det är av stor ekonomisk vikt att den svenska befolkningen ständigt ökar, så varför likställer man inte barnafödande och uppfostran med att ha ett lönejobb?

Tja...? Bara en liten tanke.

J.

Människans natur.

2010-02-11T02:06:00.000-08:00

Det sägs hela tiden att vi har det "som vi förtjänar", att det "ligger i människans natur" att vara grym, destruktiv och krigisk. Så fort ett världsproblem diskuteras och vi inte kan hitta någon uppenbar syndabock att måla ordet "OND" i pannan på, eller när vi inte vil eller kan förstå så säger vi: "Det är människans natur" att vara krigisk, girig, maktlysten etcetera.
Hur sant är egentligen detta?

Frågar man forskare på området så vet de inte. Det finns ingen fastslagen mänsklig natur! Man tror att vi kanske - på grund av att vi inte är vare sig speciellt starka, snabba att fly, exceptionellt stora och oattackerbara eller små så vi lätt kan gömma oss - har en lite lägre aggressionströskel än en del andra djur. Alltså: Lejon kommer. Människa blir skiträdd och asförbannad. Vevar med påk i luften. Lyckas ofta skrämma bort farlig, stor katt.
Men kan man ta det här som ett intyg för hela vår krigiska historia? Nja... Lika gärna kan man säga att det är vår förmåga att samarbeta i trängda situationer som räddat skinnet på oss från förhistorien fram till nu. Koordinerat försvar kräver förmågor som solidaritet, offervilja, medlidande etc.
Forskarvärlden vet sedan länge att "survival of the cooperative" under vår utvecklingshistoria varit minst lika viktig som vulgärdarwinismens "survival of the fittest"; tyvärr verkar bara den senare av de två teserna ha limmat ordentligt i de breda folklagren.
Påståendet att "människan är den grymmaste av alla arter" är alltså ganska lätt att smula ner. Den enda smulan från detta påstående som det kan vara något bevänt med är tesen om vår aggression. Men det finns ingenting speciellt med att vara aggressiv; blåmesar, maneter och amöbor kan också vara aggressiva - om det behövs. Men vad händer med medlemmarna av en art som under flera tusen år intalats att de behöver vara aggressiva?

"Det är en hård värld!"

"Förhärda dig!"

"Lita inte på någon!"

Misstron, rädslan och tron på att man måste tänka på sig själv i första hand går djupt i vår kultur. "Survival of the fittest", som idag mest är att likna vid ett konsumismens och individualismens axiom, kom bara att ersätta en äldre men lika förtryckande kyrklig kulturram.

Vi (vår västliga påstått demokratiska kultur) är inte Vägen, Sanningen och Ljuset; vi är Familjelösheten, Egoismen och Dekadensen. men det beror inte på vår "natur" utan på vår kultur som länge arbetat på att alienera oss från... från oss.

Lösningen är enkel. Vi behöver bara låta bli att delta! Nya stigar finns ute i snårskogen men man ser dem inte förränn man vågat lämna den stora allfartsvägen som de flesta av en kamrater vandrar på. Vågar du så kommer flera av dem efter.

Tror jag:
Johannes

Lästips:
Om arternas uppkomst - C. Darwin
Arbeta Tillsammans - P. Krapotkin
Om Civilt motstånd - H.D. Thoreau

Tanke är guld och handling är också guld.

2010-02-06T01:44:00.000-08:00

Det är ludd i min hjärna. Det är morgon. Jag har inte talat med många ännu. Inte tvingats börja bända, böja, slipa och bryta mina tankar mot andras resonemang, så därför ber jag er att ha överseende med dagens anteckning; den kommer antagligen bli lika luddig som jag. Inte ens en klar bild av vad det är jag vill skriva har jag, bara ett tema (med lika luddiga kanter som allt annat just nu).

Ni vet säkert vad jag menar om jag säger att man ibland blir medveten om något som man redan tyckte sig ha kunskap i - fast då på ett rent intellektuellt plan. Insikten kom "som en blixt från klar himmel" vore väl ett konventionellt sätt att beskriva situationen. Alltså... shit va' svårt...Ett bra exempel...Hm... Jo alla är väl t.ex. medvetna om att vi alla har förfäder som var stenåldersmänniskor, det är den intellektuella medvetenheten, men ibland kan jag drabbas av insikten på ett tyngre sätt. Det är som om jag nästan kan se och ta på dem. Jag kan känna dem och tiden som passerat mellan dem och mig i kroppen. Fattar ni vad jag är ute efter? Såna upplevelse kan man ju ha då och då, inom alla skiljda ämnen.

Trots att jag är uppfödd i en miljöengagerad familj, tidigt blev politiskt verksam, av födsel och ohejdad vana alltid varit en självhushållarnörd och miljöaktivist och trots att jag alltid sett människan som bara en del i en helhet, som vi kan kalla Jorden eller Livet, så har jag inte förrän ganska nyligen förstått att det verkligen inte räcker att bara ha "de rätta" åsikterna. Tro i sig självt försätter inga berg, men tro som är så stark att den omsätts i handling gör det förvisso.

Man kan ha alla de rätta åsikterna, skriva de bästa insändarna, blogga och föra de smartaste diskussionerna i vilka man anstränger sig till sitt yttersta för att vara illojal mot alla dogmer i alla filosofiska och politiska läger så att man sakta, sakta kommer sanningen lite närmre men man kommer ändå inte ha uppnått någonting av varaktigt värde. Inte för sig själv i alla fall: Någon annan kan ju läsa en insändare och få eld i röven naturligtvis, men vad det gäller MIG...?
Tanke och handling sitter ihop - det är så det är tänkt. Om vi drar det hela till ett ursprungligt plan skulle vi kunna säga att vi ska se växten vars ätliga rot vi vill åt, vi ska se pinnen, vi ska tänka lite... sen ska vi ta pinnen och gräva upp roten med den. Hur rätt det än kan verka så kan vi aldrig fundera upp roten ur backen.
Eller se på historien och de andra sagorna om oss: De handlingskraftiga är de som fått efterföljare och som skapat förutsättningar för- eller uppnått direkt förändring.

Min sambo Mia - som under senaste tiden blivit en av de mest citerade personerna här på bloggen - sa det så bra: "Estetik och etik måste hänga ihop." Etiken kan vi inte säga så mycket om; den är personlig och kan bara finjusteras genom just möten och diskussioner med andra människor. Estetiken däremot... Det bästa redskapet, och som jag tror vi alla använder, för att avgöra om en person är humbug eller inte är att försöka se om personen ifråga med handling formar sina drömmar i skönhet eller inte - eller inte formar dem alls. Ja det är ju faktiskt enkelt. Vem följer någons exempel som talat hela sitt liv om skönhet och ett bättre liv men själv inte uppnått någonting?
Estetik? Kan det vara att i det materiella, bland tingen, sträva efter att uppnå det högre mål som vårt samvete säger oss är rätt?

Om alla, istället för att öda bort sina liv på meningslös klagolåt, gjorde det de inuti sig kände att de var ämnade för så skulle världen, i ett slag, bli en så mycket bättre plats! Det kunde vara korgflätning eller att rädda Östersjön, att bli poet eller självhushållare... nästan vad som helst, men inte granatmontör på Bofors (för det tror i alla fall jag att man inte kan ha som inre målsättning).

Fy fan vad jag är bra:

//J.

Rädslan för kvinnan.

2010-02-04T01:25:00.000-08:00

Har ni också lagt märke till den djupt kända fasa som glimrar till långt ner i ögonens botten hos en typiskt karlaktig karl om han råkar hamna i en "feminin" situation? Om han hamnar i en grupp där man diskuterar känslor, omtanke eller myspys. Om han hamnar i en diskussion med någon som tror att livet kan vara vackert, blommigt, ja ljuvligt istället för asfalt, olja och cigg. Har ni också sett rädslan eller är det bara jag som inbillar mig?
Karlaktige Karl bär vanligen keps och följer slaviskt det senaste vägarbetarmodet. Verbal begåvning är socialt sett, när karlaktige Karl umgås med sin likar, mer av en bergänsning än en tillgång. Eventuella artistiska anlag får inte tillåtas sträcka sig längre än till att bygga en förfulande car-port på tomten. Mat, disk, städning och tvätt... Ja vi vore väl galna om vi trodde att det kunde vara något annat än fruntimmersgöra. Karlaktige Karl var alla de som mobbade mig i skolan för att jag tog danslektioner istället för att meka med epa-traktorer.

I min värld här på landet återfinns dessa män ofta bland exempelvis böndernas, mekanikernas och skogsarbetarnas led. Bor man i stan kanske man ser denna typ på fabriken, på gatukontoret...? De verkar kunna uppträda i de flesta miljötyper - så länge den inte är för "feminin" - och kan trots varierande utseende lättast igenkännas på sin bredbenta gångstil (vilken antas signalera "stort organ").
Det märkliga är dock att när man talar med riktigt gamla bönder och lantsortsbor (karlakarlarnas mor- och farföräldrar) om livet i deras ungdom, om en tidigare värld, så vet de att berätta att det inte alltid sett likadant ut: Män slöjdade vackra ting till sina fästmör, sjöng, gillade att dansa, log, kelade med hästen... utan att någonsin behöva vara rädd för att betraktas som en mindre manlig man. Är den moderne karlen - han som föredrar kalhyggen framför skog eftersom skog är fjolligt medan förstörelse är manligt - en sentida konstruktion? Ja någon naturäkta skapelse är han i alla avseenden inte, för om detta var alla mäns ursprung så skulle vi nog knappast ha överlevt som art. Hans ursprung verkar vara serieböckernas stenåldersman, som drar hem kvinnor till grottan i håret, som jagar Mammut med påk och dödar sabeltandade tigrar med ett knytnässlag. Övriga befolkningen har sitt ursprung hos de högt sofistikerade riktiga stenåldersfolk som antagligen levde i familjeklaner, idkade handel, samlade, fiskade och smyckade sig vackert.
Karlakarlen är en självskapad arketyp av "den vite mannen": fientlig, missnöjd (och därför girig) och vulgär.

När jag tillsammans med min älskade sambo började skoj-spåna och filosofera över detta tema - orsakerna till all den rädsla som vår framgeneraliserade grupp verkade uppvisa - blev vår slutsats att det måste vara stora bögskälvan som drabbat dem. Alltså inte rädslan för bögar i sig (fjollor är nämligen inget att vara rädd för om du frågar Karlaktige Karl) utan rädslan för att själv bli sedd som bögaktig. Efterhand som vårt fragmenterade tankegods långsamt, i bakhuvudsugnen, smältes samman till större och större tackor, har vi i våra diskussioner börjat luta åt en annan slutsats: Rädslan för kvinnan! Kvinnan tar kuk, blir penetrerad, vilket gör henne undergiven och underlägsen. Bögar tar kuk och är alltså per definition kvinnor!

Själv är jag väldigt ambivalent till det här med kvinnligt och manligt. Könsskillnader finns nog: Alla andra djur uppvisar ju mindre eller större psykologiska skillnader mellan könen så varför skulle egentligen vi vara annorlunda? Å andra sidan så har jag svårt att se hur vi skulle kunna skilja ut dessa biologiska skillnader från de kulturellt betingade - och även om vi kunde det så kvarstår frågan om vad vi rent praktiskt skulle använda denna information till. Grejen är ju att även om vi lyckades utskilja vissa särdrag så skulle modellerna ändå bara vara applicerbara på väldigt stora grupper. Så fort vi betraktar människan på ett individuellt plan så kommer vi alltid att se en odefinierbar smälta av mer eller mindre kvinnliga män och manliga kvinnor - vilket ju är helt i sin ordning.

Nåväl, tillbaka till Karlarna. Vad beror detta, uppenbart konstruerade, sociala mönster på? Frånvarande fäder? Har pappas arbete långt borta i fabriken, hos den lille sonen, väckt en osläckbar längtan? En längtan som som till slut blivit så het att den brännt ett hål i livskartan och gjort alla vägar oframkomliga? Kanske.
Varför, frågar man sig då, valde en gång Karlaktige Karlarnas far- och morföräldrar att lämna hemmet och gården (friargåvorna, sången och närheten), flytta till staden och ta det där aldrighemmajobbet på fabriken? Vid en inte speciellt djuptgående historisk analys kan vi enkelt konstatera att det kanske inte var ett val männen under den industriella revolutionens guldår tog så värst lättvidigt. Vissa gånger var det inte ens ett val. Gården var till att börja med ganska sällan hans, den tillhörde storbonden eller en patron. Ofta dikterades villkoren för de fattiga familjerna av just en patron - en herre i sina bästa år, tillhörande en annan arketypsik grupp män: De manliga männen, eller aristokratin - världsvana, eleganta, rika patriarker.
Dessa män var den första gruppen som någon gång i historisk tid miste sina fäder, till striden, till imperierna och skattkamrarna. Ett skadevuxet släkte av ledare som, den civiliserade historien igenom, levat i en på många sätt människofientlig miljö där total kontroll är medlet och artificiell psykopati är målet.
Karlaktige Karl skiljdes av nödtvång från sin familj, axlade oket (och nypåkomna begreppet) som familjeförsörjare. Kvinnan stängdes in och blev (det lika nypåkomna begreppet) hemmamamma. Patronerna (de manliga männen) hade sett att det fanns stora pengar att tjäna på detta.

Tack pappa för att din prestigelöshet fick dig att välja bort jobbet i Stockholm. Tack för att du var hemma med mig mellan mitt sjunde och mitt tolfte år, lärde mig odlingens grunder, intresserade mig för religioner, myter och schamanism, hur man kan vara serviceminded även som man och hur man kan laga takdropp med tuggummi.
Tack mamma för att även du spenderade mycket tid med mig och samtidigt orkade vara familjeförsörjerska - som sångerska. Tack för att du vurmat för psykologi, vetenskap och konst. Och tack för att du aldrig någonsin håller käften. Jag älskar er.

Tack också till Karlaktige Karl, som plogar min väg, lagar min bil, reparerar elfel, vattenfel, tak-, golv-, och väggfel. Om du skulle råka läsa det här så hoppas jag du förstår hur generaliserande jag av utrymmesskäl var tvungen att hålla texten.

Mvh:
J.

Vintern - skogsarbetets underbara tid.

2010-01-31T04:36:00.000-08:00

Nu är det vintersäsong. Ja, säsong. För den kalla årstiden är långt ifrån den dvalande period den fått rykte om sig att vara. Snön kring fruktträden ska trampas till så att sorkarna inte orkar gräva gångar fram till rötter och bark; om du är en person som har för mycket att göra under sommaren för att ha tid med trädens beskärning så är det nu tid också för det; nya trädgårdsland ska planeras; de gamla landen behöver också de en tanke - så att man inte sår samma gröda som förra året eller åren före det på samma plätt.

Men kanske mest av allt är detta skogsarbetets säsong. På våren har de flesta odlare, vare sig han eller hon är självhushållare eller "bara" fritidsodlare, alldeles för mycket att stå i med markberedning, sådd och annat pyssel för att ha tid att vara i skogen. Dessutom är våren en dålig skogsarbetartid - åtminstone när det kommer till ved - på grund av savstigningen. Sommaren är på tok för varm och kvav och bemyggad för att locka till tungt yxande. Hösten är skörd och återigen markberedning. Vintern är den idealiska tiden. Få sysslor kan vara så - konstigt nog med tanke på hur hårt jobbet är - rogivande som skogsarbete vintertid.

Ved är ett utmärkt medel att värma sin bostad med. Den är billig (även om man köper kapad och kluven), den ger träning och motion och den är miljövänlig.
- Miljövänlig? Vänta nu lite här! Släpper de inte ut väldigt mycket koldioxid?
Mja... det beror på hur man ser det. Vid själva förbränningen släpper den ut mer än t.ex. pellets, elvärme, olja etcetera men om man tittar på hela bilden så ser det lite annorlunda ut.
Många av de andra energislagen har genomgått en lång och invecklad process innan den hamnar i din panna. Pellets kommer t.ex. oftast från ett kalhygge (vilket i sig är miljövidrigt både vad gäller Co2 och biodiversitet). Sen har den transporterats med lastbilar långväga omkring, den har flisats och pelleterats samt till sist återigen transporterats hem till dig. Elvärmen innehåller kol, kärnkraft, ödelagda älvar o.s.v. Veden däremot kommer från din skog eller - om du köpt den - från grannskapet. Den har visserligen oftast körts hem på en traktor eller något liknande men det är en i sammanhanget väldigt kort sträcka. Att leva av det man kan producera där man lever är nästan alltid en i miljöhänseende överlägsen metod.

Själv jobbar jag nästan uteslutande med äldre metoder (no shit). Motorsågen kommer fram någon gång då och då men det är inte ofta. Motorsågandet är långt mycket mer riskablet än reda kroppsarbete. Ett misstag och med lite otur kan man aldrig mer gå. För min del blir det timmersvans, yxa, timmerkrok och någon gång rep.
Motorsågen sägs ju vara så arbetsbesparande men jag vet inte om jag håller med: För att få råd med den bensin, olja och kedjeolja som sågen drar varje skogsarbetstimme måste jag lönejobba ungefär två timmar. Totalsumman på en timme i skogen är alltså tre timmars arbete. Ska man få en mer korrekt kalkyl borde man också räkna in införskaffandet av själv sågen, nya kedjor o.s.v. Då kanske vi är uppe i tre och en halv - fyra timmar per skogstimme. Nej, bättre så att gå ut med svans och yxa: Den ved jag arbetat mig till, på en timmes arbete med dessa gammalmodiga verktyg, är faktiskt ren förtjänst.

Sen blir det ju inte tråkigare när Cecilia (vår underbara granne) kommer med ardennern Lazy och hjälper till. :)

Mvh:
J

Reginas gåva.

2010-01-22T03:05:00.000-08:00

Regina Lund ger bort en gåva.
Det var fint, så jag spred - eftersom man fick det.

Vad har Du gett idag (vad har jag gett)?

http://nothingbuttheveil.com/

Mvh:
J.

Skydda Skogen - upprop

2010-01-12T01:09:00.000-08:00

Vi har i dagsläget närmare 2000 hotade arter i vårt svenska landbaserade ekosystem. I princip alla dessa arter är beroende av äldre skogar för sin överlevnad. Skogen är emellertid en av vårt lands mest lukrativa industrier och därför har regering och näringsliv sedan länge ett tätt samarbete på detta område - ett samarbete som hela tiden syftar till större och större naturuttag.
Föreningen Skydda Skogen har därför startat detta vetenskapligt välunderbyggda upprop för att hejda den negativa trenden. Skriv på du också, det är bara att gå in på nedanstående länk:

http://skyddaskogen.se/upprop/

Mvh:
Johannes

Syskon?

2010-01-08T02:35:00.000-08:00

Vargen har tragiskt nog hamnat i skottlinjen mellan två läger inom det mänskliga samhället. Den har, på helt skiljda sätt, blivit ett symboldjur för två grupperingar som för ett krig mot varandra - tyvärr blir den enda verkligt lidande parten i frågan vargen.

Ytterst handlar vargfrågan om ifall vi människor som grupp kan acceptera en annan djurgrupp även om den då och då ställer till det för oss. Kan vi acceptera det vilda, kan vi acceptera riktig natur (till skillnad från domesticerad)? Alla andra arter har vi antingen fått att böja sig för vår vilja eller betraktar vi som våra ägodelar: Gräsen har blivit säd och vår mat, oönskade gräs bekämpas med gifter, skogarna har blivit plantager, hundratals djurarter har tämjts, avlats och blivit tamdjur och de djur som fortfarande bor utanför gärdesgården är vårt villebråd. Ja om man inte betraktar vädermakterna som levande varelser så finns det väl i princip ingenting som inte står under mänskligt förmyndarskap förutom rovdjuren - och bland dessa har vargen fått rollen som den vildaste och farligaste bland alla bestarna.
Det är klart att vargen tar tamboskap, hundar och vilt. Ingen sida i den tillkrånglade debatten förnekar detta. Vad vi istället borde tala om är människans självpåptagna roll som ägare och förmyndare av ALLT. Är vi skapelsens krona eller inte, det är frågan. Kan vi tillåta att någonting, någongång stör oss lite, lite grand i vår totala dominans. Kan vi tolerera det vilda? Detta är frågan - Vargen är symbolen. Kriget mellan de anti-vilda och de pro-vilda grupperingarna utspelas här i media men skördar sina enda offer i skogen.

Jag har bott på landet i större delen av mitt liv och fått en hel del intryck av jägarkåren. För att generalisera lite så skulle jag kunna säga att jag tyckt mig uppfatta två sorters jägare: De som först och främst identifierar sig som vanliga medborgare med barn, jobb och allt det vanliga men som också jagar ibland och å andra sidan de som identifierar sig främst som Jägare (deras jobb, fru och barn är inte mer än en parentes). Denna sistnämnda grupp har något lite desperat över sig. De är lika försoffade, överviktiga och tama som vi alla numera är men de trivs uppenbart inte med detta. De vill vara vilda, ha sinnena på spänn, vara ett med naturen... Men istället för att välja självförändring så skjuter de på och dödar allt som är vilt - sen återvänder de till sina tevesoffor.
Kanske har de - liksom jag - i sin ungdom närt drömmar om ett annorlunda liv, närmare jorden, men resignerat inför samhällstrycket. Vad vet jag. Det kan vara en förklaring men kan dock aldrig ursäkta en vuxen persons beteende.

Står valet mellan vissa mänskliga intressen och en annan arts överlevnad så är det en ickefråga.

Mvh:

Johannes Söderqvist - som haft egna höns, ankor, getter och hyst andras sommarfår.

Med tack till Maria "Vildhjärta" Westerberg, min älskade, för inspirerande diskissioner.

Pax Romana?

2010-01-04T03:36:00.001-08:00

När romarna kom till gallerna i det som idag är södra Frankrike stötte de på något som de aldrig sett förut, en skördetröska. Enligt källorna ska den ha sett ut lite som en stor kam som med dragdjurs hjälp drogs över åkrarna och repade av de mogna axen. Det finns även keltiska bildbevis på att denna uppfinning verkligen existerat.
Romarna hade emellertid inget intresse av denna, eller av andra tekniska landvinningar som de erövrade folken hade använt för att förenkla sitt liv. Roms ekonomi var ju slavbaserad. Slavar får ingen lön och alltså har man inget att tjäna på att underlätta och förkorta deras arbetsinsats.
När sedan skördemaskinen återuppfanns på 1800-talet så berodde de framgångar denna maskin nu rönte paradoxalt nog återigen på vinningens princip. Nu var slaveriet (i och med amerikanska inbördeskriget) definitivt avskaffat och arbetarna hade lön. Det fanns stora stålar att tjäna på rationalisering och mekanisering. Jordbruket är idag näst intill helt mekaniserat, med massarbetslöshet, fattigdom och miljöproblem som följd. Maskinen blivit en symbol för att människan är överflödig.

Uttrycket att "tekniken är i sig självt inte ond" är så vanligt förekommande att det nästan kommit att bli ett talesätt - vilket i sig antyder att problemen med tekniken är så många att vi behöver ett rättfärdigande uttryck. Men visst, den är inte ond. Om den användes balanserat av oss alla för att underlätta vardagens sysslor: Om du och jag kunde ha en enkel liten skördemaskin för att underlätta det annars så tunga slåtterjobbet och spara våra ryggar så skulle det vara en helt annan sak än om vi gjorde det för att få ner priserna så att vi kunde konkurrera bättre på marknaden.

Kelternas samhällen var lokala (även om de hade handel, mer avancerad teknik än de "civiliserade" romarna, gruvor och en aristokrati). Kvinnan hade ägande- och som det verkar även beslutanderätt. De flesta var självägande bönder. När en ny uppfinning kom så spreds denna till gagn för alla.
Bestod skillnaden gentemot de krigiska, underutvecklade romarna bara i att deras samhällsstruktur inte var sammanhållen av ett centralt råd (som roms senat) i en huvudstad långt bort.
Det verkar onekligen vara så. Det som gav romarna deras fördel gentemot de "barbariska" folk som omgav dem var nämligen inte, som historien så felaktigt har lärt oss, deras grad av civilisation utan snarare att deras centraliserade system gett dem möjligheten att utveckla världens första yrkesarmé. Tränade soldater som kunde strida i grupp blev avgörande när de på slagfältet mötte "vildarnas" horder av stridande individer.

Hur ser det ut idag?

Jo vi är en splittrad skara idealistiska individer som fåfängt var och en för sig försöker välta systemet över ända. Borde vi enas? Borde vi bli som dem och dra ut i striden som en organiserad här? Eller borde vi organiserat dra oss undan och göra oss oberoende av deras produkter.
Om vi är äkta paganus (lat: "icke av Rom"), om vi är de som bor på heden, vill bo på heden och tror på heden (hedningar) och om vi tror att det livet är den rätta vägen att gå... då får vi också hålla oss undan från deras bröd och deras skådespel.
Om vi låter bli att någonsin möta dem på slagfältet, om vi skingras så fort vi ser deras standar och tackar nej till deras glaspärlor... då borde vi ha en chans.

Mvh:
Johannes

Stoppa vargjakten - namninsamling

2009-12-22T02:17:00.000-08:00

Skriv på listan här:

http://www.namninsamling.com/site/get.asp?Vargfred

Mvh:
Johannes

Schwarzenegger säger nåt smart

2009-12-21T01:46:00.000-08:00

Köpenhamn blev, inte ett dugg oväntat, ett totalfiasko.
Bara av ondo? Nja... inte egentligen, om allt hade gått vägen och världens stora spelare hade lyckats komma överens och hängt på EU's linje så hade vi stått här idag med ett bindande avtal som egentligen inte var bra nog.

Arnold Schwarzenegger, som ju är Kaliforniens guvenör, uttalade sig igår i frågan (och nu citerar jag ur minnet): "Det är tid för världens folk att stå upp och höras. Inga stora förändringar har kommit från maktens korridorer, de har alltid kommit från folket, som tryckt på så hårt att till slut politikena vågat ta sitt ansvar."

Han har ju rätt! Finns det någon som trott att politikerna drivit igenom fackföreningsrörelsen, avskaffande av slaveri och livegenhet, att få ett slut på vietnamkriget, kvinnlig rösträtt, planfria korsningar... u name it... Det är VI som gjort allt detta. Ja det var faktiskt VI som en gång drev igenom själva demokratin i sig! Behöver man påminna om att facket, abolitionism, vapenvägran etcetera en gång var olagligt? Genom hela vår civilisations historia är det samma visa: Folket protesterar ända tills någon maktherre inser hur mycket ära och popularitet han skulle ha att vinna på att "gå med" folket.

Det finns en enkel regel som gäller för alla styrelseskick, vare sig de är påstådda demokratier eller totalitära och det är: "Allting har en brytpunkt." Man kan negligera folket under en kortare tid men det går inte i längden; det har aldrig gått. Till slut når man brytpunkten och styrelsen störtas.

Min fråga, med Köpenhamnsmötet i bakhuvudet, blir därför: Vill vi verkligen att de som från första början orsakat problemet ska vara de experter vi anlitar för att lösa det? Deras system har visat, med all önskvärd tydlighet att det inte fungerar.

Vilka vill vi vara, vilka liv vill vi leva? Jag vet hur mitt liv ska se ut framöver!

Mvh:
J.

Mitt underbara liv.

2009-12-18T03:38:00.000-08:00

Varför händer inget på klimatmötet? Tja... I en kultur där väldigt få längre förstår begrepp som personligt ansvar så är det väl inte så konstigt. När huvudargumentet för eget ansvarstagande verkar vara om Kina kommer att ta sitt eller inte, då är det väl inte så konstigt.
"Kina gör ju inget, så varför ska jag göra något?"
Sicket trams. Om jag äger skräp som jag beslutar mig för att slänga i skogen så blir det inte mindre brottsligt bara för att alla andra också gör det.

Nej, då tar jag hellre mitt individuella ansvar fullt ut så att jag med gott samvete kan sluta att ens lyssna på rapporterna från klimatmötet: Sorterar mina sopor, försöker undvika handel i största möjliga utsträckning, fortsätter att odla och tar ved ur skogen som växer utanför huset. Det allra viktigaste med detta är kanske inte ens de ynka procent som jag orkar få ner min konsumtion utan att jag i mitt liv blir ett exempel på att man kan leva gott med lite - ja, att man lever bättre med mindre! Jag vågar påstå att mitt liv är vackert.

Vem följer en politiker som säger: "Nu måste ni alla skära ner, spara och leva sämre än ni hittills gjort och är vana"? Om man presenterar framtidsscenariot som att vi alla kommer leva DDR-liv, sitta ensamma, arbetslösa ock käka coop-Xtra-kattmat.
Om man istället slog sig in på småskalighetslinjen som innebär en återbefolkad glesbygd med matproducenter, hantverkare, småskaliga underleverantörer, trygga miljöer för barn och gamla; många mindre vinster för alla istället för stora vinster till några få. Det bästa av då, det bästa av nu = den bästa framtiden.

Jag gör så gott jag kan - och jag låter folk få veta det. Jante bryr jag mig inte om (var det inte nån som sköt den jävlen - det är vad jag har hört i alla fall). Mitt liv är fantastiskt!
Jag är egen företagare inom musik och underhållning; jag har inget att göra med arbetsförmedling, fack eller A-kassa. Jag drar in de futtiga kronor jag behöver för att överleva på att spela musik här och där. Mina månadsomkostnader ligger på ungefär 4000 totalt. Jag är en stor vinnare! Den tid jag vinner kan jag ägna åt dem och det jag älskar.

Tror jag:
J.

x

:

Köpenhamn

2009-12-15T02:27:00.000-08:00

Det står oss faktiskt helt fritt att skita i samhället, i allt vi inte vill eller kanske tvingas ställa upp på: Vi kan odla vår egen mat. Vi kan byta tjänster och varor med varandra och skita i staten. När staten har glidit så långt ifrån oss, brutit mot oss, varför ska inte vi bryta med den?
Storsystemets lösning för vår värld just nu heter ändrade konsumtionsmönster och visst... på sätt och vis krävs det kanske, nu när samma system dragit ner oss i skiten. Å andra sidan kan vi skita i allt det där, göra det vi visste var rätt från början: Leva småskaligt och mikrokonsumerande.

Vi kan vägra tro på att den bästa metoden är att "förändra systemet inifrån". Stupidism är detta systems sanna namn och det vill inte förändras - det är en av dess primära funktioner att hålla sig självt intakt. En "förändring inifrån" betyder egentligen "intern anpassning": Att de krafter som hittills tjänat mest på det rådande systemet ges tid och utrymme att inkarnera i det "nya" inifrånändrade.

Vi kan vägra tro att vi är maktlösa, splittrade och alienerade från varandra och jorden. Våra liv är så mycket mer värda än att ödas framför en TV.

Vi kan vägra Shell, vi kan vägra Mc Donalds, vi kan vägra Stora Enso, Monsanto, Rockefeller, Bofors och Scan. Det ligger en helt ny värld där ute bara vi vägrar bli en del av lögnen och utför sanningen i handling.

Gore, Bush, Obama... Greenspan, Wolfowitz... Reinfeldt, Sahlin... volvo, saab, Codex alimentarius, WHO, WTO... näringsliv, förtäringsliv, tärningsliv... alla ljuger de! Alla; just för att de vill upprätthålla systemet. ett system som historisk grundats på (och än idag upprätthålls med) våld och orättvisor.

Alla ljuger utom den som med kraft försvarar sin egen rätt till frihet och lycka i enkelhet. Alla ljuger utom de som för sin egen skull vägrar att bli våldtagna av löneslaveri, kött- jordbruks- och tillsatsindustri, av reklamen, av den tomt ekande underhållningen, av regeringarna - vars främst uppgift blivit att hålla de ovan nämnda våldtäktsmännen flytande - av alla systemets självuppehållande mekanismer. Jag kan se de sälla jaktmarkerna, paradisets lustgård och landskapen som breder ut sig i Yggdrasils krona. Jag kan se dem varenda gång jag vägrar.

//J.

Alla vägar leder till Rom?

2009-12-02T09:08:00.000-08:00

Kul.
Terry Jones - den gamle Monty Python-medlemmen - har intresserat sig för civilisationskritik. Här nedan följer ett avsnitt från hans serie om "Barbarerna" och om romarna:

http://www.youtube.com/watch?v=jiH82TjhrSQ

//J.

Climategate

2009-11-30T04:31:00.000-08:00

Lagom till att jag fått min första debattartikel om klimatförändringen publicerad i Värmlands Folkblad så kommer Climategate-affären. För er som ännu inte hört något om detta så handlar det hela om att några hackers gjort dataintrång på ett engelskt universitet och funnit mörkade dokument om klimatförändringen. Man har hemlighållit viss information, baktalat klimatförändringsskeptiska kollegor o.s.v.
Vissa grupper tar detta som ett intyg för att klimatförändringen är ett påhitt.

Här är några länkar till att börja med. Jag har själv inte fått rätsida på hela den här debatten ännu, men den är helt klart intressant - ingen skulle vara gladare än jag om hela klimatförändringsteorin var fel:

http://www.youtube.com/watch?v=anHuOAXIl0M

http://www.youtube.com/watch?v=mx3q2arm_ek

Hm...
Jag är skeptisk, men det kräver ändå att man kollar upp det. Ett intressant fakta är dock att jag inte lyckats hitta de där läckta dokumenten som de talar om och se det hänvisas till hela tiden.

Här kommer en svensk som är kritisk till Climategate-affären:

http://www.dn.se/blogg/varldenbloggen/2009/11/27/climategate-delikat-materia-5456

//J.

De vill ha världsherravälde

2009-11-27T02:56:00.000-08:00

Codex Alimentarius är ett skrämmande exempel på hur mycket makt som just nu håller på att ansamlas i händerna på ett fåtal organisationer - i slutändan ett fåtal personer.
Codex:et som startades av FAO och WHO är avsett att bli ett världsomspännande överstatligt regelverk för handel med och innehållet i vår dagliga föda. Dessutom ska det reglera och koordinera "allt arbete på matstandards, som görs av internationella myndigheter och icke-myndighetsstyrda organisationer (ngo's)." (Citatet är från Codex egen hemsida). Med andra ord: Man vill ha kontroll på världens matproduktion.
World Trade Organization (WTO) är också med och stödjer aktivt Codex och finns WTO md i bilden så finns företag som Monsanto (världens största livsmedelsproducent) med bakom kulisserna.
Andra skrämmande kamrater ombord på codex-skutan är: IAEA (International Atomic Energy Agency), ECFS (Europeiska kommissionen för matsäkerhet) och ICGFI (Internationella konsultgruppen för konstbevattning av mat).

Man vill att i princip ALL mat som kan odlas SKA VARA genmodifierad, att ALLA djur i världen MÅSTE behandlas med antibiotika, att tillsatser i maten ska ÖKA, att användning av pesticider och konstgödsel ska ÖKA -samt vara obligatoriskt, att KRAV-märkning och liknande biologiskt vettiga principer ska AVSKAFFAS (med hänvisning till att de utgör orättvisa handelshinder) etc, etc, etc...

Jag är ännu inte tillräckligt påläst för att själv kunna lägga ut texten riktigt men det finns många filmer och artiklar på nätet om Codex. Här är ett par filmserier på U2:be:

http://www.youtube.com/watch?v=lyLI8UVdTzQ&feature=PlayList&p=BEBC37402CB9D434&index=0

http://www.youtube.com/watch?v=O2D4-noTiCg&feature=fvst

Håll i hatten:
Johannes

Elden

2009-11-15T01:44:00.000-08:00

Det har sagts att det enda vi människor skulle behöva ge upp för att återställa balansen mellan oss och vår omgivning är härskandet; synen på oss själva som överordande allt annat liv. Tanken är nog lika gammal som själva härskandet i sig och lösningar på obalansen har det funnits många genom vår idéhistoria. Rosseaus tillbakatillnaturentanke, vegetarianism, veganism, primtivism... Vad jag däremot inte funnit i mina efterforskningar är svaret på frågan om varför vi vid en viss tidpunkt valde att bli domesticerande, härskande djur.
Eller... jo... svar hittade jag, en massa otillfredställande teorier som försöker rättfärdiga vår överordnade position. Mycken möda har lagts på att definiera ut oss från den övriga skapelsen: "Vi är minsann inga djur", Guds avbild och skapelsens krona o.s.v. Ja, ni fattar.

Visst är det speciellt med ett djur som kan hantera och förfärdiga redskap, tala och sjunga, svettas genom huden och stå på bakbenen, som har husdjur, som är intelligent och tror på övernaturligheter, men inget av dessa drag är unikt för människan. Sjölejon är mer logiska än oss, redskap används av många djurarter, vår kunskap om djurens språk är ännu sin linda men visar på häpnadsväckande resultat... Tron på religioner och ickebiologiskt liv kan ju förståss vara unikt förr oss men dels kommer den frågan vara mycket svår att få besvarad och dels vet vi inte ännu om människans tro i sig är ett uttryck för något helt annat (flocktillhörighet etc.) - ett uttryck som i såna fall bara tagit sig en annan form hos humlor eller råttor än hos oss.
Pincettgreppet är ett annat utmärkande drag hos oss men även detta finns på andra håll i djurriket. Vad jag här framförallt är ute efter är roten till idén om vårt högre värde och det vore bizarrt att påstå att vi är mer värda för att vi kan gripa tag i saker med framtassarna - då borde elefanter vara ännu mer värda eftersom de kan göra detsamma med näsan.
Så vitt jag har kunnat se i mina amatörmässiga efterforskningar genom åren så finns det bara ett enda drag som är helt unikt för oss och som skulle kunna ge upphov till en sån idé. Vi är det enda djuret som frivilligt leker med elden.

Om det finns en upplevelse som kan delas av alla jordens folk, som binder oss samman och gör oss til en art med en gemensam referenspunkt så är det den säregna känslan av trygghet som vi skulle känna om vi tillsammans satt ute kring en öppen eld ute i "the outback" med ett gäng Aborginer, med några Mestiser på ett berg i Anderna eller med några Samer i Norrland. Nästan inga andra djur skulle vilja krypa fram till denna lägereld och gotta sig i värmen; och absolut inga andra djur skulle raka ut några glöder ur värmen, stoppa dem i ett kärl och bära dem med sig till nästa nattläger.
Myror odlar och har boskap, fåglar och en del andra djur använder redskap för att till exempel fiska upp samma myror ur stacken men inga andra djur än det mänskliga har under kontrollerade former använt sig av elden för att bränna ner vegetationen och skapa ett odlingslandskap eller tillverkat sina första stickredskap med elden som hjälpare. Om elden slipper lös är vi det enda djur som reflexmässigt börjar tänka på var det finns vatten, hur vinden ligger, hur torrt det är i gräset, om det är för nära huset, om det är för nära skogen, vad grannarna kommer säga... Vi börjar omedelbart reflektera över hur vi kan återta kontrollen. Jag kan inget garantera, men jag tror inte att jag ljuger om jag påstår att alla andra djurs reflexmässiga tanke är: "Fly!"
Antagligen var denna destruktiva kraft även för våra riktigt tidiga, icke eldande förmödrar precis lika skrämmande som för alla andra levande varelser.

Riktigt stora samhällsomvandlingar och rörelser tar ofta enormt lång tid på sig att sjunka in hos de breda folklagren. Tekniska landvinningar som till exempel nedtecknat språk har ju inte förränn på 1900-talet fått sitt stora genombrott i världen och vi befinner oss antagligen ännu långt ifrån det backspegelsperspektiv som skull ekunna ge oss en överblicksbild på vad denna innovation egentligen betytt för oss som art. Idéer som demokrati och alla människors lika värde och alla andra vareslers dito har funnits med oss i tusentals år men man kan knappast säga att de har fullkomnats. Ändå har de lyckats sända långsamma djupvågor som ombildande krafter längs hela mänsklighetens bredd. Ett modernare exempel skulle kunna vara "den svenska modellen" som vi ju fortfarande är upptagna av och tjôtar om även om den egentligen redan har gått förlorad och inte har så särskilt mycket med år 2009 att göra.
Har vi, människorna som art, kollektivt ännu inte riktigt lyckats greppa att vi är den stora brännaren av skogars herre? Är det så att vi ännu går omkring och är lite småhöga av att ha tämjt elden? Har den emotionella svallvågen som detta tämjande naturligtvis måste ha fört med sig ännu inte brutits mot revet?
Hur det nu än är med den saken så kan vi slå fast att elden är vår första underkuvade hjälpare, vår första domesticerade "varelse".

Själv tillhör jag den kategorin människor som gärna faller för idéer likt den om den ädle vilden. Jag skulle gärna vilja att det hos vår art fanns ett rent, vackert och frisläppande ursprungstillstånd i vilket vi befann oss i total samklang med vår omgivning. I såna fall vore det ju bara att återvända till detta tillstånd och all världens problem vore lösta. Samtidigt måste jag ju fråga mig om detta verkligen kan vara fallet.
Antagligen var det Homo erectus som lärde sig att tämja elden. Vi är deras avläggare och sentida släktingar. Finns då det domesticerande draget inbyggt i oss - vår art är ju från första början uppvuxen kring en lägereld? Vår trygga zon. Alla andras skräck. Är det här vi börjar tro på en skillnad mellan oss och de andra? Kan det övermod som eldens trygghet skänkt oss ingå som en byggkloss i vårt sapiensbeteende? Genetiskt, psykologiskt, själsligt...? Jag vet inte! Jag har inte kunskap nog att ge mig själv svar på såna frågor, men de är obehagligt spännande.
Men visst är dte en intressant tanke: Kanske var steget mindre för oss än för våra föregångare Erectus att även börja domesticera fröer, vargar, bufflar, getter, buskar och träd etcetera, på grund av att vi som art bar eldens tämjande med oss som ett kollektivt minne. Är vi i såna fall predestinerade att ruta in och anpassa allt i vår omgivning, eller har vi ett val att utvecklas åt ett annat håll? Ett val att inse att i jordens historia är vi ännu ett väldigt kort kapitel - speciellt om man tänker på igelkottarnas 30 miljoner år, hajarnas historia som sträcker sig tillbaka till dinosauriernam eller urdjuren som i stort sett levt oförändrade sen livet självt uppstod.

Det är klart att vi har ett val! Men det kanske krävs att vi kliver ner från den pediestal vi satt oss själva på och tar lärdom, dels av de människor som redan cverkar ha ett sunt förhållningssätt till sin omgivning och dels av de ickemänskliga djuren.
En ny och ödmjukare väg, en icke överordnad, en jämställd.

tror jag:

Johannes

x

Stöd en ekonomisk reform

2009-10-28T02:38:00.000-07:00

Vill du ge det ekologiska samspelet en chans?
Vill du ha en mer jämlik värld med mindre konflikter?
Alla såna här frågor är kopplade till vårt ekonomiska system. Gå därför in och skriv på uppropet som stödjer en ekonomisk reform: http://www.ekonomiskreform.se

Naturligtvis är det hela i sin linda men grunddragen är MYCKET sympatiska. Blir vi bara några tusen som står bakom manifestet så börjar vi kunna göra oss hörda.

Mvh:
Johannes

Om att skriva till riksdagen

2009-10-27T12:59:00.001-07:00

Sjuttsingen vilken respons det fick att skriva brev till riksdagen. Märkligt nog (?) inte så värst mycket från de folkvalda som jag skrev till men från massor med andra medmänniskor. Folk jag känner och inte känner, läsare jag visste att jag hade och inte visste att jag hade skriver till mig och berättar att de också ska skriva eller redan har gjort det.

Ni är ju för fan helt UNDERBARA - ALLIHOP!

VI ÄR INTE ENSAMMA!

Kom bara ihåg att bifoga den verkligt viktiga "detaljen" att tillväxten är av ondo och att den står i konflikt, inte bara med klimatet utan även med ett mänskligt samhälle.
Varför är detta så viktigt?
Jo, för att de smartare grupperingarna inom världsfinansen redan försöker dra nytta av situationen. En stor världskris kan t.ex. användas som en förevändning att stifta nya lagar som gynnar ett visst intresse. Monsanto (världens största agrikulturföretag) sägs via sina lobbyistfirmor vara inblandat i klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Ni har säkert redan hört om detta företags patent på olika sorters genmodifierat utsäde som är beroende av bekämpningsmedel; hur man totalt slår ut befolkningar och gamla odlingstraditioner; att det var de som tillverkade Agent Orange (som avlövade Vietnam); att de vill ha kontroll över all världens matproduktion. SÅ... inga halvmesyrer i Köpenhamn!
Tillväxt år dem fattiga som verkligen behöver den och down-shifting för oss!

Mvh:
Johannes

Höstbruket.

2009-10-26T02:33:00.001-07:00

Nu, kära vänner är det höst på allvar och det är dags att sätta igång med att spadvända, kratta löv o.s.v. Höstbruket är här!

Ja, det mest braskande, förutom att vända om jorden i odlingsbäddarna (som f.ö. helst görs med en grep och inte en spade) är väl att få ner lite vitlök i jorden. Egentligen borde jag ha skrivit om detta redan i september, men då var jag som ni vet fullt upptagen med ångest och andra onödigheter. Att ha ångest eller odla vitlök... vad väljer du?

Om man inte gillar, eller tror på det här med att vända om i Jorden varje år (det finns ju en del odlingsläror som hävdar att det skadar livet i marken) så kan man ju nöja sig med att rensa bort allt ogräs och kanske täcka med nykrattade höstlöv. Har du enj hög med fjolårslöv liggande så är det ännu bättre.

Om man har tålamod nog så finns det också en arbetssnål variant på att "gräva" trädgårdsland som man nu kan ta sig an: Du täcker den ytan du vill ska bli odlingsbädd med kartong eller annat ofärgat papper. Sedan lägger du ut ett lager gödsel ovanpå kartongen. Täck alltihop med 40-50 cm löv. Låt ligga hela nästa år, ända fram till nästkommande vår. Nu kommer löven att vara betydligt ihopsjunkna, ja nästan försvunna och marken vara väl genomarbetad av mask och andra organismer.
En modernare och mycket sämre variant av detta bruk som säkert alla sett är när man täcker med en pressenning. Anledningen till att detta inte är så bra är att man istället för att locka till sig mask, snarare skrämmer bort dem och att marken dränneras på kväve.

Hösten är också kompostens förlovade tid. Jag tänker bara vidröra några få knep som på ett enkelt vis kan göra en fin och bra kompost åt vem som helst. Biodynamikerna har helt fantastiska metoder för kompostframställning och jag rekommenderar alla med bara det minsta lilla intresse i förruttnelseprocesser att ta en titt här: http://www.biodynamisk.se/biodynamisk-odling/komposten.
Det viktigaste knepet när man lägger upp komposten, enligt mig, är att man ser till att den blir väl skiktad, det vill säga att man inte bara har en dyngsur hög med enbart köksavfall eller gräs, inte enbart består av sågspån eller annat torrt och alltför lättdrännerat material. Den gamla metoden att stoppa komposten full i pinnar ("för luftningens skull") är inte heller något vidare. Dels betyder det ett jäv**gt hårt arbete med grepen när man sen ska använda sig av komposten och dels befinner sig pinnar inte tillräckligt långt ner i nedbrytningsprocessen så de kommer att dra kväve ur det övriga materialet.
När du rensar i trädgården, krattar löv, klipper gräset etcetera.... samla då ihop de olika komponenterna i olika små högar bredvid komposten och varva dem i lager med hushållsavfall - har du tillgång till gödsel så lägg ett lager inimellan. Varva också med ett lager jord då och då. Undvik handelstorv! Bruket av torv förstör våra mossmarker och vid brytningen frigörs växthusgaser. Dessutom gillar sniglarna när du har mycket torv i din trädgård. Då och då kan man slänga på ett par nävar kalk. Själv köper jag dock inte det vanliga trädgårdskalket utan istället en säck krosade snäckskal (du hittar det bland hönsfodret på lantmännen) som ju bryts ned och avger kalk under mycket längre tid - det är också mer miljövänligt i sin framställning. På samma sätt kan du även slänga på ett par skovlar från en annan kompost. Det fyller ungefär samma funktion som när man tillsätter turbojästen till mäsken.
När komposten är färdig så täcker man den helst med ett lager jord som man plattar till. Komposten är en levande organism och jorden fungerar som dess hud; den kan andas och släppa ifrå sig gaser och annat men hålla undan angrepp utifrån. Har du inte jord nog kan du alltid täcka med gräs, löv eller liknande, men tänk på att göra ett ganska tjockt lager

Höstsådd. Det finns en del växter som man kan så redan nu på hösten för att få en tidigare skörd. Palsternackor och morötter är de jag brukar köra på. Inga knep, inget krångel... bara så fröna och vänta.

När tillväxthysterin i samhället går dig på nerverna gå då ut i trädgården och bidra till den enda riktiga tillväxt som egentligen finns, nämligen växternas.

Mvh:
Johannes

Klimatångest och annan egoism.

2009-10-23T03:41:00.000-07:00

Vem vill jag vara? Vem vill Du vara? Vilka vill vi vara?
Kanske är det, det som är den viktigaste frågan av alla, kanske. Jag vet inte men kanske.

När jag står där som en betryckt liten myra inför den ofantliga väggen av världsproblem som tornar upp sig framför mig har jag alltid känt en sådan uppgivenhet. En uppgivenhet som jag trots allt, nästan alltid orkat bekämpa, men blivit bitter och besk under resans gång. Jag har nog också, tyvärr blivit giftig för min omgivning.

Viktigt för mig har alltid varit att inte bli cynisk. När jag skrivit mina texter – här på bloggen t.ex. – har jag alltid antingen försökt hålla mig till rena fakta, göra en krass världspresentation eller så har jag formulerat min personliga tro i ett visst ämne - det viktiga har dock alltid varit att inte slinta med foten och trilla ner i cynistträsket. Kanske har det inte räckt. Kanske mina oändliga statistiska staplar av elände bara har fungerat betryckande på de som läst mina texter. Kanske har de inte peppat någon alls till att bli världsförbättrare. Antagligen inte! Möjligtvis har de peppat igång någon människa med samma läggning som jag till att bli ännu en spridare av oändliga statistiska världseländesstaplar.

Nu låter det nog som om jag blivit cynisk trots allt. Att jag drabbats av känslan att ingenting jag gjort spelat någon roll och att det är lika bra att skita i alltihop. Så är det inte!
Det här inlägget skriver jag helt och hållet för min egen skull. Jag vill inte längre vara den där krasse världsåskådaren. Jag håller på att bli deprimerad. Nej, jag är deprimerad! Och det är inget misstag som jag vill att någon annan ska behöva göra om.

Kanske är det någon kristen martyrmyt som säger till oss att vi ska bära hela världens tyngder på våra axlar på väg till Golgata – jag vet inte. Vad nu den här mörka inställningen än är eller består av så är ett säkert: Den är lika sann eller osann som allt annat vi kan välja att vara här i livet. Jag har kommit fram till att jag tror att man inte kan rädda den här världen med sorg. Den måste räddas med glädje.
Ett stort steg för mig.
Jag vill vara glad.

Så, till att börja med tänker jag tvinga mig att vara stolt över det arbete jag redan gjort (även om det var mörkt och dystert). Även om min kropp och ande till en början kommer göra motstånd och säga ”Nej men inte ska väl jag” så ska jag gradvis och steg för steg lura den till att tycka att jag faktiskt är riktigt bra.

I förr-förrgår skrev jag ett brev till alla riksdagens ledamöter om klimatkrisen inför det stundande mötet i Köpenhamn. Hela dagen i förrgår ägnade jag åt att e-brevskorrespondera med de ledamöter som svarade. Idag skriver jag det här. Fy fan vad jag är bra!

Nu ser jag att rönnbären utanför fönstret är lagom frostbitna och mogna för att skörda. Då ska jag ta och göra saft idag. Då behöver jag inte köpa koldioxid-saft på affären. ;-)

På bättre stigar:
Johannes

PS: Alla ni som hängde på och skrev till riksdagens ledamöter. Skicka nu ert brev till EU-folket också. Mailinglista hittar du på:

Klimatbrev till riksdagen

2009-10-21T04:44:00.000-07:00

Igår skrev jag ett brev till alla riksdagens ledamöter angående klimatet. Det är jävligt viktigt att de får veta vad vi tycker. Om inte de känner att de har vårt stöd så kommer de aldrig våga ta i med hårdhandskarna, vare sig i argument eller förhandling. Skriv du också!
Bara det minsta lilla mail är värt oerhört mycket.

Om inte annat så är det kul; du får antagligen en hel del svar och får sitta och maila med riksdagspolitiker.

Här nedan följer en länk till en sida där ni finner alla e-postadresser till riksdagens ledamöter, samt längst ner mitt brev, det jag skickade igår.

http://eukritik.se/index.php?vu=wblk&nuid=4294963502&cid=4294963501&cprntlnknuid=4294966171

När du mailar dem så skriv din egen adress i adressfältet och kopiera in ledamöternas adresser i "hemlig kopia"-fältet. Om du kopierar in alla adresserna i det vanliga adressfältet så kommer mottagardatorn att uppfatta ditt brev som spam.

Kopiera helst inte mitt brev - om nu någon skulle få den idén - utan skriv ett eget, personligt. Känner du att du har svårt att formulera dig så kan jag gärna hjälpa till. Maila mig dina åsikter, grunderna i det du vill ha sagt så hjälper jag till så gott jag kan.

Mvh:
Johannes

------------------------------------------------------------------------------------------------
BREV TILL RIKSDAGENS LEDAMÖTER -Johannes Söderqvist
------------------------------------------------------------------------------------------------
Nästan varenda kväll har jag gått ut, haft en stund för mig själv i skymningen och närapå gråtit av rörelse över allt det vackra, över Jordens enorma skönhet. Skogsbrynet i dova färger och jag – som är så underbart liten. Nu går jag ut och gråter över att vi som lever i denna tid mycket väl kan vara de sista som får uppleva denna skönhet. Det är inte döden i sig som är problemet. Utöver den milda bitterljuva känsla av förgänglighet som alltid infinner sig när jag verkligen upplever livet så har jag inget otalt med döden. Tvärtom är han min personlige guide till att leva fullt ut. Vi lever tills vi dör, det är tragiskt men är inget faktum som fyller min vardag eller ger mig ångest.

En tanke som däremot skrämmer mig bortom allt förstånd och som nu gör sig mer och mer påmind är att dö i en tid och i en värld där inget hopp längre finns. Det är den världen vi har att se fram emot inom en väldigt snar framtid om inte hotet från våra egna koldioxidutsläpp tas på allvar. En utjämning av dessa utsläpp måste ske senast år 2015, varefter de måste minska i ungefär samma takt som de hittills ökat, annars är risken stor att den globala snittemperaturen inom de närmaste 10-20 åren stiger med över 2 grader och alltså passerar gränsen för vad vi människor kan kontrollera. Stiger temperaturen mer än så riskerar t.ex. Sibiriens väldiga metangasfält, vilka hittills legat inspärrade av permafrost att slippa ut och den totala katastrofen är ett faktum.

Sverigedemokraterna klagar idag över att vi tar in alldeles för många flyktingar. Detta i en värld där det sällan finns mer än totalt en eller två miljoner flyktingar åt gången. Om de stora glaciärer smälter som förser Centralasien med färskvatten så snackar vi inte en eller två utan 100 – 200 miljoner flyktingar – och det bara från Asien. I en värld av krympande åkerarealer, skogar och energitillgångar blir konflikter allt vanligare, det vet vi med säkerhet från historien. När ekosystem rubbas kan arter försvinna mycket fort. Sjukdomar hos oss och våra djur kan bli vanligare, skadeangrepp på träd, grönsaks- och spannmålsskördar också. Allt detta – och mera därtill – kanske redan innan år 2060. Stormar, regn, torka och annat extremt väder med enorma kostnader som följd har redan börjat göra sig påmint. I dagsläget och inför klimatmötet i Köpenhamn är det EU som har den mest ambitiösa planen för utsläppsminskning, en plan som ger oss en ungefärlig 50 % chans att stoppa den illavarslande utvecklingen i tid. Duger det? Ska storfinansen få diktera, inte bara hur vår framtid ska se ut, utan om vi har någon framtid alls? Det är ER vi har valt, inte dem! Det är OSS ni ska lyssna på, inte dem!

Om vi ska ha någon chans att klara upp det här måste vi alla delta i processen, det säger sig självt. Vi måste handla närmare och närproducerat, på alla sätt minska på transporter av både oss själva och de varor vi behöver, inte använda så mycket papper, acceptera en vindsnurra på grannens tomt, äta mindre – eller kanske inget - kött… kort sagt vore det bäst om vi kunde leva av det vi kan producera där vi lever, i mitt fall Värmland. Men utöver allas vårt vardagliga engagemang behövs även Du.
Jag – och många med mig – skulle stödja den politiker som vågade ifrågasätta tillväxtmantrat; som vågade inse att tillväxt bara är ETT av de många redskap samhället har att tillgå för att uppnå drägliga livsnivåer.
Låt u-länderna genomgå den fas av tillgångsnationalisering och tillväxt som vi en gång genomgick. Låt oss å andra sidan plana ut och down-shifta. Mer än någonsin behöver vi en politiker som inte bara kan konsten att få rätt utan också har rätt – och vågar säga det. Jag hoppas och tror att Du gör det; att du är den sortens människa som inser att det bara är förlorare som ångrar sig och kommer med bekännelser på sin dödsbädd.
I slutet av varje civilisation som människan har skapat har det alltid visat sig att det rådande systemets tillskyndare haft fel och att någon av domedagspredikanterna haft rätt.

Ytterst är det här inte en fråga om ”vilket system vi vill ha”; om konsumentmakt eller producentansvar, om den ”politiska arenan” eller näringslivet… det handlar om vem Du vill vara!
Vill Du vara den som löpte med, hellre lyssnade på ekonomiska argument än ditt eget hjärta… eller vill Du vara den som gjorde rätt?

Mvh:
Johannes Söderqvist
Toltan, Ängbråten
67194 BRUNSKOG

0570 53088

Påverka inför klimatmötet - tips

2009-10-20T01:24:00.001-07:00

Skriv brev, maila, ring, delta i aktioner, skriv på listor, nätverka... Här är en hel hoper tips och trix för dig som vill vara med och påverka inför Köpenhamnsmötet om klimatet och vår gemensamma framtid.
Alltihop är saxat ur ett av de många nyhetsbrev jag är med i. Klimataktion heter nätverket som ger ut brevet och dem hittar du på: http://klimataktion.se/

Jag kommer att hela perioden som är kvar fram till mötet i Köpenhamn försöka få in så många bra tips som möjligt om hur vi alla kan påverka - alltså både hur vi som individer kan leva klimatsmartare eller kanske hur man t.ex. bär sig åt för att komma i kontakt med en politiker... etc. Har du några bra tips är du välkommen att maila dem till mig. Alla synpunkter är välkomna.
Mvh:
Johannes

--------------------------------------------------------
1. HÖR AV DIG TILL REGERINGEN NU!Just nu är en särskilt bra tid att påverka, eftersom EU nu beslutar sina definitiva ställningstaganden inför COP15. Eftersom Sverige är EU:s ordförandeland i höst, så är vår roll extra viktig.
Tisdag 20/10 möts EU:s finansministrar.Onsdag 21/10 möts EU:s miljöministrar.29-30/10 möts EU:s regeringschefer.
På miljöministermötet finns enligt miljöminister Andreas Carlgren tre frågor som kan ta tid att diskutera; EU:s långsiktiga klimatmål, hur EU ska tackla det globala överskottet av utsläppsrätter som kan leda till allt för höga utsläpp, samt hur marken och skogen ska användas för att minska koldioxidutsläppen.
Andra delar för ministrarna att besluta är hur EU ska gå tillväga för att uppgradera växthusgasminskningen från 20 till 30 procent om det blir en global uppgörelse i Köpenhamn. Men även hur sjöfart och flyg ska ingå i utsläppsbegränsningarna, samt hur det ekonomiska stödet till utvecklingsländerna ska se ut.
Därför ber vi dig att kontakta:
Fredrik Reinfeldt: http://regeringen.se/sb/d/1499
Anders Borg: http://regeringen.se/sb/d/1675
Andreas Carlgren: http://regeringen.se/sb/d/1682
Eftersom det är kort om tid bör du ringa och mejla, annars är skriftliga brev bra för att påverka.
Be dem att uppmana världens ledare att förplikta sig till att uppnå målet som bland andra AOSIS (Alliance of Small Island States) driver i förhandlingarna - 350 ppm och maximal global temperaturökning på 1,5 grader i Köpenhamn i ett rättvist, ambitiöst och bindande avtal.
EU:s nuvarande förslag om utsläppsmål på 450 ppm och 2 grader ger inte de säkerhetsmarginaler som är nödvändiga. G77 med flera är irriterade och det förtroende mellan i- och u-länder som krävs för att ett bra avtal ska ros i land riskerar bara att bli svagare.
Se bland annat:http://www.guardian.co.uk/environment/2009/oct/05/climate-change-kyoto
Be alla dina vänner och bekanta att också agera. Skriv även till riksdagsledamöter i regeringspartierna. E-post-adresser samlade för massutskick med kommatecken mellan sig finns parti för parti, längst upp till höger på http://eukritik.se
Skriv under med fullt namn, adress, mejladress och telefonnummer, så är chansen mycket större att du får svar. Brevet blir bäst om du formulerar dig själv.
Toppmötet i Köpenhamn i december kan rädda världen - eller som Maldivernas president formulerat det - bli en självmordspakt. Vi måste agera NU!
Lycka till!
--------------------------------------------------------
2. TUSENTALS KLIMATAKTIONER FÖR 350 PPM PÅ LÖRDAG 24/10http://www.350.org/action-list?country=se&city=Via länken finns alla aktioner i Sverige. Var med du också!
--------------------------------------------------------
3. ANMÄL DIG FÖR BUSSRESA TILL COP15
Klimataktion kommer troligen vara med och ordna en bussresa från Uppsala via Stockholm, Östergötland och ner till Köpenhamn längs med E4:an, helgen 11-13 december för en låg kostnad. Hör av dig till info@klimataktion.se och ange ditt namn, stad, e-post och mobilnummer om du vill åka med. Andra alternativ för resa och boende finns på http://www.klimataktion.se/node/797
--------------------------------------------------------
4. HJÄLP TILL ATT RINGA MEDLEMMAR
Nu hjälps vi åt att få Klimataktion att växa! Vi ringer runt till så många medlemmar som möjligt i landet och undrar om du vill ringa de som bor nära dig? Det vi vill med samtalen är:• Att fånga upp medlemmar som vill bli aktiva, men ännu inte tagit steget.• Att sälja in ett klimatparty till varje medlem som ännu inte haft något (vi hjälper till med informatör).• Att samla in pengar; små, mittemellan eller stora bidrag, engångssummor eller månadsgivare, alltefter förmåga och vilja att bidra.
Ring hemifrån eller dra ihop några som ringer tillsammans! Det finns manus, tips och råd att få från de som redan dragit igång.Intresserad? Kontakta Elisabet Strand på post@elisabetstrand.se
--------------------------------------------------------
5. VÅRA NÄTVERK
Är du lärare? Gå med i vårt lärarnätverk!Är du forskare och vill dra i det nätverket?Vill du gå med i något annat av våra nätverk?Hör av dig till info@klimataktion.se så kommer dina mejl rätt.
--------------------------------------------------------
6. SKRIVREGLER FÖR KLIMATAKTION
Klimataktion skrivs alltid med stort K. I informell text kan Klimataktion förkortas till KA. På engelska heter Klimataktion: Climate Action. För att skilja oss från andra ”Climate Action”, så kan vi förklaras som ”The Swedish NGO Climate Action”.
--------------------------------------------------------
7. GRATIS KLIMATTIDNING
Miljömagasinet släpper på fredag ett temanummer om klimat. Enstaka exemplar kan beställas gratis från 08-640 82 80 eller prenumeration@miljomagasinet.se
--------------------------------------------------------
8. HÄNDER FRAMÖVER
Av allt spännande som står i kalendariet på klimataktion.se så vill vi framför allt lyfta klimatlördagarna 7/11 och 5/12.Mer information om det mesta finns på http://www.klimataktion.se
Klimataktion finns även på http://www.facebook.com/group.php?gid=9536817294
Alla frågor och funderingar kan skickas till info@klimataktion.se
Enskilda styrelseledamöter kan nås via fornamn.efternamn@klimataktion.se
Har du något du vill ha med i kommande nyhetsbrev? Hör av dig!
Bästa hälsningarKlimataktiongenom Göran Hådén
-----------------------------------------------------------------------------------

Det enda hot värt att diskutera!

2009-10-18T01:51:00.000-07:00

Kära Vänner.
Nedanstående är en sammanfattning av en ny rapport från UNEP (United Nations Environmental Programme) som visar på att ICCP:s 2007 prognoser tycks vara alltmer överspelade. Klimatförändringarna är här NU och vi alla - åtminstone vi som är födda efter 1960 - kommer att få känna på dess verkningar under vår egen livstid.

Riktigt betryckande läsning. Mitt syfte med att försöka sprida den här informationen är emellertid inte att trycka ner er, mig, oss i skorna: Inga politiker vågar ta riktiga krafttag i någon fråga om inte han eller hon känner att breda folklager också stödjer dem. Klimatmötet i Köpenhamn nu i december kan vara helt avgörande för hur vår (inte bara dina barnbarns)framtid ser ut; så skriv insändare, brev till dina lokala politiker eller till riksdag och regering. Maila runt informationen till alla du känner. Gå ut på gatan och skrik. Ring till ring P1... bara gör något!
................................................................................................................................................................
Impacts of Climate Change Coming Faster and Sooner: New Science Report Underlines Urgency for Governments to Seal the Deal in Copenhagen
Washington/Nairobi, 24 September 2009 -The pace and scale of climate change may now be outstripping even the most sobering predictions of the last report of the Intergovernmental Panel of Climate Change (IPCC).

An analysis of the very latest, peer-reviewed science indicates that many predictions at the upper end of the IPCC's forecasts are becoming ever more likely.

Meanwhile, the newly emerging science points to some events thought likely to occur in longer-term time horizons, as already happening or set to happen far sooner than had previously been thought.

Researchers have become increasingly concerned about ocean acidification linked with the absorption of carbon dioxide in seawater and the impact on shellfish and coral reefs.

· Water that can corrode a shell-making substance called aragonite is already welling up along the California coast?decades earlier than existing models predict.
Losses from glaciers, ice-sheets and the Polar Regions appear to be happening faster than anticipated, with the Greenland ice sheet, for example, recently seeing melting some 60 percent higher than the previous record of 1998.

· Some scientists are now warning that sea levels could rise by up to two metres by 2100 and five to ten times that over following centuries.
There is also growing concern among some scientists that thresholds or tipping points may now be reached in a matter of years or a few decades including dramatic changes to the Indian sub-continent's monsoon, the Sahara and West Africa monsoons, and climate systems affecting a critical ecosystem like the Amazon rainforest.
The report also underlines concern by scientists that the planet is now committed to some damaging and irreversible impacts as a result of the greenhouse gases already in the atmosphere.

· Losses of tropical and temperate mountain glaciers affecting perhaps 20 percent to 25 percent of the human population in terms of drinking water, irrigation and hydro-power.

· Shifts in the hydrological cycle resulting in the disappearance of regional climates with related losses of ecosystems, species and the spread of drylands northwards and southwards away from the equator.

Recent science suggests that it may still be possible to avoid the most catastrophic impacts of climate change. However, this will only happen if there is immediate, cohesive and decisive action to both cut emissions and assist vulnerable countries adapt.

These are among the findings of a report released today by the United Nations Environment Programme (UNEP) entitled Climate Change Science Compendium 2009.

The report, compiled in association with scientists around the world, comes with less than 80 days to go to the crucial UN climate convention meeting in Copenhagen, Denmark.

In a foreword to the document, the United Nations Secretary-General, Ban Ki-moon, who this week hosted heads of state in New York, writes, "This Climate Change Science Compendium is a wake-up call. The time for hesitation is over".

"We need the world to realize, once and for all, that the time to act is now and we must work together to address this monumental challenge. This is the moral challenge of our generation."

The Compendium reviews some 400 major scientific contributions to our understanding of Earth Systems and climate change that have been released through peer-reviewed literature, or from research institutions, over the last three years.

Achim Steiner, UN Under-Secretary General and UNEP Executive Director, said, "The Compendium can never replace the painstaking rigour of an IPCC process?a shining example of how the United Nations can provide a path to consensus among the sometimes differing views of more than 190 nations".

"However, scientific knowledge on climate change and forecasting of the likely impacts has been advancing rapidly since the landmark 2007 IPCC report," he added.

"Many governments have asked to be kept abreast of the latest findings. I am sure that this report fulfils that request and will inform ministers' decisions when they meet in the Danish capital in only a few weeks time," said Mr. Steiner.

The research findings and observations in the Compendium are divided into five categories: Earth Systems, Ice, Oceans, Ecosystems and Management. Key developments documented since the IPCC Fourth Assessment Report include:

Earth Systems

· A new climate modeling system, forecasting average temperatures over a decade by combining natural variation with the impacts of human-induced climate change, projects that at least half of the 10 years following 2009 will exceed the warmest year currently on record. This is despite the fact that natural variation will partially offset the warming "signal" from greenhouse gas emissions.
· The growth in carbon dioxide emissions from energy and industry has exceeded even the most fossil-fuel intensive scenario developed by the IPCC at the end of the 1990s. Global emissions were growing by 1.1 percent each year from 1990-1999 and this accelerated to 3.5 percent per year from 2000-2007.
· The developing and least-developed economies, 80 percent of the world's population, accounted for 73 percent of the global growth of emissions in 2004. However, they contributed only 41 percent of total emissions, and just 23 percent of cumulative emissions since 1750.
· Growth of the global economy in the early 2000s and an increase in its carbon intensity (emissions per unit of growth), combined with a decrease in the capacity of ecosystems on land and the oceans to act as carbon "sinks", have led to a rapid increase in the concentrations of carbon dioxide in the atmosphere. This has contributed to sooner-than-expected impacts including faster sea-level rise, ocean acidification, melting Arctic sea ice, warming of polar land masses, freshening of ocean currents and shifts in the circulation patterns of the oceans and atmosphere.
· The observed increase in greenhouse gas concentrations are raising concern among some scientists that warming of between 1.4 and 4.3 degrees Centigrade above pre-industrial surface temperatures could occur. This exceeds the range of between 1 and 3 degrees perceived as the threshold for many "tipping points", including the end of summer Arctic sea ice, and the eventual melting of Himalayan glaciers and the Greenland ice sheet.

Ice

· The melting of mountain glaciers appears to be accelerating, threatening the livelihoods of one fifth or more of the population who depend on glacier ice and seasonal snow for their water supply. For 30 reference glaciers in nine mountain ranges tracked by the World Glacier Monitoring Service, the mean rate of loss since 2000 has roughly doubled since the rate during the previous two decades. Current trends suggest that most glaciers will disappear from the Pyrenees by 2050 and from the mountains of tropical Africa by 2030.
· In 2007, summer sea ice in the Arctic Ocean shrank to its smallest extent ever, 24 percent less than the previous record in 2005, and 34 percent less than the average minimum extent in the period 1970-2000. In 2008, the minimum ice extent was 9 percent greater than in 2007, but still the second lowest on record.
· Until the summer of 2007, most models projected an ice-free September for the Arctic Ocean towards the end of the current century. Reconsideration based on current trends has led to speculation that this could occur as soon as 2030.
· Melting of the Greenland Ice Sheet surface also seems to be accelerating. In the summer of 2007, the rate of melting was some 60 percent higher than the previous record in 1998.
· The loss of ice from West Antarctica is estimated to have increased by 60 per cent in the decade to 2006, and by 140 percent from the Antarctic Peninsula in the same period.
· Recent findings show that warming extends well to the south of the Antarctic Peninsula, to cover most of West Antarctica, an area of warming much larger than previously reported.
· The hole in the ozone layer has had a cooling effect on Antarctica, and is partly responsible for masking expected warming on the continent. Recovery of stratospheric ozone, thanks to the phasing out of ozone-depleting substances, is projected to increase Antarctic temperatures in coming decades.

Oceans

· Recent estimates of the combined impact of melting land-ice and thermal expansion of the oceans suggest a plausible average sea level rise of between 0.8 and 2.0 metres above the 1990 level by 2100. This compares with a projected rise of between 18 and 59 centimetres in the last IPCC report, which did not include an estimate of large-scale changes in ice-melt rates, due to lack of consensus.
· Oceans are becoming more acidic more quickly than expected, jeopardizing the ability of shellfish and corals to form their external skeletons. Water that can corrode a shell-making carbonate substance called aragonite is already welling up during the summer along the California coast, decades earlier than models predict.

Ecosystems

· Since the 2007 IPCC report, wide-ranging surveys have shown changes to the seasonal behaviour and distribution of all well-studied marine, freshwater and terrestrial groups of plants and animals. Polar and mountaintop species have seen severe contractions of their ranges.
· A recent study projecting the impacts of climate change on the pattern of marine biodiversity suggests dramatic changes to come. Ecosystems in sub-polar waters, the tropics and semi-enclosed seas are predicted to suffer numerous extinctions by 2050, while the Arctic and Southern Oceans will experience severe species invasions. Marine ecosystems as a whole may see a species turnover of up to 60 percent.
· Under the IPCC scenario that most closely matches current trends
· i.e. with the highest projected emissions - between 12 and 39 percent of the Earth's land surface could experience previously unknown climate conditions by 2100. A similar proportion, between 10 and 48 percent, will see existing climates disappear. Many of these "disappearing climates" coincide with biodiversity hotspots, and with the added problem of fragmented habitats and physical obstructions to migration, it is feared many species will struggle to adapt to the new conditions.
· Perennial drought conditions have already been observed in South-eastern Australia and South-western North America. Projections suggest that persistent water scarcity will increase in a number of regions in coming years, including southern and northern Africa, the Mediterranean, much of the Middle East, a broad band in Central Asia and the Indian subcontinent.

Management

· The reality of a rapidly-changing climate may make conventional approaches to conservation and restoration of habitats ineffective. Drastic measures such as large-scale translocation or assisted colonization of species may need to be considered.
· Eco-agriculture, in which landscapes are managed to sustain a range of ecosystem services, including food production, may need to replace the current segregation of land use between conservation and production. This could help create resilient agricultural ecosystems better able to adapt to the changing climate conditions.
· Experts increasingly agree that active protection of tropical forests is a cost-effective means of cutting global emissions. An international mechanism of reducing emissions from deforestation and forest degradation (REDD) is likely to emerge as a central component of a new agreement in Copenhagen. However, many issues need to be resolved, such as how to verify the reductions and ensuring fair treatment of local and indigenous forest communities.
· A number of innovative approaches are emerging to keep carbon out of the atmosphere, including the use of "biochar", biologically-derived charcoal. It is mixed in soils, increasing fertility and potentially locking up carbon for centuries. This is a 21st century application of a technology known as Terra Preta, or Black Earth, used by Amazon peoples before the arrival of Europeans in South America.

To download the full report, visit http://www.unep.org/compendium2009/

For more information please contact:
Nick Nuttall, UNEP Spokesperson and Head of Media, on Tel: +254 20 7623084, Mobile: +254 733 632755, or when travelling: +41 795965737, or e-mail: nick.nuttall@unep.org;

Elisabeth Guilbaud-Cox, Senior Communications Officer, UNEP Regional Office for North America, Tel: 1 (202) 974-1307, Mobile: 1 (202) 812-2100, Email: elisabeth.guilbaud-cox@unep.org
....................................................................................................................................................................

Tänk på att detta faktiskt kan vara CHANSEN: Om vi verkligen ska kunna lösa klimatförändringarna så krävs en rejäl "down-shifting", d.v.s. att vi stegar iväg in i ett nytt samhälle som inte har konsumtion som främsta drivkraft; det krävs att ojämlikheterna i världen utjämnas; att vi här i väst återgår till en mer sansad livsföring.
Att visualisera den nya ordning som detta kan leda till är minst lika viktigt som att läsa omskakande rapporter.

Mvh:
Johannes

2009-10-12T01:37:00.000-07:00

http://www.myspace.com/skogsrock Nya låtar.

Nedanstående text hänger liksom ihop med Atlantis. Det är inte själva sångtexten men en ackompanjerande text skulle man kunna säga.

Om Atlantis sjunker.

Om vår värld sjunker…
Om vi inte fördelar maten mer lika mellan oss…
Om vinsterna hela tiden bara ses ur ett mänskligt perspektiv och vi inte ens respekterar de andra miljontals arterna som vi delar den här planeten med…
Om den där lilla ön av innerlig kärlek till allt som lever tillåts sjunka ner i den omgivande oceanen av girighet och vulgär längtan efter små betydelselösa belöningar…
Om vi inte åter igen börjar lyssna på Naturens ordlösa röst och ännu en gång vågar lita på att det som är grönt, gott och enkelt också är rätt…
Om Atlantis sjunker...
Vad var då meningen med alla våra så kallade framsteg?

För första gången i historien har vi skapat en situation där vi riskerar att utplåna oss själva.
Men för första gången i historien har vi också, om vi väljer att gå på rätt stig, möjligheten att leva i balans med varandra och vår omgivning.
Det är ett oerhört viktigt klimatmöte i Köpenhamn 7 – 18 december.
Gör din röst hörd!
Det här är Paganus röst!

Som sagt: Gå in och lyssna...
http://www.myspace.com/skogsrock

SKOGSBOLAGEN LJUGER OM SIN KLIMATPÅVERKAN

2009-09-28T02:51:00.000-07:00

Skogsindustrin, med Marie S Arwidson i spetsen, har den senaste tiden lagt stor möda på att föra ut sitt argument om att deras verksamhet är klimatsmart. Detta är rent nonsens: En skog är en kolsänka (den binder koldioxid och lagar den som kol) medan ett hygge är en så kallad kolkälla (som avger koldioxid till atmosfären).
I rapporter som lades fram vid den internationella vetenskapliga klimatkonferensen i Köpenhamn i mars detta år pekades på risken för en global temperaturökning på 5-6 grader under den närmaste delen av 2000-talet. Vid en sådan temperaturökning kan man, enligt forskarna fråga sig om mänsklig överlevnad överhuvudtaget är möjlig. Det länder inte bolagen någon heder att dribbla runt med tramsargument i en så allvarlig fråga som klimatet – de ger här prov på en makalös ansvarslöshet.

Industrins argument bygger alltså på att deras produkter, såväl som deras uppväxande granplantager, utgör kolsänkor. Hur kan deras produkter i form av toalettpapper, direktreklam och kartonger kring tandkrämstuber gälla som kolsänkor? Nej inte ens våra moderna hus står idag tillräckligt länge för att fungera som den koldioxidfördämmning industrin med dollartecken i ögonen yrar om – och de fungerar definitivt inte som jämförelse med en gammal orörd skog som kan ha lagrat in kol under tusentals år.
Går man in i ett skogsekosystem och kalhugger medför det att stora mängder koldioxid frigörs, det är ett faktum man inte kan ta sig runt. Utöver detta tillkommer att markskador (hyggesberedning, körskador mm) driver på koldioxidproduktionen. Ska man vara ärlig så är det ingen idag som vet om en granplantage någonsin kan klimatkompensera för en nedhuggen gammelskog, det finns inga fakta tillgängliga som tyder på det. Vad vi däremot vet är att den lövskog som först etablerar sig på ett hygge - och som skogsbolagen helst vill gallra bort - har en förmåga att snabbare binda upp koldioxid än granplantorna. Alltså verkar det även som om granplantageargumentet faller.

Låt oss inte göra oss några illusioner av storfinansen bara för att den bär svensk flagg. Vår skogsindustri sitter i sällskap med andra mångmiljardindustrier som Monsanto, UniLever och Exxon Mobil; och det är väl ingen som tror dessa marknadsgiganter om något annat än att de gör det som krävs för att maximera sina vinster. Varför skulle våra svenska miljardindustrier skilja sig från dem? Faktum är att om de inte fungerade - och alltid har fungerat - precis lika hjärtlöst och hårdrationellt som alla andra storbolag så skulle de idag inte vara just STOR-bolag.

//Johannes

The Age of Stupid - klimatfilm

2009-09-23T00:59:00.000-07:00

Om ni någonsin får chansen att se filmen The Age of Stupid så försitt den inte. Finns ingen film som bättre sammanfattar vilken skit vi försatt oss i när det gäller klimatet.
Vi MÅSTE plana ut våra utsläpp till år 2015, för att därefter kraftigt minska dem, om vi (alla vi under 45 års ålder) inte vill ha en riktigt jävla vidrig ålderdom. SE DEN!

Här är en trailer: http://www.youtube.com/watch?v=DZjsJdokC0s&feature=fvst

Mvh:
J.

Peak Moment is da shit

2009-09-19T11:51:00.000-07:00

Det här var ganska intressant: Vår civilisations undergång och sånt. ;-)

http://www.youtube.com/watch?v=fAllmO8hzbQ

//J.

SKOGEN BORDE FRIDLYSAS

2009-09-19T03:28:00.000-07:00

Skogen är vårt värmländska ekosystem och den är starkt hotad. Om man läser på lite kring vad riktig skog är så börjar man snabbt förstå att det inte finns mycket kvar av den - nästan inget alls.
Precis som man kan betrakta en myrstack som ett dynamiskt samhälle så bör man betrakta enskilda gamla skogar som samhällen, där livet i ovan, på och under marken är intimt sammanlänkat med att träden står kvar. När skogen kalavverkas försvinner livsmiljön för en mängd hotade arter för att inte komma tillbaka mer – något som de senaste 60 åren av kalhyggesbruk har ställt utom allt rimligt tvivel.
Ett kalhygge släpper också ut väldiga mängder koldioxid som fram till avverkning legat bundet som kol i marken. Detta gör skogsbolagen till dubbla miljöförstörare eftersom all denna koldioxid späder på växthuseffekten. I värsta fall bestämmer sig bolaget även för att markbereda hygget varpå ännu mer växthusgaser frigörs.
FSC-certifieringen, skogsbrukets motsvarighet till KRAV, fungerar i princip inte alls och är inte att lita på eftersom man kan gå ut på nästan vilket hygge som helst och finna regelöverträdelser. När skogen väl är huggen kan det ibland vara svårt att bevisa att skogen haft höga naturvärden eftersom flertalet värdefulla lavar, mossor och svampar sopats bort. Skadan är då redan oåterkallelig. Ger man sig ut i en äldre skog som är snitslad och snart är på väg att huggas, för att leta signalarter - det vill säga arter som signalerar höga naturvärden - då lär man sig ganska snart att bolagen hugger även om det finns många fynd av signal- eller t.o.m. rödlistade arter i skogen. De skiter i det!
Vår nuvarande regering tycker att fredande av skog ska ske på frivillig basis och att skogsbolagen själva skall få sköta urvalet av skyddsvärda skogar. Denna miljardindustri verkar dock aldrig någonsin ha genomfört reformer som innebär förlorade kortsiktiga inkomster frivilligt. I ärlighetens namn har vi bara två alternativ i den här frågan och det är att antingen fortsätta hugga så att vårt ekosystem får irreparabla skador eller att låta bli. Ibland är inte åtgärden som skiljer den dåliga handlingen från den rätta mer komplicerad än att man helt enkelt låter bli att utföra den dåliga. Om vi börjar spara de få skogar med höga naturvärden som idag finns kvar kan kanske vårt inhemska ekosystem fortfarande har en chans till återhämtning.

Mvh:
Johannes Söderqvist, Brunskog

-Publicerad i Värmlands Folkblad 2009-09-15

Populism - en trevlig historia!

2009-09-06T00:58:00.000-07:00

Det populistiska partiet har sina rötter i det amerikanska 1800-talets andra hälft - en period som för USA's del var präglad av klasshat och förtryck - samt i bondeorganisationen Farmers Alliance. Myten som vi väl alla har hört säger att människor flydde det fattiga Europa och kom till Amerika där de flesta, "de dugliga", med stor arbetsinsats kunde få land, djur och bli självägande bönder - en nystart. Verkligheten var dock för de allra flesta en helt annan. Visserligen är det sant att antalet gårdar mellan 1860 och 1900 ökade från 2 - 6 miljoner men det är också sant att befolkningsmängden under samma period gick från 31 - 75 miljoner och den största delen av dessa människor blev inte självägande bönder; de blev stadsbor och fabriksarbetare, bomullsplockare åt en självägande bonde eller helt enkelt arbetslösa och utslagna. Även när det gällde den, procentuellt sett, lilla skaran som faktiskt lyckades ta sig över Mississippi och ut i Västern för att bygga sig ett liv visade sig verkligheten vara en hårdare plats än förväntat. En stor del av landet - miljoner och åter miljoner tunnland - hade redan köpts upp av jordspekulanter eller av de stora godsen: den självägande bonden bodde oftast i utkanten av en bygd och fick försöka livnära sig av den sämsta jorden. De flesta andra arrenderade sin gård och fick slita omänskligt för att både försörja familj och gårdens verklige ägare. Att fler och fler bosatte sig i städerna för att jobba i fabriker ökade också pressen på landsbygden att öka produktionen och skapa försörjning för stadsborna: Jordbruket mekaniserades och i och med detta startade också den idag så välkända onda spiralen av lån för att få råd med tröskor, såmaskiner och slåtteraggregat, beredning av mer jord för att kunna betala av lånen, mer lån, större maskiner, mer jord, mer lån...
Bönderna var tvugna att betala sina lån i dollar och eftersom staten och bankerna hjälptes åt med att hålla penningmängden konstant (alltså inte anpassad efter folkmängden) så steg dollarn hela tiden i värde efterhand som folkmängden ökade och blev svårare och svårare att få tag på. När bankiren till slut fick tillbaka sina pengar var de mer värda än när han lånat ut dem - en slags ränta på räntan. Hade man inte råd att betala när man var och handlade fick man leva på kredit och hoppas på en god skörd. På så sätt blev bönderna skuldsatta även i förhållande till handlarna. Ofta var bondens skuld större än hans hela egendom och han blev på så vis ägd av sina fodringsägare. Många var de bönder som inte kunde betala och fick lösa in sina gårdar och bli lantarbetare istället.

Ur denna fattigdom och misär föddes Farmers Alliance som snabbt blev en nästan kontinentalomfattande, fackföreningsliknande intresseorganisation för USA's småbönder. Man ordnade med samköp och -ägande av maskiner och silos; man försäkrade gårdar till avsevärt mycket lägre priser än de konventionella försäkringsbolagen erbjöd och så vidare. Farmers Alliance skulle komma att bli det 1890 nybildade populistiska partiets kärnväljarkår.

"Wall Street äger landet. Det är inte längre en stat av folket, genom folket och för folket utan en stat av Wall Street, genom Wall Street och för Wall Street."

Populisternas världsbild, ovan formulerad av Mary Ellen Lease - en av partiets mest framstående talare.

Man ansåg att landets produktionsförmåga i första hand skulle användas till att försörja och skapa välstånd åt den egna befolkningen istället för att skapa vinster åt kapitalister genom att skeppas overseas och lämna 10 000-tals amerikaner döende av svält; att arbetare inom alla gebit skulle ha rätten att organisera sig; att valutamängden skulle anpassas till folkmängden etcetera.

Att ordet "populist" under åren efter det populistiska partiets kapsejsande runt år 1900 blivit ett skällsord har naturligtvis till viss del att göra med den uppsjö av rasistiska och reaktionära organisationer som antingen blivit kallade, eller kallat sig själv för populister: Nazisterna i Tyskland är ett exempel på detta.
Ordet, som är latin (populus: "folk"), betyder i sin ism-böjda form ungefär "folkets vilja" (inte så långt från innebörden i grekiskans ord "demokrati": folkmakt) och denna vilja har så gott som aldrig korrelerat med kapitalets dito. kapitalister är inte onda - det vägrar jag att tro - men systemet de representerar står i sin prydno för ofattbar grymhet. Folket - om man med detta uttryck avser majoriteten - har alltid velat ha friskt och fritt vatten, orörda skogar, jämlika förhållanden, fred och frihet. En sådan värld är fullständigt otänkbar för all kapitalackumulation. Folket är inte korkat och ont - folket är gott och till och med ganska klyftigt. Folket kan, till skillnad från näringsliv, politikers och medias poulära, ny-gamla vulgärbild, både tänka och agera i oegennyttans namn och acceptera både större flyktingströmmar och fler vargar i skogen. Tittar man till exempel närmare på år 1933:s tyska valresultat ser man ganska fort att nazisterna inte alls var någon populistisk rörelse. Endast 33,1 % av tyskarna röstade på dem - aldrig någon majoritet. Deras främsta väljargrupper återfanns i samhällets övre skick, inom näringslivet och de intellektuella kretsarna samt på dess botten. Man får inte heller glömma att en stor del av befolkningen aldrig gick och röstade; Hitlers SA-män hade skrämt skiten ur en stor del av befolkningen genom evigt marscherande, gatustrider och frikårsverksamhet och under mer normala förhållanden än 30-talets ekonomiska kollaps skulle antagligen inte ens en så stor del av de som faktiskt röstade brunt ha gjort det i lika stor omfattning (krisen i sig var ju inte heller en produkt av det arbetande folkets jämlikhetssträvan, utan en ful slaggprodukt från näringslivets håll).

Amerikas populister motarbetades först på bred front av Wall Street och de etablerade partierna, men då inte denna öppna krigföring kunde förkväva rörelsen såg man istället till att sluta deras innersta krets av ombud, parlamentariker, röstningselektorer m.fl. till sig. I utbyte mot reformlöften sögs populisterna upp - mestadels av det demokratiska partiet - och försvann.

Vari ligger då skillnaderna och likheterna mellan 1800-talets populister och dagens alternativrörelse? Ja, en stor skillnad kan ju sägas ligga i det faktum att de - av förståeliga skäl - strävade efter ökad konsumtion medan de allra flesta av oss idag strävar efter motsatsen. Likheterna ligger nog främst i en folkets längtan efter att utan krav och förtryck kunna leva av sin egen jord - en längtan som vi säkert delar med en förkrossande stor majoritet av världens folk genom hela vår s.k. civilisations historia.
Viktigast att ta till sig är nog att kunde de organisera sig så kan vi det definitivt också. Vi är inte rika, men vi är inte heller så fattiga som de var: Vi behöver fortfarande billiga försäkringar; jordbruksredskap; räntefria lån; opatenterade grödor och vi behöver känna att vi inte är ensamma i vår frihetliga strävan efter lycka.
Det är egentligen bara att sätta igång!

Tror jag:
Johannes

Att läsa: Det amerikanska folkets historia av Howard Zinn (sid: 263-275 om populismen)
Hitler - En studie i tyranni, av Alan Bullock
Wikipedia - slå på ordet "populism".

Ekologisk odling är en kolsänka som heter duga.

2009-08-26T02:20:00.000-07:00

I 28 år har man vid Rodale-institutet i Pennsylvania, USA, bedrivit jämförande studier mellan ekologisk och konventionell odling. Ett av resultaten denna forskning kommit upp med är att det under försöksperioden har visat sig att mängden kol i den ekologiskt odlade jorden ökat med 15 – 23 procent, vilket motsvarar cirka 200 kilogram kol per hektar. Räknar vi om detta till koldioxid ges vid handen att ekojorden binder cirka 750 kilogram koldioxid per hektar och år. I den konventionella odling som ingår i försöket har däremot matjordens innehåll av kol minskat.

Om hela USA's åkerareal brukades enligt Rodale-exprimentets standard skulle det motsvara utsläppen av koldioxid från 158.177.000 bilar, vilket motsvarar halva USA:s vagnpark. Inte så illa.
Personligen tror jag att om jordbruket dessutom anpassades till ett modernt småbrukarsystem skulle jordens upptagningsförmåga kunna ökas ytterligare. Ytterst handlar det om vård; att hitta balansen mellan storlek på gården och avkastningen. Det säger sig självt att det är mer jobb att uppnå hög mullhalt, bra mikroklimat, gynnsam miljö för mask och mikroorganismer o.s.v. på en stor åker än på en liten täppa - småbrukaren hinner med att visa omtanke. Många små täppor vore alltså det bästa.

Tror jag:
Johannes

Mer information (och de exakta siffrorna jag inte ville tråka ut er med) hittar du här: http://www.fobo.se/artiklar/miljo/kolsanka.shtml

Rättskaffens politiker i alla länder förenen eder.

2009-08-25T01:00:00.000-07:00

Vi köper och konsumerar alldeles för mycket. Vi håller tillväxttyrraniet igång och det skapar enorma miljöproblem. I tredje världen (som för övrigt borde heta världen eftersom det är den som är norm) finns det människor som jobbar under slavlika förhållanden för att hålla våra priser nere och översvämma marknaden med all den här onödiga skiten vi egentligen inte behöver. Detta vet alla. Men aldrig någonsin hör man någon snacka om hur dessa problem skulle kunna lösas. I debatterna på teven, i radion eller tidningen får man intrycket av att de säkert välvilliga debattörerna känner sig överväldigade av problemets storlek, av dess systeminbyggda karaktär. Diskussionerna brukar rinna ut som en enda droppe i toppen av nån slags menlös pekpinne och kontentan blir ungefär att "Om nu HM använder sig av barnarbetare så får vi väl sluta handla på HM." Konsumentmakten åberopas - konsumismens största lögn och myt.
För om konsumentmakten verkligen skulle fungera så skulle det krävas att alla konsumenter visste allt om alla varor på hela marknaden och det, vill jag säga, är långt mer utopistiskt än någon högromantisk gröna-vågen-krönika jag någonsin skrivit.

Egentligen vore inte problemet så svårlöst. Förr i tiden talades det mycket inom fackföreningsrörelsen om behovet av att skapa en internationell arbetarrörelse. Den skulle kunna motverka att kapitalet hela tiden flyttade dit där människor och naturresurserna var mest lättutnyttjade. Det är väl själva grundtanken med "Arbetare i alla länder förenen eder". Fabriksarbetare i Sverige skulle gå ut i sympatistrejk om andra arbetare i Angola blev utnyttjade, lönerna skulle vara någorlunda lika överallt och i sann modern anda skulle man ju naturligtvis också kräva att varorna som producerades också hade någon slags märkning i stil med KRAV och Fairtrade o.s.v. o.s.v.
Ett litet steg på vägen mot en sådan modell vore ju om våra rättskaffens politiker i EU helt enkelt genomdrev en lag som förbjöd import av alla varor som kom från fabriker där arbetarna inte var fackligt anslutna och inte hade dessa miljö- och rättvisemärkningar. Det vore faktiskt en busenkel lösning.

Tror jag:

Johannes

Skydda Skogen i TV-inslag.

2009-08-22T01:49:00.000-07:00

Här...

En kortare sammanfattning:
http://svtplay.se/v/1660717/stora_enso_bryter_mot_miljocertifieringen

...eller den lite längre, oklippta versionen:
http://svtplay.se/v/1660750/samtal_pa_kalhygget_5_40_minuter

Vill du gå med i Skydda Skogen? Texten nedan är från deras hemsida:

Som medlem ger du en röst åt gammelskogen och dess hotade växter och djur och bidrar till att ge föreningens verksamhet styrka. Du får rullande information om situationen för den svenska skogen. Du inbjuds även att delta i vårt kampanjarbete och till inventeringar, exkursioner, kurser och evenemang. Ditt stöd är oerhört viktigt, en förutsättning för att vi ska kunna få kraft att påverka beslutsfattare att skydda mer skog och skogsnäringen att förändra skogsbruket i en mer naturnära och miljövänlig riktning. Skogen behöver ditt stöd, välkommen!För att bli medlem sätter du in minst 100 kr på följande PG och skriver namn, adress och e-postadress.

Plusgiro: 504609-9Vill du ha rullande information från oss så kan du starta en prenumeration av antingen vårt månadsbrev (svenska och engelska) eller av veckobrevet (svenska). Du kan starta din prenumeration här... http://protecttheforest.se/sv/component/civicrm/?task=civicrm%2Fprofile%2Fcreate&reset=1&id=10&gid=3

Mvh:
Johannes

Vårt sanna namn

2009-08-09T00:08:00.000-07:00

Min älskade sambo sa en så otroligt smart grej häromdagen: "Vårt riktiga namn är inte det vi själva ger oss; det kommer att ges av de spår vi lämnar efter oss."

Om vi gör ett imaginärt hopp fram i tiden på låt oss säga 500 år, hur tror vi att vår tid och vi alla kommer att beskrivas i historieböckerna? Jo visst vi kan nästan bota cancer, vi har gått på månen, en del av världen har - åtminstone påstådd - demokrati och alla (d.v.s. en stor del av världens vita) kan gå in på affär'n och handla sig det den personen behöver. Kommer det att stå att det var under denna tid som människan äntligen "tog sig upp ur smutsen, utplånade ojämlikhet och orättvisa"? Kommer 1900-talets folk i framtiden att bära samma upplysningens namnskylt som vi själva så gärna poserar med?
Nja! Listan på de djupa sårspår vi kommer att lämna efter oss vare sig vi idag tar tag i våra problem eller ej kan göras hur lång som helst. Jag har ingen lust att tråka ut er med en massa exempel men kort sammanfattat: Det finns inte ett enda livsuppehållande system på Jorden idag som inte är hämmat eller på tillbakagång, luften och vattnen är smutsiga, deras ekosystem är störda; instrålningen från Solen är starkare än den borde vara, Skogarna och mycket av det växande har väldiga problem på grund av vår rovdrift, glaciärerna smälter och kommer lämna stora arealer utan grundvatten o.s.v., o.s.v., o.s.v., o.s.v..... Ser man sen på de mellanmänskliga relationerna och på de strukturer som våra samhällen vilar på och som vi (kanske) lämnar i arv till efterkommande generationer så är de en uppvisning i systemgrundad ojämlikhet och barbari i en aldrig tidigare skådad skala.
Nej, det är det enda vi inte kan ta ifrån våra efterlevande; rätten att ge oss det namn vi har förtjänat att bära intill nästa tideräknings ände.

Ska vi försöka döpa om oss, du och jag? Jag är på!

Mvh:
J.

Statskapitalism

2009-08-01T00:20:00.000-07:00

Det är en vitt spridd uppfattning att det i världen finns olika styrelsesystem; till en början så skiljer vi ju mellan diktaturer och demokratier, men sen har vi de finare nyanserna så som kapitalistiska och nyliberala stater contra socialdemokratiska och kommunistiska stater. Men är skillnaderna verkligen så stora? Vi diskuterar näst intill aldrig vad de skillnaderna är. I mediernas rapportering används snarare ett lands påstådda styrelseskick på ett slentrianmässigt vis som ett slags fond för den egna (ofta grunda) förklaringsmodellen. Hur många gånger har vi inte hört inlednings- (eller avslutnings-) fraser som "I det kommunistiska Kina..." eller "I ett kapitalistiskt system som USA's...". Det är ett accepterande av dessa systemdogmer som krävs för att man ska få vara med på debattbanan. Visst, man får storsint nog själv välja om man vill slå med wedge eller putter, men om man står ute i det knähåga gräset vid sidan av banan och slår frenetiskt med en innebandyklubba... då är man en debattens driftkucku. Den som inte ställer upp på den allmänna uppfattningen av vad sanningen är kan följdaktligen inte heller placeras in i någon av de på förhand bestämda mapparna och faller alltså utanför.

Skillnader mellan system finns, det är vi nog alla överens om, men är de av den kalibern att vi verkligen kan tala om dem som socialistiska och kapitalistiska? I min värld (som naturligtvis är lika skev och vinklad som någon annan - men kanske vinklad från ett annat perspektiv) finns det bara olika sorters statskapitalism. Let's face it: Utan en bra koll och kontroll på ekonomin finns det inga härskare.
I det påstått kapitalistiska USA där var man sägs råda över sig själv är skatterna per capita nästan lika höga som här; de är bara lite annorlunda fördelade över samhällets socialgrupper. Skattepengarna används precis som här till att på olika sätt försöka boosta ekonomin. Man ger till exempel väldiga summor till Pentagon och NASA som i stort sett använder denna sponsring till teknisk forskning. På pappret och i medierna kanske man försöker ta sig till Mars eller få fram en ny smart bomb som skonar alla civila och som kan nosa sig fram till just terroristernas boningar, men i dess kölvatten kommer pulvermaten som astronauterna käkade och som nu är redo för världslansering, persondatorer och internet, kärnkraft, bekämpningsmedel, botox o.s.v. Sammantaget varor som kan säljas tillbaka till de som i första rummet sponsrade kalaset.

I Sverige ser det naturligtvis lite annorlunda ut. Vare sig storslagna heroiska resor till andra himlakroppar eller direkt krig mot fattiga länder faller svensken på läppen så som det gör för amerikanen. Men att sälja fredsbevarande vapen till andra fredsälskande länder som oss själva, det smakar mycket bättre. Det besvärande faktumet att svenska vapen förekommer i alla väpnade konflikter som finns i hela världen det talar vi gärna lite tystare om. Så visst, det finns likheter mellan oss och USA, vi skapar fred medelst krig, men den officiella ursäkten för att spränga barn i luften heter inte ”Svenska intressen”, den heter ”arbetstillfällen”. För finns det något som är heligt i Sverige så är det arbetskraften och arbetstillfällena. Det är av pur omtanke med löntagarna som dessa barn måste dö. Med andra ord behövs det inte heller några kölvattenseffekter på samma vis här hemma som det gör over there, med löntagarnas bästa för ögonen kan vi sälja minor rakt av utan att hymla.
Kärnkraften är ett annat - och mycket bra –exempel på hur offentliga medel i detta land kan förvandlas till privata: Detta energislag är så dyrt att det inte lönar sig för något företag att ensamt stå för utbyggnaden. Skattemedel är en nödvändighet. Kontentan blir att vi först pröjsar för bygget och sen för hyran. Vill vi sen inte ha denna farliga energikälla så trixas det med omröstningen.

Låt oss inte förledas att tro att spänningarna mellan öst och väst under kalla krigets dagar någonsin handlade om ideologi. Varför, om vi här i väst nu vurmar så för för frihet och demokrati som vi säger, gick vi i såna fall inte in och befriade Spaniens folk från Franco? Spanien ligger ju till och med i väst! Detta hade, i jämförelse med Sovjet varit en lätt nöt att knäcka för USA och dess allierade europeiska stater. Den sanning jag har kommit fram till handlar mer om att Sovjet för egen del gjorde anspråk på sina egna (och det kommunistiska blockets) naturresurser och inte ville få sin ekonomiska framtid dikterad från Washington. Detta var det kommunistiska spökets verkliga ansikte och som man var digerdödsrädd för i väst. Tänk om smittan skulle spridas? Spanien var helt enkelt en för liten aktör för att spela någon större roll och framförallt så hade man i likhet med alla andra fascistiska stater handelsavtal med omvärlden.

Makt är makt och maktens herrar är inte intresserade av att dela med sig - för makten har ju den egenheten att bli mindre om den delas! Nu menar jag inte att allt är "deras" fel; maktelitens. Det finns med största sannolikhet ingen större sammansvärjning eller konspiratorisk grupp som dikterar allas villkor, men det finns säkerligen flera mindre sammansvärjningar och konspirationer än vi kan räkna till. Det finns ett gammalt flytande föränderligt system och om du och jag vore födda in i det systemets topp skulle det krävas väldigt mycket kurage, moral och tvärsamhällelig kunskap av oss för att göra "det rätta" och avstå driften att se om vårt eget hus. De flesta av oss skulle bli en del av samma maktelit: Ett handslag över yatchrelingarna i marinan, en klapp på ryggen vid greenen, Stat och Kapital på samma båtsemester i skärgården… Det är nog inte mer konspiratoriskt än så.

Tror jag:

Johannes

A Crude Awakening

2009-07-24T01:27:00.000-07:00

Här:

http://www.youtube.com/watch?v=KDmU7_nx1Fc

//J.

Lögnen om folkstyre.

2009-07-22T01:25:00.000-07:00

Att rösta för ”det rätta” är faktiskt inte det samma som att göra någonting för det. Nej, det innebär bara att man tyst och anonymt inför de man röstar på svagt tillkännager att man vill att det ska segra. Röstning kan aldrig någonsin jämställas med eget handlande då det snarare handlar om att lämna över sin idé om ”det rätta” i händerna på någon annan. Så om du är en klok människa, varför vill du lämna över ansvaret åt någon annans godtycke?

Barn i fattigare länder dör under produktionen av våra kläder, vår mat, vår pornografi. Den dagen då majoriteten här hemma röstar för att detta system ska avskaffas kommer den att göra så bara därför att det knappt finns något slaveri av denna sort kvar att avskaffa. Det sker först den dagen då näringslivet redan har hittat en annan väg att gå och alltså har ok:at att ett sådant beslut går igenom. Antagligen är det just samma nämnda majoritet som då är slavarna. ”Endast den som genom att rösta hävdar sin egen frihet, kan med sin röst påskynda slaveriets avskaffande” skriver Thoreau i sin lilla traktat Om Civilt Motstånd från 1849 och de orden är lika aktuella idag som de var under abolitionisternas kampår i staterna.

Jag är övertygad om att de allra, allra flesta inte vill se fattigdom, miljöförstöring, krig o.s.v. här på Jorden, men samtidigt har alla vi i den så kallat demokratiska världen, vi som påstås ha makt, överlämnat och förminskat våra möjligheter att påverka i händerna på ett gäng kompisutnämnda kandidater. Hur ska vi någonsin få bort svälten när det bästa förslag våra politiker kan komma upp med är att bygga nya fattighus. Hur fräscha och modernt inrättade dessa än blir så är de fortfarande fattighus! Hur kan man tro att Jorden kommer må bättre av ökad, men ”grön”, konsumtion? Inte heller krigen kommer att upphöra bara för att våra folkvalda kommit på att byta namn på företeelsen från just krig till ”väpnad intervention” eller som i fallet med den svenska militäraktionen i Afghanistan till det ytterligt luddiga: att ”sända en insatsstyrka”.

Nästan alla system erkänner rätten att göra uppror mot de styrande om dessa blivit folkets förtryckare, men kom ihåg att den så kallade ”allmänna uppfattningen” alltid kommer hävda att så inte är fallet just nu. Ge mig ett exempel på en regering i historien som sagt: ”Oj då, vi blev visst lite hårda där ett tag; här, varsågod, makten är er nu.”
Känner du att tiden är inne för ett fredligt uppror så grip ögonblicket och genomför det. Det finns dessutom många, till en början obemärkta, sätt att revoltera mot ett skadligt system: Till att börja med kan man försöka planlägga sitt eget liv på så vis att man deltar i systemet så lite som möjligt. Det kan vara att betala av sina lån, spara pengar i madrassen istället för på banken, strunta helt i att spara, sluta löneslava, bli självhushållande, vägra slutavverka, hjälpa någon utan att i gengäld kräva pengar o.s.v. Samhället är byggt för egocentriska begärstillfredställare; så bara genom den enkla åtgärden att bli något annat än en sådan borde vara nog för var och en.

Jag avslutar med lite Thoreau igen:
”Det är inte en människas självklara plikt att ägna sig åt att utplåna ett missförhållande, även om det har enorma proportioner: man kan ha andra legitima uppgifter att ägna sig åt; men det är hennes plikt att åtminstone tvätta händerna rena från det, och att, om hon inte vidare tänker på det, inte i realiteten ge det sitt stöd.”

Tror jag:
Johannes

Motstånd är frihet!

2009-07-21T09:57:00.000-07:00

Ett av politikens ständiga problem är att hålla folkviljan i shack, det vill säga på sin egen sida. Ett företag som naturligtvis inte är så enkelt eftersom ingen verkligt tänkande person väl någonsin tyckt som makten(?).

Om folk verkligen tänkte efter och begrundade vilka ledare de verkligen skulle vilja ha så hamnade nog dessa arketyper på rymdmilsavstånd från verklighetens aspiranter. För ärligt nu... Vem vill ledas av någon som är tränad på att kohandla bort all essens ur livselixiret? Vem, utom möjligen maktmänniskorna själva, vill ens se en så stor maktkoncentration i händerna på så få som idag är fallet? Vem vill på allvar ha någon som säger "Ge mig makten" till sin ledare? Och vem tror egentligen att någon annan vet bättre än du hur just ditt liv bör levas?
Alltså, om vi alla tänkte efter så skulle, mycket snabbt all världens regeringsunderlag upplösas till intet. Det samma skulle naturligtvis också kunna gälla för finans- och näringslivets "true world leaders" - vill vi inte ha dem så kan vi faktiskt avskaffa eller avsätta dem, det är vi som är deras maktbas. Kunde vi sen dessutom alla kontemplera över den enkla sanningen som säger att makten över våra egna liv är vår - din och min - så vore denna gamla, tunga och trasiga världs dagar räknade och en ny tid skulle finnas där på stört. Även nu är den bara ett knappt andetag bort - om vi bara kunde förstå det. Det finns egentligen inget som hindrar detta från att ske, inte något verkligt legitimt skäl.

Problemet idag är bara att vi, många av oss, inte lever i verkligheten och det finns goda skäl till att det förhåller sig så. Vi lever i TV-, pop-, franchise- och konsumtionsvärlden. Verkligheten, som åtminstone jag ser den, är att gå upp varje morgon skaffa mat, överleva, älska och dö och det är av yttersta vikt för våra olika samhällssystem att vi, folket, aldrig tillåts komma till denna insikt. Det är av yttersta vikt att vi fortsätter tro att verkligheten består av kommunister och kapitalister, moderater och sossar, hippies och skinheads, AIK:are och Djurgårdare, samhällsklasser, raser, religioner, humansiter, hund- och kattmänniskor.

Att tänka utanför boxen är att inte godkänna och nöja sig med enbart de av samhällsapparaten på förhand granskade åsikterna. För kom ihåg att inga nya tankar kommer att komma inifrån systemet självt! En helt ny syn på ett ämne ryms inte i vare sig tidningarnas tabloidformat eller i något debattprogram på TV. De 20 minuter som ägnas varje debatt kan aldrig förmedla några nya tankar. Här ryms enbart rostigt gods! Nej, att tänka utanför boxen innebär att vara illojal mot allt - men även att vara intresserad av allt. Att varken stöta bort eller tro för starkt. Man måste bli en nyfiken förrädare - helst med glimten i ögat.

Tror jag:
J.

Sagorna och det Vilda.

2009-07-16T00:39:00.000-07:00

För ett tag sedan fick jag en direkt förfrågan om att skriva om sagorna och deras betydelse för oss. "Oj, vilken viktig fråga" tänkte jag och sedan dess har bakhuvudsprocesserna varit igång. Igår började plötsligt ett resultat växa fram i mitt anteckningsblock. Tack för frågan!

Väldigt många sagor, för att inte säga de allra flesta, innehåller och behandlar begreppet vildhet på något sätt. Ibland som något negativt men i de övervägande fallen som något mycket positivt; ja många gånger är det att uppnå just vildhet som är själva sagans mål eller sensmoral. All vildhet är inte bacchantisk, ung och dum. Att på fyllan slå sönder ett skyltfönster är, enligt mig, ett tydligt uttryck för den väldigt tämjande längtan som det är att vilja tillhöra en grupp. Nej, de enda vilda människor jag känner är antingen gamla, eller härjade nog att ha hunnnit uppnå en viss erfarenhet - jag själv är inte en av dem, så ta alla dessa mina påståenden med ett par deciliter salt.

De flesta sagor som behandlar unga flickor (ofta prinsessor) och/eller pojkars (ofta prinsar) uppväxt och utveckling handlar om att finna den egna inre styrkan; om att bli lyhörd nog så att det inre örat kan uppfatta den inre rådgivaren, den som vet allt om rätt och fel - oberoende av samhällets lagar och normer. Ofta är det just kulturen och samhällets tvång som utgör de unga hjältarnas hinder och som i sagan ofta inkarnerar som monstret. Ibland, som i till exempel Romeo och Julia, är tvånget så starkt att hjältarna måste dö. Då är det de efterlevande som får försöka dra lärdom av sina misstag. Kanske kan det uppfattas som lite tråkigt att de inte får "leva lyckliga i alla sina dagar", men så är det ju också sagans poäng: Den vill lära oss, (inte Romeo och Julia) att i ett totalitärt och tamt samhälle som stänger vildheten ute så väntar bara överlevnad följt av död, inte liv och död.
Ett modernare exempel är Star Wars. Darth Vader "mer maskin än människa" är förledd och förförd av den försåtliga känslan av styrka som rationalism, civilisation och teknik kan ge. De är alla uttryck för den mörka sidan av vår mänskliga kreativitet. Luke - hans son - däremot kämpar för att försöka höra den där inre rösten som ger vid handen vad som är rätt: Att följa hjärtats väg, utan att vara dum och naiv.

Det bästa med sagor är att man egentligen inte alls behöver "förstå" deras inneboende budskap för att ha stor nytta utav dem. Många gånger, tror jag, kan sådana tolkningsförsök förstöra mer än de hjälper. Sagorna lär oss hur livet ska levas, eller snarare hur livet fungerar; de lär oss något om vildhet.

Ibland tror jag faktiskt att det som skiljer oss som i dagarna med oro ser på naturens varningssignaler från de som tror på bizniz as usual är just förmågan att åtminstone i viss utsträckning kunna tänka mytologiskt istället för mekanistiskt-psykologiskt. "Utmana inte livet! Lek inte gud, då kommer det att gå dig illa!" Vi vet kanske inte riktigt varför det är så, men det är så.
Kanske är det för att vi läst sagan om Odysseus som vi vet att det är så? Efter erövringen av Troja utropar denne att han inte behöver Gudarna eftersom han mer eller mindre är en gud själv. Att utropa sig till gud är inte att följa den inre rådgivaren. Därför driver han på havet i 30 år ända tills han förstår att hybris är den allvarligaste av alla villfarelser.

Jag vet inte vad det innebär att bli vild, men jag vet att det inte innefattar att alltid följa lagen - vare sig den bokförda eller den som säger att man ska passa sig för vad grannen kan komma att tycka. Sagorna är en av våra absolut bästa redskap på den vägen.

Tror jag:

Johannes

Skogsindustrin driter i småskogsägare och allmänheten

2009-06-20T02:17:00.000-07:00

Skogsindustrins retorik har hela tiden en underton av medlidande med skogsägare och arbetare landet över, men jag är faktiskt mycket tveksam. Slaget i medierna utkämpas med klassisk vi mot dem taktik (skogsindustrin mot de s.k. trädkramarna) där det gäller för industrin att med skenbart sakliga argument vinna över så många som möjligt på sin sida. Låt mig därför poängtera: Industrin står inte på någons sida – ingen mer än sin pennings. Det ses faktiskt som direkt felaktigt om en företagsledare inte sätter vinsten i första rummet. Personligen tjänar jag inte ett öre på att delta i skogsdebatten. Däremot kostar det mig mycket tid vilken jag, som frilansande artist med mycket låg årsinkomst, skulle kunna lägga på något helt annat. Man får också vara beredd att ta en hel del skit!

Under de 60 år som Mats Sigvant (vd för Weda Skog som skrev en elak artikel i bl.a. Dalademokraten) refererar till då kalhyggesbruk varit norm har mer än två tredjedelar av skogsarbetarna fått gå från sina jobb, småbönderna har lämnat sina hemman, gårdar har styckats av, maskinförarna har blivit privata småföretag som måste jobba dygnet runt för att få det att gå ihop, industrin har utvidgat (både ägandet och uttaget) och dess ägare har tjänat pengar – en väldig massa pengar.

Man talar alltid i debatten om Sveriges skogar, Sveriges industri, vad som är bra respektive dåligt för Sverige: som om du och jag fick en massa extra slantar i fickan när man högg en skog i Gällivare eller på Gravberget, så är det naturligtvis inte. Homogena enheter av det här slaget - nationer - existerar inte i verkligheten. Nej, vad man istället, i ärlighetens namn borde tala om är vad som är kortsiktigt bra respektive dåligt för den verkliga och högst påtagliga enheten industrin och dess ägare.
Om man ska tala om Sverige som en helhet skulle man svårligen kunna tillbakavisa att ett naturnära skogsbruk skulle ge mer jobb och, kanske inte miljoner men i alla fall lite mer pengar till många fler. Om folkförsörjning var det verkliga målet skulle det knappast se ut som det gör idag.

Turismen bidrar idag till en större del av Sveriges BNP än det inhemska skogsbruket och det är bara dumt att tro att denna ström av turister skulle fortsätta att komma om vi inte hade vår Svenska natur. Även om man bara åker hit för att plaska i Sunnes vattenpark så spelar själva resan, utsikten, ja kontexten en stor roll. Det finns vattenparker även i Danmark – men inte utsikten över Fryken med sina skogsbeklädda kanter. Varför talas det så sällan om dessa pengar som turistnäringen omsätter? Jo, denna industri är nämligen ägd av oss alla som på något sätt jobbar inom den, det finns inga enskilda stora ägare som kan bli vrålrika.

De kalhyggen, eller täta ungskogar och plantageskogar som Sigvant talar om är säkert högproducerande (när det gäller fiber), men där finns nästan inga lavar, mossor, svampar, blåsippor, grodor, hackspettar, insekter, maskar, ugglor, örnar o.s.v. Massaveden är i stort sett oanvändbar till allt utom just som fiber. Skogslandet Sverige importerar redan byggnads- och möbelvirke eftersom vårt inhemska är alltför dåligt.

Men låt oss en gång för alla reda ut varför storindustrin inte vill ha ett naturnära skogsbruk; denna skogsbruksmodell är nämligen mest lönsam om man är en mindre skogsägare av den gamla sorten (i folkmun kallad bonde). Med denna modell kanske den lille skogsägaren skulle kunna få ut en ansenlig summa pengar då och då hela livet, istället för en större summa vid ett enda tillfälle vart hundrade år, med efterföljande dyra kostnader för plantering och röjning.
Marknaden har en enda lojalitet; pengarna. Vem tror att om tio år - när vi knappt har någon skog kvar att avverka här i Sverige - Sigvant och hans anhang kommer att fortsätta avlöna arbetslösa f.d. skogsarbetare av ren välvilja?

Skriv och klaga:
mats.sigvant@wedaskog.se

Filmtips - the corporation

2009-06-19T12:02:00.000-07:00

Har man inte sett den så har man inte fattat!
http://www.youtube.com/watch?v=Pin8fbdGV9Y&feature=fvst

Mvh:
J.

Nej till Nato - namninsamling

2009-06-18T01:24:00.000-07:00

Här finns namninsamlingen mot natos övning i norr:

http://www.namninsamling.se/index.php?nid=3389

Mvh:
Johannes

Ett annat samhälle.

2009-06-12T23:46:00.000-07:00

Prioriteringsordningen är viktig!
Om jag ska diska är det av avgörande betydelse för resultatet att jag spolar upp vattnet först och sen gör själva diskningen. Ett lite väl självklart exempel kanske men... antagligen behöver jag så enkla exempel för att själv fatta.

Om man ska bygga ett samhälle - eller som i det här fallet; bara snacka om det - så behöver man enkla exempel att stödja sig mot. Att förstå, eller ens försöka förstå, ett samhälle är så svårt att man kan behöva de där busenkla liknelserna in emellan. Prioriteringsordningen i ett samhälle är egentligen inte svårare än vid diskning men parametrarna är fler än vatten, smutsig disk och en borste. Dessutom är världen full av människor som på allvar vill att man ska torrskrubba porslinet och sälja vattnet; ja de har till och med fått resten av världen att tro att detta är den rätta ordningen - vilket ju komplicerar det hela lite grann.
Detta är min prioriteringsordning (inte rätt eller fel ordning, bara min) och jag har delat in den i rum. Om det nya samhället är ett hus som vi ska gå in i måste vi passera några olika rum innan vi kommer till the livingroom.

Rum 1 är att allt som existerar - äger tid och rum - har ett egenvärde och alltså ett berättigande. För att vårt liv ska vara fortsatt möjligt måste allt annat liv ges detta livsutrymme. Inga, alltså INGA, arter får dö ut på grund av mänsklig aktivitet. De spår vi lämnar efter oss får aldrig vara grövre än att de fullständigt blåsts igen av tidens vind inom en hundraårsperiod och de får heller inte vara så djupa under denna period att andra arter eller efterkommande generationer riskerar att snubbla i dem. Detta är första rummet i det nya samhällsbyggets hus. Möblemanget utgörs enbart av självklarheter. Detta första rum är också husets bibliotek. Vi måste förstå och åtminstone ha en god överblicksbild av den samlade kunskapen i detta rum innan vi kan gå vidare in i huset.

Rum 2: Vår uppgift varje dag är att gå upp och överleva. Vi måste alla inse att vi är djur; levande organismer, som sagt jämställda alla andra organismer runt om oss utan vilka vi bevisligen får det mycket svårt att överleva. Vare sig vi lever i ett så komplicerat samhälle som vårt svenska där överlevnaden kan vara avhängig en anställning som datatekniker på en bank eller om vi är samlare och jägare i Afrikas västra inland. Vår uppgift varje dag är att gå ut och skaffa föda. Här i väst lever vi under skuggan av "den nya ekonomins" idéer vilka bl.a. säger att ingen behöver utföra ett kroppsarbete. I den nya ekonomin handlar man inte med potäter längre utan med tjänster över internet. Detta är ju som säkert de allra flesta av er förstår rent nys. OM ingen odlar potäter här längre så betyder det bara att någon annan längre bort har blivit satt på det jobbet - vi måste fortfarande äta, ny ekonomi eller inte.
Detta världsfrånvända synsätt får oss att glömma vad mat och husrum egentligen är värt. Vill vi själva av någon anledning inte jobba med den primära näringen - maten - så får vi istället vara beredda att betala vad det kostar att någon annan gör jobbet åt oss (denne måste ju nämligen både odla för sitt eget och ditt behov). Egentligen har detta faktum aldrig ändrats: Vi betalar idag skatter som sedan i sin tur går till jordbruket i form av bidrag, vilket gör att bönderna kan hålla lägre priser i handeln. Totalt sett är det fortfarande dyrt att inte fixa sitt eget krubb. När sen oljan börjar sina och muskelärt arbete blir på tapeten igen kommer priserna att verkligen börja likna verkligheten igen.
Att Skogen som helhet ska stå orörd liksom att fiskar skall fiskas en och en och inte stimvis är självklarheter som också hör till det andra rummet.

Rum 3: Ekonomin. Hur samhället organiseras.
I sin bok "Varifrån kommer kapitalräntan" (eget förlag 1937/42) skriver Johan Kjellén: "...det ekonomiska livets ändamål är att tjäna folkförsörjningen och inget annat."
Vi måste glömma de stora företagen (vilka kan kan hota med att flytta så fort miljö- eller arbetarhänsyn kommer på tal), vi måste glömma växelvarans (pengarnas) fria rörlighet (som gör det möjligt att totalt tömma ett skuldsatt land på resurser), nationalstaterna (som begränsar människornas liv och frihet), lönearbetet (som knyter och förslavar den anställde under arbete åt förut nämnda storbolag), räntan (som gjort hela världen skuldsatt och hela tiden ökar tillväxten och naturuttaget) och alla andra storskaliga lösningar som förväntas fungera för alla överallt. Ska vi ha pengar så ska de fylla sin ursprungliga funktion av att vara en stabil växel mellan två varor; de ska användas, inte staplas på hög och de får inte förväntas växa av sig själva.

Tror jag.

//J.

Att läsa:
Varifrån kommer kapitalräntan - Johan Kjellén (eget förlag 1937/42)
eller....
Varför ränta - Göran Hjort och Johan Sandwall (Inkluderad i denna bok finns en nyutgåva av "Varifrån kommer kapitalräntan"). Boken finns att köpa hos: goranhjort@hotmail.com.

Den minst kommersialiserade musikstilen.

2009-06-12T01:50:00.000-07:00

Folkmusikrörelsen i Sverige växer hela tiden och det är främst unga som dras till musikformen. Tiden när folkmusikens representanter i Sverige utgjordes av gamla gubbar i folkdräkt är förbi. Ja, hundåren är över och istället ser man en stark rörelse med massor av band, konstellationer, fans, föreningar och organisatörer. Vad man däremot inte ser - eller rättare sagt hör - är att musiken spelas i radio. Jo visst det finns programmen Klingan och Folke i P2, men that's it!

Folkmusiken är nog utan tvivel vår minst kommersialiserade musikform: De gamla go'a hitsen är ofta traditionella låtar utan någon erkänd upphovsman och traderas vidare från generation till generation och om en låt råkar vara nyskriven så blir kompositören oftast bara glad om någon annan person vill ta upp den - man hoppas ju på att själv en dag få en "trad-låt" upptecknad efter sig. Musikstilens främsta spridningssätt är från musiker till musiker i buskaspel på någon spelmansstämma, inte via något digitalt media.
Kan det vara så att det helt enkelt inte finns intresse i våra radiohus, tidningar och tevekanaler att hjälpa till att sprida en musikstil som nästan ingen tjänar några pengar på?

Bara en tanke.

//J.

Den "fria marknaden" är bara nys!

2009-05-28T02:44:00.000-07:00

Regn, regn, regn. Blåst, blåst, blåst.
Undrar hur det kommer gå med min trädgårdskurs på söndag. Särskilt som vi just denna dag ska gräva. Hoppas inte Jorden är för blöt och tung.

Jag har nämligen fått denna lilla idé om att ha kurser hemma - ett led i min strävan att kunna jobba mer och mer hemma. Sälja grönsaker och annat överskott är ju knappast någon lönsam affär. Då tvingas jag in i samma hamsterhjul (har aldrig fattat varför det heter ekorrhjul) med utökning av ägor, lån, maskiner o.s.v. som många bönder idag. Om jag säljer ett knippe morötter för 20 spänn, så ska jag momsa 25% av det och sen betala arbetsgivaravgifter och annan skatt. Det blir inte mycket pengar kvar. Alltså måste jag utöka så att jag får stora arealer, men då går ju också hela ideologin kring det småskaliga och självförsörjande förlorad. Nej, mitt överskott idag får istället bli den i alla fall någorlunda detaljerade kunskap jag har om en del av odlingens aspekter. Detta kan jag sälja! Det blir min moderna variant av "äggpengar".

Men visst är det konstigt... Istället för att bonden odlar morötter som jag går och köper av honom så betalar vi skatt som sen tar omvägen kring Bryssel som i sin tur ger bidrag till bönderna. Detta bidrag gör att dessa kan hålla låga priser och konkurrera med varandra. Vi betalar alltså indirekt bönderna för att de ska kunna sälja sina produkter till oss billigt. Hallå!!!
Dessutom får detta den långtgående effekten att vi vanliga konsumenter får den mycket felaktiga bilden att mat är billigt. Mat är inte billigt, har aldrig varit och kommer aldrig att bli! Egentligen har den aldrig varit dyrare än nu. För om sanningen sedd ur det långa historiska perspektivet ska fram så tjänade faktiskt en bonde ganska lite pengar på sitt jordbruk för 100 år sedan; men å andra sidan behövde han inte tjäna så mycket - han var ju självförsörjande! Sen kom kraven på att bönderna skulle tjäna lika mycket i månaden som en fabriksarbetare och han blev då naturligtvis tvungen att sälja en mycket större del av sin produktion. När så konkurrensen mellan bönderna ökade sjönk priserna och de allra flesta blev tvugna att utöka sin produktion och med andra ord också sin areal. Så har det hållit på sen dess.
Maskinerna har blivit större och mer effektiva men också dyrare - avsevärt mycket dyrare - och i takt med detta har också den andel skattepengar som går till jordbruksbidragen ökat.

Men, men... det är detta som kallas fri marknad. Särskilt fri är den ju inte men det är hur som helst såhär det fungerar inom de flesta områden och i de flesta länder idag. Skattebetalarna finansierar en viss sektor inom samhället; resultatet säljs tillbaka till oss som betalat för kalaset. Låt mig ta ett helt annat exempel: I Sverige är vi ju vana vid att höra att en del av våra skattepengar går till "forskning". Och visst det låter ju bra; nya mediciner, och uppfinningar som kan hjälpa oss fram här i livet vill man väl inte tacka nej till. Problemet är bara att denna forskning ofta även delfinaniseras av t.ex. de stora läkemedels- och vapenindustrierna. Alltså: Just nu sitter jag och skriver detta på en lap-top som jag inte skulle ha haft om inte USA's skattebetalare gett en jädrans massa miljarder till Pentagon under 50-, 60,- 70-, 80 och 90-talen där pengarna primärt användes till att utveckla dagens högteknologiska vapensystem. En bieffekt av detta blev sådant som persondatorer och internet vilket sedan kunde patenteras och säljas tillbaka till skattebetalarna. Till syvende og sist blir resultatet av hela detta kretslopp att några få människor i samhällets absoluta toppskikt får ALLA pengarna (först bidragen och sen vinsterna) för hela projektet och att vi tvingas in i ett teknokratiskt system som vi faktiskt en gång har kunnat överleva alldeles utmärkt utan. Jag behöver väl knappast tillägga att rikedom av den här kalibern även medför en icke helt oansenlig portion makt.

Så skygga och tänk efter varje gång ni hör orden "fri marknad" eller "frihandel". Det är bara nys! Om denna på allvar existerade skulle jag faktiskt kunna ta ut kanske hela 15 kr av min morotsknippesförsäljning á 20 kr (5 kr skulle nog fortfarande behöva gå i skatt). Frihandel betyder bara att de riktigt stora marknadsbjässarna får ännu friare tyglar och att hindren i deras väg elimineras.

Men skit samma: Ni är välkomna på trädgårdskurs här på Ängbråten nu på söndag. Vi ska gräva djupsängar och lära oss om de viktiga maskarna. Sen ska vi fika och prova lite säsongsbetonat käk. Det "frivilliga bidraget för gårdens bevarande" är på hundra kronor.

;)

Mvh:
Johannes

SAFT PÅ SVARTAVINBÄRSBLAD

2009-05-25T00:49:00.000-07:00

SAFT PÅ SVARTAVINBÄRSBLAD:

4 liter blad, 2 l. vatten, 2-4 kg socker (beroende på hur söt du vill ha den), 3-4 citroner (krav), några tsk citronsyra.

Varva blad, citronskivor och syra i en bunke. Koka sockerlag på vattnet och sockret och häll detta över bladen i bunken. Låt stå övertäckt och svalt i tre dygn. Sila ifrån. Saften är klar!

Vill man göra vin så skippar man bara citronsyran och tillsätter lite jäst (vinjäst - inte degjäst). Vill man ha ett sött vin kan det vara idé att tillsätta lite mer socker eftersom jästen kommer äta upp en hel del av detta. Häll över hela satsen i en damejeanne med jäsrör och låt stå (varmt för en snabb jäsning eller kallt för en långsammare) någon/några månader. Skaka om då och då. För slutjäsning, tappa av med en hävert till ett nytt kärl där bottensatsen får sjunka till botten. När vinet börjar klarna tappar du över på flaskor. Lagra svalt. Smaken förbättras avsevärt efter något år i källaren.

Mvh:
J.

Hednisk tro.

2009-05-24T03:28:00.000-07:00

Jag fortsätter att få frågor om min ”hedniska” tro. Hur den manifesteras, om jag ber, om jag på allvar tror att Tor åker i åskan o.s.v. Hur ska man förklara egentligen?

Allting sitter ihop och är besjälat! När jag går till komposten med skulorna så är det religiöst, när jag äter, när ängen växer, när vinden susar… Just därför blir det absurt att kalla det för religion. Judarna, muslimerna och de kristna har religioner – jag tror inte att jag har det. Även ordet tro är lite vilseledande då detta ju brukar avse en tro på något specifikt och inte på allt. Likadant är det med begreppet andlighet som också det skapar en viss känsla av att det finns andliga och icke andliga delar av verkligheten. Allt är andligt: Verkligheten är andlig, andligheten är verklig och därför kan man lika gärna bara kalla det för Världen.
Det bästa ord jag har hittat är ”världsuppfattning”. Min världsuppfattning säger mig att ingenting är separerat från något annat, att allt hänger ihop och samfällt rör på sig och att detta allt har en ande – ett egenvärde.
Jag har använt ordet hedning ganska mycket förut då det gav en ganska bra beskrivning: En person som bebor landet och anser sig stå i förbund/ha kontakt med de Makter som också lever där. Typ. Nu använder jag även detta begrepp mindre och mindre då det för med sig en väldig massa förklarande hela tiden: ”Nej jag tror inte på vikingagudar med hornhjälmar”, ”Nej, jag offrar inte hästar och hänger dem i träden”.

Så här följer ett litet utdrag ur mitt ”hedniska” liv just nu:

MAJ

Nu är det dags att så majs (ute eller inne beror på klimat; det får inte vara risk för nattfrost om man ska så ute).
Purjon som jag försådde i mars ska planteras ut.
Potatisen ska i backen.
Löken och morötterna ska sättas ut/sås.
Squash-, pumpa- och gurkplantorna som jag försått ska börja avhärdas.
Mangold ska sås.
Svarta vinbärsblad ska skördas nu medan de ännu är fulla av smakämnen. Jästrikerns vicken god saft det blir.
O.s.v….
Detta är min ”hedniska tro” och det enda som skiljer den från yrket odlare är kanske att jag talar med fröna och ser på dem som individer – likvärdiga min egen. Jorden och de Makter som bor i Henne är mina vänner – hoppas jag – och jag skulle aldrig få för mig att dumpa sån skit som t.ex. Blåkorn eller annat gift på Henne.

Utöver odlandet hälsar jag som vanligt på Sol och Jord varje morgon – eller regnet om vädret är på det humöret. Jag talar med gräsmattan när jag klipper den (tillika gräsklipparen). Om middagen blir bra så får den beröm. Om skåpsluckan slår mig i huvudet får den skäll – vilket kan vara dumt gjort av mig eftersom den antagligen hade någonting att berätta och bara försökte få min uppmärksamhet.

Hoppas detta besvarar några frågor och att ingen gör som jag utan hittar sin egen stig.

Mvh:
J.

Vi är konformade hela bunten!

2009-05-10T01:29:00.000-07:00

Häromdagen mailade jag Noam Chomsky för att få göra en liten intervju som jag kunde lägga ut här. Som ni kanske har märkt har jag ju varit i ett Chomskystim den senaste tiden. Dessvärre tackade den gode professorn nej: Kalendern var alltför fulltecknad och mina frågor alldeles för europeiska - hans specielité är ju amerikansk utrikespolitik. Men, men... om jag ska vara ärlig blev jag glad att ens få ett personligt och utförligt svar.

Min avsikt med en slik intervju var - förutom att själv få svar på ett helt gäng frågor - att göra mitt lilla bloggrum lite mer varierat och inte så inskränkt till endast mina åsikter. Chomsky är ju t.ex. socialist - något som jag har lite svårt för -precis som jag har med alla politiska inriktningar.

Nå, en del av frågorna som var avsedda för professor Chomsky ska jag försöka vidarebefodra till andra intervjuobjekt; andra får jag helt enkelt försöka besvara själv. En av dessa frågor handlar om hur kritiska vi tillåts vara inom samhällets ramar. Lärs vi verkligen upp av skola, hem och samhälle till att bli tänkande och ifrågasättande individer? Att det i Chomskys hemland USA är ganska skralt med det fria tänkandet torde väl stå utom allt rimligt tvivel. Amerikanska "pedagoger" som t.ex. Alan Bloom har varit väldigt behjälpliga i att skapa ett ganska dött intellektuellt klimat (Alan Bloom skrev bl.a. boken "The Closing of the American Mind" som pläderar för att utbildningsväsendet borde omformas till en arméliknande institution där man låter eleverna marschera genom en "kanon av stora tankar" som valts ut för alla. Först låter man en elit välja ut vad som är de stora, riktiga tankarna och sen låter man eleverna dricka denna dekokt på västerländsk civilisation så att de kan repetera den.) Men hur är det här hemma i Svedala?

Att vår skolundervisning är starkt färgad råder det väl inga tvivel om. Alla som rest lite ute i världen känner också till att den svenska modellen varken är så känd som vi lärt oss här hemma eller så himla mycket bättre. Svensk sjukvård, skola, äldrevård etcetera är inte världsbäst längre - hur envist vi än hävdar motsatsen. Att Sverige är världens bästa land är alltså en myt som vi lurats att tro på och ett dumt cirkulärargument som vi håller fast vid.
Vidare då? Det är svårt att se utifrån på bygget man själv sitter i, svårt att se hur styrda och formstöpta svenskarna är när man själv är svensk. Men om vi då fokuserar på utbildningsväsendet, själva den apparat som ska lära oss att tänka och vara kritiska.

Först och främst kan man ju konstatera att detta antagande - att skolans uppgift är att lära oss kritik - i sig själv är en myt: Grundskolans främsta uppgift är sedan 70-talet "fostrande" och inte lärande. På universiteten och högskolorna avgörs mängden kritik (och dess art) lätt genom hur snävt ramverket kring hela utbildningen byggs: Om man från första början bara lär sig rött och blått så kan man inte visa på - och ännu mindre kritisera - grönt. Även om en elev mot all förmodan skulle komma på "aha det finns en färg till", så skulle det ju vara lönlöst; ingen skulle ju ändå fatta vad hon snackade om. Man faller utanför ramen.

När vi talar med varandra om skolan och utbildningarna så snackar vi, när vi är som mest kritiska, ofta om hur dåliga utbildningarna nuförtiden är; om hur lite klassisk kunskap som förmedlas, den debatten känner vi alla igen. Men det vi kritiserar ligger hela tiden inom ramverket. Om man läser samhällsvetenskap, politisk historia, idéhistoria eller något liknande ämne så blir man först och främst en förvaltare av kunskap som någon har valt ut eftersom den anses viktigare än annan kunskap. Man lärs upp att vara lojal; först mot utbildningen som sådan och sedan mot den ideologiska inriktning man fallit för och valt - för det finns ju ett gäng olika synsätt som faller inom ramverket och som systemet trots allt accepterar: Liberalism, konservatism, socialism o.s.v. Problemet är bara att kritk kommer av illojalitet; mot ideologierna, mot filosoferna, mot systemet självt.

Det finns en mängd förstarums-antaganden i svang i samhället som har förmedlats till oss via exempelvis skolan. Om majoriteten människor i första rummet utgår ifrån att representativ demokrati är det bästa styrelseskicket så blir kritikern av lagbundenhet mer eller mindre betraktad som fascist. Om majoriteten människor i första rummet lärt sig att humanism är ett oantastbart begrepp kan man inte heller kritisera den (det finns väl inget parti i landet som inte har humanismen som grund - inte ens SD skulle jag tro). Det finns mängder med såna här ord och begrepp som antas vara goda och som man inte får beröra: feminism, sekularisering, konsumentmakt o.s.v. Och observera nu att jag inte är emot feminism; jag menar bara att den förtjänar att problematiseras!

Skolorna tillhandahåller en ideologisk tjänst. Det är skälet till att de får stöd. Det är skälet till att de finns! Så enkelt tror jag ärligt talat att det är. Se på historien... har det funnits något jämförbart system där skolorna har tillåtits lära ut subversiv, riktigt kraftfull systemkritik? Snälla ge mig det exemplet.

Varför inte låta livet vara en tid för lärande inom alla områden individen kan tänkas vilja intressera sig för och skolan det system som ska förse individen med de redskap personen ifråga behöver? Det är ju ändå så få som faktiskt jobbar med det område de är utbildade inom så varför inte släppa taget och låta alla utbilda sig, hela livet, utan krav på grundskole-MVG:n?

Albert Einstein sa en gång något i stil med: "Vill du ha intelligenta barn, läs sagor för dem".

Mvh:
Johannes

-----------
Värt att kolla upp:
http://en.wikipedia.org/wiki/Allan_Bloom - Allan Bloom på Wikipedia.
Att förstå makten - Noam Chomsky - igen ;)

Skogsindustrin är lögnare!

2009-05-06T23:45:00.000-07:00

Här är en länk till en bra debattartikel från den ideella föreningen Skydda Skogen.

http://www.vf.se/Asikter/Varmland/Hyggesbruk-ar-inte-gangbart-for-klimatet-090505.aspx

I artikeln nämns att det tar ca: 30 år "innan koldioxidutsläppen från" [ett hygge] "kompenseras av upptaget av koldioxid i de uppväxande nya träden." Värt att tillägga är då också att industrin just nu håller på att ta fram snabbväxande gran som bara tar 40 år på sig för att bli avverkningsmogen, så i framtiden kommer - om industrin får som den vill - en gran bara kunna fungera som kolsänka i tio år innan den ska avverkas. Jämför detta med hur det varit tidigare då ett träd kunde stå i 200 - 1000 år innan det blåste omkull och långsamt, genom föruttningsprocessen började avge co2.

Mvh:
Johannes

Värt att kolla upp: http://skyddaskogen.se/

Småskalighet är lösningen.

2009-05-01T00:28:00.000-07:00

Det påstås att det ekologiska jordbruket inte kan konkurrera med det konventionella i fråga om avkastning. Jag vet inte om det stämmer - har inte sett några siffror på det - men vad jag hur som helst vet är att detta påstående i såna fall bara stämmer i vissa fall. Problemet med nästan allt jordbruk av idag är att det är för stort. Färre och färre människor arbetar med att ta fram vårt dagliga bröd, fler och fler går in i löneslaveri på fabriker, kontor o.s.v. Dessa vill ha billig mat, helst färdiglagad. Bönderna får bidrag från EU för att kunna hålla så låga priser att de, om de inte fick nämnda bidrag, skulle gå i konkurs med en gång. Systemet lockar även jordbrukarna - konventionella såväl som ekologiska - att hela tiden utöka sina arealer till vilket det krävs större och större maskiner (som kostar lån på miljoner); kärleken i hantverket försvinner i takt med att antalet oljefiltersbyten, svinstallar och sena kvällar med bokföringspärmen ökar. Alltså: Nästan allt lantbruk idag är konventionellt i så måtto att det är STORT och tämligen kärlekslöst! För mig är det alltså inget mysterium om det storskaliga ekologiska jordbruket producerar lite mindre än det storskaliga konventionella pesticid- och konstgödningsstinna. Vad som däremot aldrig nämns i debatten är att den riktigt lilla, ekologiska gården på kanske 10 hektar (varav ca: 5 ha Skog och 5 ha åker/äng) är den mest produktiva av alla.

När bonden har tid över till Kärlek blir resultatet hög avkastning. När man inte sitter i en stor traktor med radio city i öronen och har bråttom vidare till nästa skifte så kan man också ta särskild hänsyn till den lilla plätten som alltid verkar lite magrare på åkern. När man spadvänder och inte kör en traktorfräs kan man plocka upp en enskild mask som hamnat lite fel uppe i solen. Fröna kan distribueras bättre över en begränsad yta om de sätts för hand. Allt tas tillvara på ett bättre, mer kärleksfullt och ekonomiskt vis.

Dagens storjordbrukare stressar in sig i en viss industrigren. Det gäller att hitta sin nisch. En del väljer köttproduktion, andra säd; ytterligare några går i dagarna över till biobränsleproduktionen. Varje nisch kräver sina speciella stallar, slåtteraggregat och bevattningssystem. För den lille jordbrukaren däremot finns fortfarande möjligheten att följa säsongerna: En riktigt liten gård kan sälja jordgubbar, grönsaker, ägg (mejeriprodukter - om detta återigen blev lagligt att sälja hemma), örter, frukter, säd, bär, ved, hö, halm, snittblommor... u name it! Dessutom kan man jobba mot turistnäringen. Strax invid slåtterängen där du slår ditt magra skogshö kan du bygga en liten stuga (vilken inte behöver kosta flera hundra tusen om du bojkottar de moderna glasfiber-, plast- och spånplattematerialen) som du sen kan hyra ut. Hundratals gårdsbutiker runt omkring i landet har idag även ett litet kafé. Du kan, förutom att sälja ditt överskott, ha kurser i trädgård, örter, självhushåll... ja i allt det du kan. Folk kommer gärna ut och besöker den lilla, vackra, välskötta gården.

Det sägs ofta att Gnosjöföretagarnas största styrka är att de är små och lätt kan anpassa sin verksamhet efter rådande omständigheter. Om man gjorde klädnypor igår kan man lätt slå om och göra glasspinnar. Inkomsterna är inte stora men å andra sidan är utgifterna och de eventuella förlusterna minimala. På samma vis är möjligheterna för den lille jordbrukaren oändliga; hantverket är böjligt och lättanpassat i en småskalig miljö där det finns tid över till eftertanke och kärleksfull planering.

Mvh:
Johannes Söderqvist

Kolla gärna:
http://alternativ.nu/

Globaliseringens ljus - nattsvart mörker.

2009-04-29T00:14:00.000-07:00

I en kommentarsdiskussion här nedan efterfrågades lite länkar om globalisering. Jag blev lite ställd då jag mest hänvisar till böcker eller artiklar. Men här är i alla fall några länkar som jag lyckats hitta:

http://www.youtube.com/watch?v=RdYwAXZh0ME - Chomsky snackar

http://www.youtube.com/watch?v=AHJPSLgHemM&feature=related - Chomsky snackar bättre.

http://www.aftonbladet.se/kultur/huvudartikel/article300081.ab - artikel ur Aftonbladets nätupplaga.

Hoppas detta kan vara en liten hjälp.

Mvh:
J.

Den "fria" marknaden är slaveri för miljarder.

2009-04-27T00:58:00.000-07:00

Globalisering. Vad är det egentligen. Det är ju ett sånt där gödslingsord som kastas ut på debattåkern titt som tätt och i alla möjliga sammanhang. Protektionism sägs vara globaliseringens motsats. Det är vad de, enligt mitt tycke, verkliga globalisterna, alltså människorna i antiglobaliseringsrörelsen kallas av maktetablissemanget. Krångligt. Jo, jag blir själv yr när jag skriver.
Vi tar det från början. Ordet globalisering som sådant vill mena att vi alla lever på en Jord, att vi ska kunna åka överallt, att människor ska kunna handla med varandra, lära av varandra; att länderna ska upplösas och vi alla vara en mänsklighet. Fint som fan!

Sanningen då. Lever vår moderna tillämpning upp till begreppets vackra innebörd? Nej! Absolut inte! Globalisering idag handlar om att med hot om- eller med direkt våld tvinga svagare folkgrupper att öppna upp sina marknader (ja, för det finns faktiskt alltid en marknad i området där vildarna bor redan innan den vite frälsaren dyker upp) för internationella bolag – eller som dessa brukar kallas: västerländska intressen.
Sanningen är den att vi här i väst är fattiga som kyrkråttor i jämförelse med snittafrikanen; åtminstone borde det vara så om vi tänker på denna väldiga kontinents enorma rikedomar. Hur kan det då förhålla sig så att vi är så rika och de är så fattiga? Om man förenklar situationen lite skulle man faktiskt kunna säga att i fråga om naturtillgångar är Europa och USA numera den fattiga delen av världen och att de rika delarna (Sydamerika, Afrika, Sydostasien) är så fattiga i verkligheten beror på att det är hemma hos dem vi är och roffar. Egentligen är ”vi” fel ord. Det är ju den lilla nationslösa, extremrika gruppen av ägare som roffar – precis som de på sätt och vis roffar här hemma också.

Sanningen är den att det inte finns ett enda land i historien som blivit rikt genom globalisering; genom att internationalisera sin ekonomi. Tvärt om. Alla länder som idag lever med rikedom och överflöd gör ju det på grund av att de (eller någon rik potentat) en gång bestämde sig för att nationalisera landets tillgångar och inte dumpa dem på någon större internationell marknad med hård konkurrens. Kort sagt: Jag är rik idag bland annat för att arbetarrörelsen en gång var stark här i Sverige. Idag är den s.k. socialismen ett skämt och mest ett redskap i händerna på makteliten (som alltså inte har ett dyft med någon stat att göra).

Tittar man närmare på exempelvis USA’s historia blir det extremt tydligt hur viktig nationaliseringen varit och fortfarande är. För det första snoddes landet helt fräckt från ursprungsbefolkningen. Ja många gånger tvingades dessa även arbeta som slavar under exploateringen av deras egna länder. Man kan säga att de högst ofrivilligt utsattes för gammeldags globalisering. För det andra så genomdrevs den amerikanska revolutionen som ett led i en strävan att just nationalisera och ta kontrollen över den egna ekonomin. Jefferson och Washington var vid denna tid några av den nya världens rikaste män och en nationalisering skulle helt enkelt ge dem kontroll över handeln med råvaror, skatter etcetera. För det tredje ingriper USA numera med allt från bojkotter, embargon eller med direkt våld mot alla som försöker opponera sig mot dess hegemoni. Filippinerna, Korea, Vietnam, Nicaragua, Irak o.s.v. o.s.v.

Varför tror ni egentligen att USA var så avogt inställt till Sovjetunionen under alla år? Ja, inte var det för den stora republikens diktatoriska fasoner. Om man hade haft medmänsklighet och altruism för ögonen, varför befriade man i såna fall inte Spanien från Francos fascister direkt efter att man befriat Tyskland från nazisterna; det hade varit en baggis för ett villigt USA. Nej sanningen är den att Ryssland under Tsaren hade gått i Europas och USA’s koppel, medan Sovjet stängde sin marknad för icke kommunistiska stater. De hade ett uttalat nationaliseringsprogram, det är hela svaret. Leninism- stalinismens brott har aldrig varit dess vidriga människosyn utan dess vilja att styra ekonomin efter eget gottfinnande.

Men, men… USA är inte på något vis unikt eller extra ont. Alla imperier i historien har betett sig såhär. Det är helt konsekvent för en supermakt att med alla till buds stående medel bevaka sina intressen precis som det är helt konsekvent för oss att gå i dess ledband. Och egentligen… är det en så stor överraskning? Att alla maktsystems hela syfte är att bevara och om möjligt utvidga sin makt, borde väl vara ställt utom allt rimligt tvivel. När t.ex. Barcelona på 30-talet inrättade medborgarstyre så hjälptes alla maktsystemen åt att krossa detta nya frihetliga initiativ. USA, Storbritannien, Nazisterna från Tyskland och Fascisterna från Italien samarbetade för att dräpa denna farliga, protektionistiska epidemi i sin linda.

Globalisering är det luddiga, men oantastbara ord som idag används för att ursäkta alla olika övergrepp. Antingen är man för globaliseringen och accepterar allt det negativa som den medför som det pris för framstegen som måste betalas; eller så är man emot den men upplever hela begreppet som en stor, ostoppbar nästan självgående naturkraft som bara världsbankschefen till fullo begriper sig på. Tidigare var det ordet demokrati som användes såhär (och ibland –som i Irak – används det fortfarande även om ingen längre tror på det). Ännu tidigare – under kolonialismen – var det ”civilisationens ljus” som skulle spridas. Makten inkarnerar i begreppen precis som den gör i systemen; ganska likt de f.d. KGB chefer och kommunistiska partitoppar som idag är ultrakapitalistiska politiker och bankchefer i Ryssland.

Vad kan vi då göra mot detta enorma system? Ja för det första är det jävligt viktigt att vi slutar tro på deras myt om att ingenting kan göras. Hur tror ni världen skulle ha sett ut idag utan alla aktivister och motrörelser; utan provstoppsrörelsen, utan fredsrörelsen, utan miljörörelsen…? Ja visst, det finns fortfarande kärnvapen, krig och miljöförstörelse, men fan vet hur det hade sett ut utan dessa aktivisters hårda arbete – hade det sett ut överhuvudtaget? Faktum är att alla större frihetligt strävande förändringar som ägt rum i historien har kommit nerifrån, aldrig uppifrån. Så, "det finns inget vi kan göra"-argumentet är rent nonsens. Vi kan alltså aktivera oss!

Vi kan skärskåda deras agerande och tala, skriva, skrika om det.

Vi kan bryta beroendet till makterna! Man kan faktiskt fortfarande bli självförsörjande på vad det vara månde – mat, el, kläder, bränsle o.s.v. Allt som de tjänar stora pengar på kan vi göra själv. Jag vet till och med en snubbe som byggde sin egen bil!
Det är ingen naturlag att gå till en arbetsplats som ägs av makten och tjäna pengar som kan användas till att handla mat och andra nödvändigheter av samma makt. Bara det lilla steget att bli egen företagare är att, i det lilla, bryta denna kontakt.

Men kanske viktigast av allt är att vi inser att vi inte är isolerade. Jämför dina och grannens önskedrömmar och du ska snart se att det är vi som är i majoritet: De flesta människor vill själva bestämma över sina liv; de skulle inte, om de verkligen fick möjlighet att välja, gå till ett tråkigt industrijobb. De flesta vill fortfarande vara tillsammans med sina familjer och vänner – med sin stam. Man vill ha fred, tid, någorlunda utrymme, rätt att tro och känna som man vill; frisk luft att andas och frisk jord att stå på. Man vill ha ett mindre, närmare, enklare samhälle! Vi måste knyta näten mellan oss hårt och vi måste knyta dem nu.

Jag börjar direkt: 0570 53088 är mitt telefonnummer om någon vill knyta sin tråd till mig. Jag är artist och naturtroende. Jag odlar och tar tillvara så mycket jag hinner – inte bara för att jävlas med ”makten” utan faktiskt mest för att jag älskar det här livet.

”They got the guns but we’ve got the numbers. Gonna win yeah, we're taking over.”

Mvh:
Johannes

Att läsa:
Syskonsamhället – Robert Bly
Det amerikanska folkets histora – Howard Zinn
Det stolta tornet – Barbara Tuchman
Att förstå makten – Noam Chomsky
Hybris – Noam Chomsky

Demonstrera mot kärnkraften!!!

2009-04-22T23:50:00.000-07:00

Demonstrera mot kärnkraft och kärnvapen!
För energieffektivisering och sol-, vind- och vågkraft!
Lördag 25 april 12:30 i Stockholm

Samling Mynttorget (Riksdagen) 12:30. 13:00 marsch till Sergels torg, för tal och sång.
Regeringen försöker förmå Riksdagen, att i maj riva upp Atomkraftstopp-lagarna; folkomröstningens resultat.

Några talare: Eva Moberg, författare

Solveig Ternström, skådespelare, riksdagsledamot Centerpartiet: Värna kommande generationer!

Nalin Pekgul, ordförande Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund

Maria Wetterstrand, språkrör Miljöpartiet.

Maria Ferm, språkrör Grön Ungdom.

Wiwi-Anne Johansson, riksdagsledamot Vänsterpartiet.

Olov Holmstrand, f. prof. i hydrogeologi, Chalmers: Om uranbrytningens risker.

Nils Axel Mörner, geolog, f.d. Stockholms universitet: Om minst hundratusen års slutförvaring, med istid, jordbävningar och tsunami.

Anita Lilburn, Aktionsgr. mot Radioaktiv krigföring: Varje ton atombränsle Sverige importerar har orsakat 5 ton avfallsuran, giftigt som kvicksilver. Det används i ammunition, sprids i Irak& Afghanistan.

Birgit Lindberg, miljökämpe från Arvidsjaur: Förstör inte Sverige med uranbrytning!

Carina Gustavsson, Tidaholm: Urbefolkningar förgiftas av uranbrytning.

Eftermiddag & kväll: Soppa och fika, underhållning, tal och diskussion i Adolf Fredriks församlingslokal, Kammakargatan 30. Anmäl (före 22 april) att du vill vara med där, till: inger.widell06@bredband.net tel.0706-70 15 57

Arrangör: Folkkampanjen mot Kärnkraft och Kärnvapen,
Stödarrangörer: Fältbiologerna, Kvinnor för Fred, Framtiden i Våra Händer, ARK/mot uranammunition, Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund, Sveriges Kristna Socialdemokrater, Miljöpartiet/Grön Ungdom, Vänsterpartiet/Ung Vänster, Klimax Stockholm, Milkas, m.fl.

Upplysningar: www.folkkampanjen.se. info@folkkampanjen.se.
Folkkampanjen mot Kärnkraft/Kärnvapen, Pg 30090-5, medlem 200:-/år
Inger Widell inger.widell06@bredband.net 070 670 15 57

e-posta dina vänner om marschen, senaste upplagan av detta info-brev kan fås från (eller sänd. e-adresser dit): von.malmborg@musiker.nu Roland v Malmborg 08-7171588 (0730-224355).

Vi blir inte av med kärnkraften utan en bred folkopinion.
Gå med!
Meddela dina vänner om marschen!

Huvudparoller:
* Ingen ny atomreaktor!
* Kärnkraft skadar klimatet
* Atomkraft sprider atomvapen
* Ingen uranbrytning i Sverige heller
* Förbjud uran-ammunition
* Miljarder till sol- vind- och sparteknik
* Tjernobyl läcker ännu efter 23 år
* Ingen säker avfallsförvaring funnen trots 50 års forskande

---------------------------------------------------------------------------------------------
För att förtydliga lite så är detta ett brev från Folkkampanjen Nej till kärnkraft och inte någon text av min hand.

Mvh:
Johannes

Elbilar

2009-04-14T00:06:00.000-07:00

Här är en intressant film om elbilar.
Det här är det första förslaget som jag nästan tror på.

http://www.ted.com/index.php/talks/shai_agassi_on_electric_cars.html

Problemet är - som jag ju ser det - att man enligt snubbens modell ändå fortsätter att hålla sig inom ramarna för räntebaserad, statsunderstödd kapitalism, vilket ju ändå omöjliggör det hela på lång sikt. Vill vi lösa miljökrisen på allvar måste vi bort från tillväxtsystemet. Den som med miljöns intresse för ögonen vill ta fram den nya bilen måste samtidigt ta fram det nya samhällssystemet, det finns ingen väg runt detta - tror jag.
Men, men... det här är hur som helst det bästa jag hört hittills; det är av stort allmänintresse och det är ju viktigt att följa den lilla någorlunda vettiga debatt som ändå finns.

Mvh:
J.

April - självhushållning

2009-04-12T00:07:00.000-07:00

Kära Vänner i vårsolen.

Oj, oj, oj... nu är det mycket att göra - vilket kanske också märks på mitt minskade bloggande.
Förutom dagjobb med den egna firman och det faktum att Paganus håller på med en ny studioplatta så har det helt plötsligt, på bara några dagar, blivit VÅR; och det vet vi ju alla odlare vad det innebär.

Här kommer de viktigaste punkterna för april som jag kan komma att tänka på (och snälla hjälp mig om d et är något jag glömt; kommentera, maila, ring...):

*Lägg ut drivbänkarna. Låt dem stå några dagar med glaset på tills jorden inne i dem torkat upp.

*Om du är en anhängare av biodynamik så är också april den månad när du sprutar dina odlingsbäddar med åkerfräkenpreparat och kanske även humus-dito. Läs mer om detta på: http://www.biodynamisk.se/biodynamisk-odling/de-biodynamiska-preparaten

* Du kan fortfarande förså tomater, selleri och purjo. Knölfänkål börjar också bli på tiden och majs kan du också förså om 1 - 2 veckor. Tänk också på att jag bor i västra Värmland. I Skåne ligger man väl säkert 3-4 veckor före och i Norrland 2-3 veckor efter. Sen spelar ju microklimatet in väldigt mycket också. Din Jord kanske är så skyddad, solutsatt och väldrännerad att den redan reder sig. I sånt fall kan du ju börja gräva och så på friland redan nu.

*April är också breddgödslingstid. Så fort frosten gått ur Jorden (kolla så att det inte är fruset en bit ner) så kan du breddgödsla dina land. Det gör inget om det går några dagar, eller t.o.m. veckor mellan gödslingen och det att du myllar ner det. Egentligen gör det inget om du göslar samtidigt med grävningen (som antagligen kommer lite närmare maj), men det är oftast enklast och lite arbetsmässigt lättare - i alla fall om du odlar i lite större skala - om man redan har skottat all dynga innan man sätter igång med grävningen; det spar man mycket axlar på.

*April är också tiden när man INTE bränner gräs! Alla månader är tiden när man INTE bränner gräs. Detta är ett gammalt oskick. Alla gamla idéer var inte bra och att döda hundratusentals microorganismer, spindlar, myror och annat nyttigt var det definitivt inte.

*Gör rent i växthuset. Sopa, skrubba, borsta och gno. Gör så rent du bara kan. Det är ändå ett hus och kvalster, mögel och annan ohyra som kan angripa dina växter kan lättare övervintra här inne. Byt även ut myllan i bäddarna. Eller rättare sagt: Ta bort den gamla jorden och låt bäddarna stå och luftas några dagar innan du lägger i ny jord.

*Kolla upp vilken såjord, planteringsjord du köper. Personligen köper jag bara sådan som är godkänd för ekologisk odling. Nästan all annan jord är "berikad", som det heter, med NPK som är ett konstgödsel. Ursch och fy, inget sånt!

*Dela på det du vill dela på. Alltså... om din oregano under förra säsongen har växt till sig ordentligt och du skulle vilja ha en planta till någon annanstans, ja då är det bara att gräva upp och dela på den. Vänta dock med att gräva upp tills jorden i alla fall inte är klassblöt.

*Strö gödsel, aska, torv, Algomin - eller vad det nu är dina växter behöver - under dina bärbuskar.

Ja... det är vad jag kan komma på just nu.

Mvh:
Johannes

Att läsa: Ugglehultsboken (finns nog bara på antikvariat).
Odla Biodynamiskt, Kjell Arman

Äppelträden del II

2009-03-24T02:26:00.000-07:00

Jag fick ett mail från en bloggläsare, Vera Billing, som hade lite kompletterande tankar kring min äppelträdsartikel häromdagen.
Vera ger ut tidningen Fri Jord där också en del av min artiklar ibland publiceras: http://frijord.se/

Här är hennes mail:

"Lavar och mossor på trädet har framför allt en väldigt kylande effekt, i och med att de kan bära så mycket vatten i sig. Träd, särskilt fruktträd, gillar värme och luftighet, lav och mossor ger skogssignal: mörker, fukt och kyla. Det minskar motståndskraften och gör träden så att säga lite "förkylda", blir då lättare angripna av sjukdomar. Precis som vi. Dessutom är lavar och mossor en belastning för trädet i och med att de tynger - efter ett regn kan ett träd få stå och hålla upp 300 kg vatten! Istället för att i lätthet och glädje få sträcka sig mot ljuset!"

//Johannes

Vi måste odla vår trädgård

2009-03-20T08:54:00.000-07:00

Nu är det dags för vårbruk för fruktträden.

Om det fortfarande ligger snö så trampa till den runt träden. Är marken däremot bar så kan du täcka marken under träden med löv, om du inte gjorde det redan i höstas. Detta ger maskarna en bra start genom att ge lite värme men framförallt mat. Maskarna är trädens – och dina – bästa vänner. De äter skorv, mögelsvampar och andra angrepp. Löven hämmar också ogräset och ger det en seg start. Dessa mått och steg kan du också vidta för dina bärbuskar.

Sen är det dags att skrubba stammarna med en rotborste (inte ståldito) så att du får bort all mossa, alla lavar och lösa barkflikar. På bärbuskarna plockar du bara bort det värsta om det ens finns några mossor och lavar på dem.

När detta är klart kan du stryka stammarna med barkförstärkning. En bra blandning (som många biodynamiker använder) är att blanda lera och kogödsel med lite vatten och röra runt tills det hela blivit en lös smet. Stryk träden med pensel, som om du målade.
Den blandning som jag använder mig av (som också kommer från biodynamikerna) består av koskit, lera, åkerfräken-te och mjölkpulver som jag blandar i en hink.

En sån här strykning stärker trädets försvar mot angrepp och gör barken smidigare och starkare. Lavarna gillar inte heller denna nya gödslade boplats lika mycket som deras naturliga barkhabitat.

Lavarna och mossorna gör i sig ingen skada på träden men mossan är t.ex. en fuktbevarare som alltså kan leda röta in i dina träd. Både lavarna och mossorna är också perfekta övervintringsplatser för olika kvalster, svampar och parasiter.

Lycka till:
Johannes

P.S.
Åkerfräkentéet gör du genom att koka en handfull torkad åkerfräken (som säljs i de flesta hälsokostbutiker) med två liter vatten i en timma. Sila ifrån och blanda med nytt rent vatten (upp till 20 liter).

http://www.fobo.se/nyheter/index.shtml (förbundet organisk biologisk odling)

http://www.biodynamisk.se/ (biodynamiska föreningen)

http://chaos.bibul.slu.se/sll/biodyn_foren/kultura/KBT98-2/KBT98-2B.HTM (biodynamik)

Skydda Skogen - på TV

2009-03-19T03:36:00.000-07:00

Skogen i Sverige är hotad, mycket hotad. Tro inte på myterna om att vi har ett bra skogsbruk.
Här är min gode vän och ordförande i den nybildade riksföreningen Skydda Skogen, Viktor Säfve i ett tevereportage:

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=33831&a=1485761&lid=is_search527895&lpos=1&queryArt527895=viktor+s%E4fve&sortOrder527895=0&doneSearch=true&sd=47225&from=siteSearch&pageArt527895=0

Vill du bli medlem i Skydda Skogen?
http://protecttheforest.se/index.php?option=com_content&view=article&id=17&Itemid=24&lang=sv

Mvh:
J.

Riktigt jävla ddown-shifting, det är vad vi behöver!

2009-03-17T03:53:00.000-07:00

Jag är för ett stillsammare liv. Ett med värdighet, närmare ursprunget; utan ågren över vart min el kommer ifrån, hur min mat har producerats och hur mina kläder tillverkats. Ett liv där mitt främsta syfte som individ inte är att hålla tillväxten igång för dess egen skull. Ett liv generationer bort från det liv vi lever idag. Jag vill inte ha någon uranbrytning i norrland – hur många tillfälliga arbetstillfällen det än kan ge. Jag vill kunna fortsätta att gå ut i gammelskogar. Jag vill köpa mat från min by och inte så kallat närproducerat som har sitt ursprung 25 mil härifrån. Jag skulle vilja vara en sån som vill skaffa barn, som tror på det, som ser någon mening med det. Nu är det inte så.

Som vi lever idag, lever vi knappt, men vi är ändå beredda att gå till ett jobb, betala skatt och konsumera för att upprätthålla just det systemet som bedövar och bedrövar oss så. Man vill ju ha en fungerande sjukvård… Så att man kan leva länge… Så att man kan hålla sig vid liv länge! Att leva och att överleva – det är skillnad!

En ny depraverad, porrberoende, osocial, trippsökande generation växer upp och ska snart börja ta över. Den första generationen som inte längre har någon äldre släkting vilken vuxit upp som statare, torpare, old-school-fabriksarbetare. Ni vet att jag som är 33 år har mer gemensamt med er som är 50, 60, 70 år än generationerna efter mig. Dem känner jag inte. Förstår inte vilka de är. Den sista tråden till Fattigsverige är klippt och symptomatiskt nog kan man ana en ny sorts svält och fattigdom runt hörnet.

Fatta att vi har alla medel för att idag avskaffa fattigdom och ojämlikhet; för att skapa ett samhällsystem som lever i samklang med vår omgivning. För första gången i historien. Det enda vi egentligen behöver ge upp är själva tanken på att härska och vår fanatiskt inbitna tro på att pengar och saker ska göra oss lyckliga. Vi har åkt det tåget sen vi blev bofasta jordbrukare, det funkar inte. Experimentet materialsim har visat sig vara fåfängt och dumt. Bevisningen är överväldigande.

Ja, jag fattar att det är väldigt få som håller med mig; att vi som vill ha tillbaka mer kroppsarbete, som vill ha mindre pengar och ett eventuellt kortare men lyckligare liv är i minoritet – och att de flesta inte ens tror att vi verkligen tycker så. Jag skiter i det! Jag företräder inget parti, har inga röster eller någon karriär att förlora. Men kanske, bara kanske, finns det ett intresse av att veta att vi finns, även om vi är få.

Mvh:
Johannes Söderqvist

Jägardebatten. -Ska de få finnas?

2009-03-16T02:17:00.000-07:00

Jag tror att en majoritet av latsortsbefolkningen är för varg! Kontroversiellt kanske, men jag tror det. Anledningen är att jag bott på landet i nästan hela mitt liv och att jag ärligt talat stött på väldigt få vargmotståndare och att jag nu, fortfarande boendes på landet, känner väldigt få motståndare. Visst, jag vet att de finns och kan nog i vissa fall ana mig till vem eller vilka det kan vara, men på det hela taget har jag nästan inga vänner eller arbetskamrater som jag vet är mot vargen. Det verkar som om det är precis som jag minns det i skolan: De bråkiga killarna hörs mest.

Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik använder sig antagligen uppsåtligt av denna metod då de vet att den fungerar. Det är väldigt likt hur lobbyistorganisationerna arbetar: Att på ett aggressivt sätt sprida en blandning av till synes sakliga argument med gamla skräcksagor för barn i en salig röra, vilket omöjliggör all saklig debatt. Man drar sig inte heller för att underblåsa känslomässiga frågor som landsbygdens avfolkning och på ett totalt osakligt sätt koppla detta till vargen. Det är snarare så att denna nidbild av landsbygdens befolkning som mer än någon annanstans definieras i denna s.k. ”debatt” är en bidragande orsak till att folk flyttar, eller låter bli att flytta ut.

Ingen av de människorna jag känner som är för varg är organiserade i frågan och alltså är det klassens organiserade bråkstakar som har initiativet och får sätta dagordningen. Och kanske är det tur för Folkaktionen, S.G.T. med anhang att deras meningsmotståndare håller sig på den sakliga sidan och inte använder sig av samma lobbyistiska metoder som de själva gör. Då kanske det kunde låta så här:

”2,5 människor skjuts varje år under jakt. Jägaren är en rovlysten lustmördare.”

”Jakthundar angriper varje år massor med tamdjur och människor. Jägarna fostrar dessa till att bli monster.”

”Män misshandlar varje år en väldans massa kvinnor och barn. Kostnaderna för detta är långt högre än vad kostnaderna för vargen någonsin varit. Jägare är män. Män är misshandlare. Jägare är misshandlare med vapen.”

Ja, så skulle det kanske se ut om vi som är för vargens överlevnad som art (vanligen kallade för Bambifierade 08:or) skulle engagera oss och bete oss lika illa som hat-lobbyn. Inte undra på att vi (majoriteten) inte vill engagera oss. Bajs i brevlådan, mordhot och osakliga anklagelser kan man leva utan.

Mvh:
Johannes

Våra massmördarbarn!

2009-03-13T03:09:00.000-07:00

Dödsskjutningar på ännu en skola. Varför, vad är det för en konstig trend? Ring P1, Rapport, pressen… alla frågar sig… Men ärligt talat är det så konstigt?

Om man inte fått umgås med sina föräldrar, inte fått vara till nytta, inte fått lära sig ta vare sig praktiskt eller känslomässigt ansvar. Om man lever i en västvärld där allt som räknas för en ung människa är betygen i skolan, som ju är en garant för rätt gymnasie- och högskolelinje så att man sen, som vuxen kan tjäna tillräckligt med pengar för att efter sin stressiga arbetsdag ha råd med en massa omedelbar, men betydelselös, tillfredställelse: Tv, porr, godis, dataspel, krogen, snabba bilar, prylshopping… Om syftet med min existens är att konsumera så mycket som möjligt för att skapa tillväxt så att vi alla ska ha råd att upprätthålla konsumtionssamhället… Ja då är det väl inte så konstigt om man ger upp, inser att livet saknar mening och bestämmer sig för att ta sig sin stora kick nu på en gång. Och vad kan väl ge en större kick, vara mer gränsöverskridande och inverterat självutvecklande än att bli den där massmördaren – hjälten från filmerna - som är en så totalt integrerad del av vår våldsamma västkultur och skjuta ihjäl en massa människor?

Det hänger inte på lärarnas brist på stränghet eller på att vi har för få skolpsykologer – nej inte ens på hårdrocken. Det är det grövsta underkännande en hel kultur kan få när våra barn självmant och oprovocerat väljer att avsluta sina liv som massmördare. Ja, det är faktiskt det totala underkännandet!

Det här är inget systemfel som går att lappa ihop. Det är en konsekvens av själva systemet!

Mvh:Johannes

Skydda Skogen - ny miljöförening startar idag.

2009-03-12T04:46:00.000-07:00

Ja, idag öppnas dörrarna på den nybildade föreningen Skydda Skogen.
Gå in direkt på: http://protecttheforest.se/ och bli medlem.

På deras hemsida står bland annat att finna:

"Sveriges goda rykte för ett hållbart skogsbruk står i stark kontrast till det faktum att det aldrig tidigare funnits så lite gammelskog i Sverige som idag. Samtidigt fortsätter skogsbolag att avverka gammelskogar och andra skogar med höga naturvärden, skogsskötselåtgärder sker ofta med otillräcklig naturhänsyn. Sverige är långt ifrån att nå sina åtaganden under FN:s konvention om biologisk mångfald.

Den svenska skogsindustrin och regeringen förespråkar ett intensifierat skogsbruk för att maximera flödet av råvara till industrin.

Landets skogspolitik och skogsbruksmetoder har omvandlat merparten av skogslandskapet till industriskog som saknar naturskogens nyckelegenskaper. Gamla naturskogar avverkas och ersätts med plantager och produktionsskogar med låga naturvärden. Bara några få procent av den produktiva skogsmarken nedanför fjällnära gränsen består av gammelskog med höga naturvärden.

Över 1 800 skogslevande växt- och djurarter är rödlistade, dvs hotade eller missgynnade. Många av dessa arter är beroende av gamla träd, död ved och lövträd för att överleva. För att vända den pågående negativa trenden, måste 10-20 procent av den produktiva skogsmarken nedanför den fjällnära gränsen skyddas. Ledande forskare inom biologi och naturvård menar att den svenska skogspolitiken utgör ett hot mot skogens biologiska mångfald.

Endast 3,3 procent av den svenska produktiva skogsmarken var (2007) formellt skyddad i form av nationalparker, naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal. Ca 1,5 procent av den produktiva skogsmarken nedanför fjällnära gränsen är formellt skyddad.

För att Sverige ska kunna leva upp till sina nationella och internationella åtaganden, vilket bland annat inkluderar konventionen om biologisk mångfald, är landet skyldigt enligt lagen att skydda den biologiska mångfalden och försäkra att brukandet av skogen sköts på ett hållbart sätt. Ett av de nationella miljömålen, ”Levande Skogar”, deklarerar att skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden skall bevaras till 2010. Miljömålsrådets utvärdering av Sveriges miljömål 2008 visade att Sverige troligtvis inte kommer att leva upp till miljömålet ”Levande skogar” vare sig till 2010 eller 2020."

Som sagt: http://protecttheforest.se/

Mvh:
Johannes

Odla - en politisk handling.

2009-03-11T03:31:00.001-07:00

Nu är vi alltså inne i den period på året som för en självhushållare kommer att i mycket cirkulera kring förkultivering och planering.

Planeringen är viktig så att man inte sår samma grödor på samma jordplätt i år igen. Detta mår ju som bekant inte våra älskade växter så bra av. Växelbruk är att rekommendera även på den lilla täppan.
Om jag odlade upp en gräsmatteplätt för första gången så skulle jag nog sätta potatis där; för att nästföljande år odla ärter och nästa kål (dit förutom de vanliga bryssel-, vit-, blom-, grönkål även kålrabbi, raps, rädisor och rättika hör) för att sista året kanske odla rödbetor eller morötter och lök, eller kanske tomater, sallad eller frilandsgurka. Eventuellt kanske jag skulle sätta Vallört ett sista år som jag i slutet av sommaren grävde ner i marken som gröngödsel.

Potatisen är bra som förstaårsgröda då man kan få en ganska hyfsad skörd även på ett tämligen nytt land. Men om Jorden verkade vara väldigt mager (sandig och utan humusrester) så skulle jag nog börja med ärter eftersom dessa växter är kvävefixerande och alltså tillför jorden näring som efterföljande växter kan ha nytta av.

Planeringen är också vikig för det estetiska.

Förkultiveringen då?
En vanlig metod nuförtiden hos hobbyodlare verkar vara att i maj, juni uppsöka en handelsträdgård och där inhandla alla tomat-, sparris-, och purjo-, m.fl. plantor man behöver. Men varför ska man göra det? Lägga ut hundratals kronor på F1-hybrider som ger sämre frukter och kostat en jävlans massa co2-utsläpp i de oljeuppvärmda växthusen? Varför, när man kan köpa frö och förgro själv?

Just nu är det dags att sätta de tomater som är av tidigt mognande sort, alltså växthustomater, samt purjo, vanlig lök samt sparris. Kål (men nu menar jag inte rovor, raps, rädisor och rättika) är det också hög tid för.

Den bästa fröfirman i Sverige är enligt min mening Runåbergs Fröer. De är väldigt service minded och har både en katalog och en hemsida som man kan beställa direkt från. Deras frö är till största delen ekologiskt och de jobbar hela tiden för att öka denna del. Ovanligt är också att de själva ger tips om hur Du bäst tar frö från dina egna plantor. Både hemsida och katalog innehåller både information om de olika arternas historiska ursprung såväl som direkta odlingsanvisningar. Om du vill ha katalogen är det bara att ringa 0303-77 71 40.
Hemsidan ligger här: http://runabergsfroer.se/html/index.htm

Mvh:
Johannes

URANBRYTNING I VÄSTERBOTTEN!!!

2009-03-09T04:03:00.000-07:00

Hej. i morse fick jag detta brev i min in-box.
Mvh:
Johannes
---------------------------------------------------------------------------------------

I Västerbotten kan uranbrytning bli aktuell längs hela fjällranden.Miljön och vattendragen är i dessa områden mycket känsliga och opåverkade av miljögifter. Flera utländska bolag har redan sökt och beviljats totalt 34 prospekteringstillstånd med förstahandsintresse på uran av Bergstaten, inom Åsele, Dorotea, Vilhelmina, Storumanoch Sorsele kommuner. Några av Sveriges renaste naturområden kommer att smutsas ned för all tid framöver. Vi har en ren miljö som ger livskvalitet till kommunenernas innevånare och besökare som vi värnar om, men nu finns det ett allvarligt hot mot vår storslagna natur, livsmiljön för kommuninnevånarna, rennäringens förutsättningar och turistnäringens utvecklingsmöjligheter.Visa ditt stöd för ett Västerbotten fritt från radioaktivitet genom att gå in och läsa hela uppropet och skriv gärna under på adressen:

http://www.namninsamling.com/uranAC

Tipsa gärna vidare om denna namninsamling!

Hälsningar
Nätverket Nej till uranbrytning i Västerbotten
gm Gunilla Jönsson
Slöjdgatan 1

-----------------------------------------------------------------------------------------
Hej. Johannes här igen. Vill tillfoga några ord om hur brådskande det här är:

Det här är ett typexempel på hur den politiska världen fungerar: Man bjuder in bolag till prospektering och sedan när man redan fått några intressenter så går man ut med frågan i media. Det är nu vi måste agera och göra väsen. Om några år kommer vi ha allt emot oss: Man kommer med tårar i ögonen tala om alla arbetstillfällen som vi kärnkraftsmotståndare vill förneka avfolkningslänet Västerbotten; tillväxtargumentet kommer användas. Ja och bizarrt nog så kommer man använda miljön som ett argument. Växthuseffektens bekämpande har kommit att bli, dels ett allt överskuggande mål som ställer andra minst lika viktiga miljöproblem i skuggan, dels en möjlighet för kärnkraftslobbyn vilka använder denna som ett hot i debatten om det fossilfria samhället.

Skriv på nu!

//J.

Bergvik Skog och övergrepp.

2009-03-05T01:04:00.000-08:00

Merparten av Sveriges större skogsbolag har skrivit på något som kallas FSC-certifiering. De flesta vet säkert vad detta är, men jag drar ändå ett par rader om vad det innebär. FSC är ett regelverk som är menat att dirigera in industrin i ett skogsbruk där man både tar biologisk- och social hänsyn, lite som fairtrade- och krav i en och samma märkning. Bland annat så står det uttryckligen i FSC-reglerna att om en skog visar sig ha ett rekreativt värde för folket i ett visst område så ska särskild hänsyn tas. Industrin bryter dock hela tiden dessa regler som de själva godkänt och signerat. Senast igår faktiskt.

I byn Granberget, på gränsen mellan Dalarna och Värmland fick lokalbefolkningen se och ta del av Bergvik Skog AB’ syn på nämnda regelverk. Alltsedan bybornas sista gammelskog blev avverkningsanmäld har de kämpat för att få behålla den, men igår rullade maskinerna in och antagligen så faller de sista träden ungefär nu när jag sitter och skriver det här.

Men det är kanske inte så konstigt att regelverket inte efterlevs när man beaktar Bergvik Skogs anställdas allmänbildning: I den efterföljande debatten i P4 kunde man nämligen höra Lars Erik Wigert, Bergviks skogschef, säga att hela förfarandet på Granberget hade gått i demokratins tecken. Demokrati enligt Wigert var att ”låta folk få uttrycka sin mening”. För att sedan fullständigt skita i denna folkets mening och avverka i alla fall. Den åldrande befolkningen på Granberget får nu ta bilen eller gå kilometervis genom granplantager när de vill komma till en svamp- eller blåbärsskog. Konstig syn på ordet demokrati.

Ja, ja... *suck*… jag har ju lovat mig själv att alltid försöka promota det konstruktiva och att inte bara skriva gnällinlägg. Eftersom ovanstående nog ändå måste klassificeras in i mappen med gråt och tandagnisslan så får jag väl ta och slänga in ett par konstruktiva tips här på slutet:

* Här är t.ex: e-postadress till Lars Erik Wigert för den som vill klaga:
Lars-erik.wigert@bergvikskog.se

* Om du ser att just din älskade Skog där du bor är snitslad och alltså avverkningsanmäld så finns det faktiskt ganska goda chanser att lyckas få området sparat. Ring Skogsstyrelsens lokala kontor där du bor och berätta vad du känner, tror och tycker. De skickar ut en person som går i Skogen med dig och kollar om det finns några signalarter. De kan också hjälpa till med själva formuleringarna när det är fråga om att bevara en Skog, de vet vart, hur och när man vänder sig.

* Klicka varenda dag på www.ettklickforskogen.se .

Mvh:
Johannes

Vem vill jag vara?

2009-03-02T01:27:00.000-08:00

Ofta ursäktas människor som utfört förfärliga handlingar (t.ex. soldater) med att "de var tvugna för att själva överleva". Enligt samma princip behåller slakteri- och pälsbranschens chefer och anställda sitt anseende trots de vidriga övergrepp de utför – ”Man får väl vara glad att man har ett jobb.” Det ser likadant ut överallt, i skogsindustrin, vapenindustrin, oljeindustrin… ”Systemet ser nu ut så här och det finns inget jag kan göra åt det i alla fall.”
Ärligt talat så ifrågasätter jag inte deras vilja och val att utföra de hemska dåden och överleva eller för att behålla jobbet. Alla fattar sina beslut utefter eget gottfinnande och jag har ingen rätt att döma dem. Men jag vet att jag inte skulle vilja överleva efter att ha varit t.ex. lägerkommendant i Auschwitz. På samma sätt vet jag att jag inte skulle vara ”glad” åt ett jobb i en skogsmaskin, på ett slakteri eller på vår stora värmländska vapenfabrik i Karlskoga. Jag skulle vägra ta jobbet i första rummet. Men nog om mig nu, hur jäkla bra jag än är.

Vem vill jag vara?

Vill jag vara den som tänker med plånboken istället för med hjärtat och på miljön? Vill jag vara den som ser på när barn dör? Vill jag tyst knyta handen i fickan när de fäller all Skog runt omkring mig?Ärligt talat så spelar det ingen roll hur stor påverkan du har på övriga världen med dina egna små val, det som spelar roll är att du kan fortsätta digga dig själv och tycka att du är en schysst prisse med de val du gör. Vill du leva med att ha monterat ihop mördarmaskinen Carl Gustaf? Är du helt säker på att du inte kommer ångra det när du ligger på din dödsbädd; när livets alla futtigheter inte längre spelar någon roll och du bara bryr dig om det spår du lämnat efter dig? Det som spelar någon roll är vad Du tycker om dig! Kalhyggen eller äppelträdgård? Kanoner eller fadderbarn? Kallt eller varmt? Hårt eller mjukt? Trevlig person - otrevlig person?

Det rätta är evigt: ej rotas där ut
Från jorden dess trampade lilja.
Erövrar det onda all världen till slut
Så kan du det rätta dock vilja.

- E. Tegnér 1808

Mvh:
Johannes

Opinionsstyrning är grunden i demokratin

2009-02-27T09:16:00.001-08:00

"Om sakernas tillstånd verkligen kunde förändras genom en så enkel handling som att rösta, då skulle denna handling genast förbjudas." Chomsky, förhoppningsvis någorlunda korrekt citerad ur mitt minne.

Tänk på't... Om Chomskys eget folk, det amerikanska, verkligen hade kunnat förändra sina liv genom att rösta, hur många miljoner hade då suttit fängslade i åratal för ett så trivialt brott som att inneha något gram marijuana? Hur många människor hade glatt sett på medan vatten och andra naturresurser av fundamentalt värde för den mänskliga organismen hade slunkit ur statlig ägo? Hur många människor hade verkligen strävat efter, vad som idag kommit att bli, ett av västvärldens sämsta sjukvårdssystem?

Vi behöver inte ens ta trippen över pölen för att hitta exempel på odemokratier; det räcker till på exempelfronten här hemma i Sverige också. Om svenskarna verkligen hade haft makten så länge som det påstås att vi haft den (jag räknar från 20-talet då kvinnor också, eller i alla fall till synes, blev människor), skulle vi då inte haft ett jämlikt samhälle idag? Skulle inte resurserna varit bättre fördelade - åtminstone inom landet - än de är idag? Hur många ville ha FRA-lagen? Upp med handen!
Lägg gärna märke till att jag här inte ens tar upp några direkta solidaritetsfrågor eftersom jag då eventuellt skulle tvingas in i en debatt om människans inneboende förmodade egoism kontra altruism. Lägg gärna märke till att jag bara tar upp exempel som direkt går att koppla till egennyttan: Den stora massan skulle väl vid det här laget ha sett till att gynna sig själv bättre - om de verkligen kunnat förändra något genom att rösta.

Naturligtvis kan vi påverka ett och annat genom vår lilla lapp i lådan, men man har på högre orter för länge sedan insett nyttan med att polarisera, snuttifiera och dra ner den offentliga debatten från de högre intellektuella höjderna och placera den på en arena där just makterna själva är de som bestämmer manegens bredd och underlag.
Det "stora odjuret", som Alexander Hamliton (USA:s första finansminister och den man vars ansikte pryder 10-dollarsedlarna) kallade Folket, måste hållas på plats. Om vi får rösta och tro att vi verkligen förändrar något så blir vi medgörligare. Kruxet blir bara att få oss att rösta som makten vill; att få oss att återkommande sluta upp bakom en eller annan kandidat ur den styrande klassen (eller dennes representant, personlige vän eller kollega) i val. Hur blå, röd eller naiv man än är så kan man väl inte blunda så hårt att man undgår att förstå att behovet av att kunna styra massans vilja måste finnas där i toppen av pyramiden - en byggnad i vars topp f.ö. inga politiker sitter utan främst individer med stort privat ägande.

För att åter citera Chomsky (denna gång helt korrekt ur en bok): "Insikten att opinionsstyrning är grunden för alla regeringar, från de mest despotiska till de friaste, sträcker sig åtminstone tillbaka till David Hume, men en reservation bör göras. Styrningen är långt viktigare i friare samhällen där lydnad inte kan upprätthållas med hjälp av piskan."
Mycket - tycker jag -tyder på att man från toppen av pyramiden varit medveten om detta behov ännu längre tillbaka i tiden, man hade bara andra sätt att hantera problemet på. I antikens Grekland löste man problemet genom att helt enkelt bara låta de redan nöjda rösta. Alltså fria män med tillgångar. De senaste 30 åren har vi själva mer och mer kommit att arbeta enligt romarnas bröd och skådespel-princip.

Det verkliga problemet för alla dem som styr och ställer, som vill sälja på oss en massa skit vi inte behöver, för de skadade stackarna i toppen (ja jag menar skadade på ett uppriktigt sätt) är att vi nog alla egentligen är nöjda med ganska lite - så länge vi inte utsätts för korruption; att vi alla nog är rätt hyfsade individer så länge vi blir älskade som barn och vuxna; att vi alla långt där inne vet att vi aldrig blev förvisade ur paradiset; att Jorden är vårt hem som vi alla är biologiskt betingade att älska och tro på.

- Tror jag.

Mvh:
Johannes

BLI AV MED ADRESSERAD REKLAM!!!

2009-02-13T09:18:00.000-08:00

Ja, det är sant. Du kan slippa ALL reklam hem i brevlådan.

En privatpersons adress får i runda slänga ta emot över 60 kg reklam om året. Det är många träd det: En del fällda ur svenska gammel- och urskogar, andra utomlands i andra känsliga habitat. Att sätta upp en NEJ TACK - INGEN REKLAM-dekal på postlådan är alltså en väldigt enkel åtgärd, som samtidigt gör stor nytta. Nästa steg är att bli av med den adresserade reklamen. Även detta är enkelt som att ta sig en snus.

Ring Nix Adressat på: 020 - 55 70 00. Du blir emottagen av en svarare som ber om att få ditt personnummer. Nu skickar Nix en blankett hem till dig som du i din tur fyller i och skickar tillbaka. Klart!

Tänk va jädrans lätt det är att göra något bra!

Mvh:
Johannes

SKRIV PÅ UPPROPET MOT UTBYGGD KÄRNKRAFT

2009-02-09T03:45:00.000-08:00

Följ den här länken och skriv på du också! http://upprop.nu/1824

Mvh:
Johannes

Ett Träd som faller är en liten del av Ragnarök.

2009-02-06T01:41:00.000-08:00

Du kan alltid göra din röst hörd. Du bör alltid göra din röst hörd! När barn dör eller när Skogar faller, då är du skyldig dig själv att bli hörd. Visst kan man tycka och urskulda sig med att demokratin inte har ork att lyssna längre; att den reducerats till att bli de diktatoriska marknadskrafternas bländverk – en vacker, tankeavledande fasad. Men ha då samtidigt i åtanke att individens röst är en av få krafter som i historien, gång på gång, verkligen lyckats förändra på allvar. Gör din röst hörd även om dina argument inte är de vetenskapliga, även om dina meningar blir korta och rumphuggna eller för långa och tradiga; även om du är långt ifrån en kampskriftsförfattare.

En av våra äldsta bilder för att symbolisera undergången är den av en yxa som står vid foten av ett träd. En av våra äldsta heliga symboler är Trädet. När Karl den store ville krossa de hedniska folkstammar som fortfarande fanns kvar i till exempel delar av Tyskland så använde han just huggandet av de heliga lundarna och träden som ett effektivt terrorredskap mot de icke kristnas kultur. Idag är det inga vårdträd eller lundar som faller; det är Skogar! Det är hela länders ekosystem som krossas. Om vi ska ge våra förföräldrars mytologiska tankearv till oss någon som helst tilltro så är det undergången som är nära.
Det har sagts att Skogen här i Norden är vår själs spegelbild. Ljus och dunkel, djup och ogenomtränglig. Men hur förhåller det sig då med vår själ idag? Sjumilaskogen håller snabbt på att reduceras till en granåker med 700 meter mellan de leriga avverkningsvägarna. Allt är likformigt, rakt, ordnat, dött… dött… dött…

Gör din röst hörd. Skogen är just en av de där frågorna där folk av någon anledning resignerat. Konstigt nog då alla – ja i alla fall de jag talat med – som bott intill en Skog när den kalhuggits har reagerat. ”Det här kan inte vara rätt.” Ja, till och med flera skogsägare vilka själva beordrat avverkning har verkat gräma sig. Det spelar ingen roll hur många samhällsnytto- jobbtillfälles- eller tillväxtargument man matats med. Man känner instinktivt att det är fel! Men även om vi alla någonstans inom oss känner och vet vad som är rätt så agerar vi ändå inte särdeles mycket i denna synnerligen viktiga fråga. En förklaring kan givetvis vara att vi låter förnuftsdelen inom oss övertygas av skogsindustrins statistikstinna argument. Men på det hela taget beror nog tystnaden mest på att vi tror at vi är ensamma. Det är ju inte en fråga som syns på TV eller hörs i Ring P1. Grannen biter också ihop och tiger, invaggad i samma inbillade ensamhet som Du. Inte heller vet vi vart vi ska vända oss med en sån här vädjan. Vem bryr sig om Skogen – den har vi ju så gott om, eller…?

Men även om du inte har en enda vettig kanal eller person att vända dig till med din bitterhet, sorg, ilska eller med dina förhoppningar så kommer dessa att vända sig till dig om du framhärdar och gör din röst hörd.

Mvh:
Johannes

http://skyddaskogen.se/joomla/index.php

Modernt vackert självhushåll

2009-02-04T07:10:00.000-08:00

Det här måste ni ju bara se.
En vän till mig har blivit porträtterad i en fotoutställning.

http://www.framtidslandet.nu/Jana_Christina_Eriksson/Lilly_Cecilia

Strandskyddet

2009-02-02T02:15:00.001-08:00

Brev till Andreas Carlgren - Miljöministern
------------------------------------------------------------------------------------------------
Bäste herr Miljöministern.

"Reformeringen av strandskyddet är efterlängtad."Av vem frågar man sig? I en tid när hela samhällets sammanlagda styrka borde inriktas på att bevara mer gammelskogar och orörda stränder, på att mildra växthuseffektens verkningar och ja... kort sagt på att åtminstone börja ta itu med den pyramid av miljöproblem som vi sitter på; i denna tid väljer en gammal miljökämpe som Du att prioritera lyxkonsumtion.

"[...]människor behöver kunna förverkliga drömmar om ett strandnära boende." Behöver de? Varför i herrans namn då? För det första är det väl i första hand inte fråga om egentligt boende utan om sommarstugor(vilka både under byggnadsfasen och de senare resorna från och till påverkar co2-halten); för det andra... vad då behöver? Vad är det för en mänsklig rättighet som jag aldrig tidigare hört talas om. Är det ungefär som tv's vulgära: "Alla har rätt till ett häftigt kök"?

Vilka är det egentligen som vill att våra stränder bebyggs? Det är verkligen inte många av oss som bor på landsbygden som vill det. Om det byggdes ett nytt hus i modern stil här nere vid Oppsjön, som är mitt närmaste vatten, skulle estetiken för alltid vara förlorad.
Det talas hela tiden om landsbygdsutveckling men allt som görs går på tvärs emot vad de flesta landsortsbor verkar vilja: Bidrag till större jordbruk istället för till de mindre; bredare, förfulande vägar (som byggs mest för den ständigt ökande strömmen av långtradare från och till våra sista riktiga Skogar), "skydds"jakt på varg får beslutas om av jägarna i länsstyrelsen; skogsskyddet byggs om till en än större parodi än det tidigare var, strandskyddet hävs... Det är som om regeringen aktivt arbetar för att späda på vi-och-dem-mentaliteten som redan existerar mellan stad och land. Jag är själv ingen förespråkare för direktörshat, politikerförakt, 08-avsky eller liknande men jag kan ha förståelse för de människor som bor här ute som inte hittar något annat sätt att förklara situationen på; för vad är egentligen förklaringen? Strandskydd, det hörs liksom på namnet att det borde vara en fråga om miljöhänsyn och det är ju just detta en ändring av det tidigare skyddet borde handla om: att stärka skyddet. Men det man nu gör är att stärka på ett håll och försämra på ett annat...? Motiv...? Ja...?Det är svårt att hitta något annat motiv än snöd och kortsiktig vinning - och möjligtvis att göra sig populär hos den lilla grupp som faktiskt har råd att bygga ett nytt strandnära hus.

Det här brevet har handlat mest om landsbygden och folket som bor här; jag valde att fokusera på detta då jag misstänker att den sidan av frågan problematiseras mindre, men egentligen är detta ytterst för mig en miljöfråga och alltså med andra ord en intefråga i stil med vargfrågan: Om det står mellan en ras fortsatta existens eller några jägares s.k. "rekreation" så är det en intefråga. Står det mellan det strandnära ekosystemet med häckningsplatser, speciella arter o.s.v. och sommarstugor så är det en intefråga.
Mvh:

Johannes Söderqvist
----------------------------------------------------------
Detta var mitt brev till miljöministern i denna frågan. Skriv själva!

Citaten i texten var hämtade på miljödepartementets hemsida.

Thomas Tidholm Gästskribent (2 texter till och med).

2009-01-26T05:27:00.000-08:00

Att lägga en sak i mossan

Ibland när man går i en skog.
Ibland när man går i en skog böjer man sig ned.
Mot marken och lägger en sak där. Man lägger den där
på ett vackert ställe i mossan. Det är som en övning,
att man övar sig att lämna saker i skogar
och låta någon annan ta hand om dom.
Det är inte skräp man lämnar. Man lämnar
en del av sig själv.
Det hade ni redan förstått. En vante
är en del av en själv, men också docka eller
smörgås. Andra saker kan också vara delar.
Någonting som man har ägt en gång
ligger på marken i skogen när man går,
någonting man hade behövt som man inte kan
vara utan, en del av liv
eller en stor del.
Och mossa ska växa på det, och glömska ska ta det.
Och skog ska växa och maskiner ska komma.
Och skog ska falla, och mossa ska slitas i stycken
och landet ska få exportinkomster och
ingenting ska bli kvar. Om hundra år
ska ny skog växa och allt ska vara
borta och glömt.

----------------------------------------------------------------------------------------
Skogen som drängstuga

Fy skulle man vilja säja. Fy är rätt ord här.
Skogsbruket är en vandrande drängstuga. Befolkad av kvalificerade administratörer, ekologer och ekonomer i skön förening och ohelig allians, men lik förbannat en drängstuga. Skogsbrukets marker ligger där som om det vore lördagmorgon och en hord fyllon dragit fram under natten. Vandaliseringen är förstås inte en följd av expertis på något av olika delområden, utan av ett banalt begär efter penningar som strängt taget gör den välutbildade delen av personalen överflödig.
Skogsnäringen är helt enkelt grov och omodern. Samhället menar sig annars vara high-tec och ha fina ambitioner. Matlagning, t.ex, bedrivs inte med släggor, spett, skovlar.Vanligtvis fördömer man också klotter, busliv och okultur. Folk kan få böta om dom sopsorterar fel. Hur kan man då släppa in dessa vandaler att rumstera fritt på halva landets yta?
Egentligen vet alla att det är åt h-e fel. Man beter sig inte så. Skogen är ingen åker, inte heller en rallycrossbana eller smörgåsbordet på en finlandsfärja.
Skog är natur, och naturen är ömtålig som en spindelväv, en kungsfågels ägg, den är en sublim förening av en million organismer som kommunicerar bara genom att andas. Det kallas ekologi, det är livet på den här planeten.
Naturen vore värd en del respekt. Men skogsnäringen låter sig inte besväras, dom där små sakerna är ju redan hotade har man läst nånstans. Nya supermaskiner slafsar sig fram. Hjulen mäter två meter i diameter, mönsterdjupet är femton centimeter plus kedjorna, spåren blir minst en halvmeter djupa och fulla med dy, man förbrukar arton liter diesel milen när man kör sönder de gamla fäbodstigar som enligt lag är skyddade. Hänsynsbanden fladdrar i snålblåsten kring några sumptallar.
Utåt gäller Kunskap och Rekorderligt Ansvartagande. Men i skogen sällan. Sömngångaraktigt väljer man de mest brutala metoderna. Blunda och kör, med börsen i hörlurarna. Återväxten får fixa sig. Först kör man upp ränder och vänder upp sten. Sen sätter man nya fina sorter direkt från labbet. Klonade, i långa rader.
Biologisk öken blir det. 60% av fåglarna redan borta! Växter, lavar…
Den som skulle vilja protestera står ofta mållös.
Den uppkomna förödelsen ursäktas rutinmässigt med näringens lönsamhet för landet. Den har alla hört talas om, eller hur? Oj, hela 4 % av BNP! (Ungefär som turistnäringen, som dessutom sysselsätter fler och växer mycket snabbare.)
Myndigheterna tiger för det mesta. Bolagsfolket däremot har lärt sig prata. Man har duktiga killar och tjejer som jobbar med PR (desinformation), och man vill att allt ska se snyggt ut, åtminstone på papperet, dvs i media. Det är där folk tittar. Man har också lärt sig stava till fiskljuse.
- Långsiktighet… går snacket. Miljö… och såna grejer. Tillväxt… och jobben.. med mera. Om lokaltidningen undrar varför man inte kan gå till fots i skogen längre.
Högre upp i näringskedjan finns en köpt vetenskap, forskare och ”forskare” med pannorna i djupa diken. Skogs och Lantbruksuniversitetet, jag tackar. Bonitetsklasser si och så, ståndortanpassning minsann. Himmelska kalkyler. Man skulle kunna tro att något av dessa snillen skulle hitta på någonting lite värdigare än det tröstlösa gamla kalhyggesbruket, men fantasilosheten tycks monumental. Och därute i bushen handlar inte om finlir direkt. Kan vi sopa ihop det här nu? - är vad frågan gäller - eller ska vi skicka efter lite mera urskog från ryssarna?
Men hoppsan, ryssarna har höjt priserna, och alla träd i landet är bara nykonfirmerade eller högst tretti plus. Massaindustrin skriker och sågverken gnisslar med tänderna. - Virke, för i helvete gubbar!
Just där uppstår den lika simpla som frestande tanken hugga in på dom där fjällskogarna som naturmupparna har lyckats hålla undan så länge. Helst också ta en tugga av reservaten, som det ändå finns för många av (nästan en hel procent av den produktiva skogsmarken i landet!). Regeringen ska snart besluta, och där är kontakterna de bästa.
I den senaste helsidor-i-alla-stora-tidningar-för-millioner-kampanjen ljuger man därför ihop att reservaten läcker koldioxid, och att det är bra för ”klimatet” att hugga och plantera i ökande takt så att uttaget ökar med en massa procent hela tiden. För då tar de nya träden upp koldioxiden ännu mer, osv.
Påstår man - fast frågan är om de nya plantorna (om dom kommer upp) ens orkar balansera koldioxiden från vägbyggena och avverkningsmaskinerna.
Miljöministern är i alla fall intresserad. För om de andra länderna sväljer det här, kan Sverige räkna hela skogsbruket som plus (kolsänka!). Och mera skogsbruk blir mera kolsänka säklart. Och då kan Sverige få släppa ut ännu mer från bilarna, jippiho! Alltså; Ju mer vi hugger desto fler bilar kan vi ha! Som kompensation! Va sa ni nu?
Drängstuga alltså. Det är intellektuell drängstuga som gäller. Lögner och halvsanningar som i sin klunpfotade grovhet vittnar om att skogsföretagens ekologer inte har särskilt stort inflytande på verksamheten.
På vilken nivå bemöter man detta? Välskrivna, tålmodigt underbyggda argument negligeras systematiskt. Hävdande av andra värden? - helledudane! Hänvisningar till skogsvårdslagen och FN-konventionen om biologisk mångfald… det får ordna sig. Alternativa metoder - finns det såna?.
Det är drängstuga. Och det är fräcka lögner. Men i sista hand är det makt och inget annat som gäller.
Makt och övermakt, aggressivitet, hotfullheter. Detta, och att inte många ser vad som pågår. Att de som ser helst vill tro att de ser i syne. Och att näringen slutligen har ett saftigt tolkningsföreträde och kan kalla skövling för någonting helt annat, kanske naturvård, ja varför inte? Det ska väl inte Fältbiologerna ha monopol på?
Men till och med ordet ”skogsbruk” vore att ta i.
Drängstuga är det. I våra skogar! Halva landytan.
Fy, vill man säga. Eller egentligen: Vakna upp och se vad ni ställer till med! Tänk! Bete er som folk! Bordskick! Lyssna när andra pratar. Sista chansen!
Reservation: Visst finns det kunniga, seriösa skogsägare. Ett mindre antal, motarbetade.

- Thomas Tidholm
---------------------------------------------------------------------------------------------

Det har varit en stor ära för mig att ha Thomas som gästskribent här, inte bara med tanke på att vi båda skriver (och han ett par hundra snäpp bättre än mig) utan också med tanke på hans tidiga musikaliska gärning. Thomas spelade - för er som inte visste det - saxofon och sjöng i gamla progghjältebandet International Harvester (som sedermera blev Träd Gräs o Stenar). Jättekul för en folkrocker som mig att ha dig här Thomas.

Mvh:
Johannes
-------------------------------------------------------------------------------------------

DU KAN RÄDDA VERLE GAMMELSKOG!!!

2009-01-24T09:29:00.001-08:00

Ja, det är sant. Det finns till och med flera olika sätt att göra det på. Snålvägen är att göra http://www.ettklickforskogen.se/ till din startsida och klicka varje dag.

En något mer extravagant insats är att skänka 20 kr genom att smsa "kotte" till 72550 .

Om du verkligen har spenderbyxorna på kan du alltid köpa en skogslott direkt av ettklickförskogen - men då rekommenderar jag att du går in på deras hemsida och kollar upp hur det går till.

Du kan även sponsra klicket, köpa enskilda träd, ja till och med testamentera.

Här under hittar du en fin liten film om Verle gammelskog.

http://www.youtube.com/watch?v=AzAw76E9_BI

TACK!
Johannes

Cynism eller krasshet?

2009-01-06T03:12:00.000-08:00

Cynism… Är det när vi ursäktar vår egen brist på handling med spelad uppgivenhet? Är det ett sätt att försvara våra trots allt medvetna brister?
Klassisk cynism – enligt de grekiska filosoferna som kallades cyniker (uttalas kyniker) – var egentligen mer likt det vi idag skulle kalla att vara krass. Man ifrågasatte allt i samhället; makten, ägandet, klasserna o.s.v. ”Du skall dö” var ett sätt att leva livet bättre, inte ett uttryck för att man redan gett upp.
Idag har däremot ordens laddning och betydelse ändrats. Att vara krass behöver inte alls vara samma sak som att vara cynisk. Krassheten kan vara en duktig hjälpreda när man vill se hur det verkligen ligger till – och alltså egentligen mer likt klassisk cynism. Så är t.ex. påståendet att ”Pengar är idag en avgörande drivkraft i alla samhällen” ett krasst konstaterande; det kan hjälpa oss att se var vi står och få oss att välja en annan riktning om vi skulle vilja det. Cynismen använder ofta exakt samma argument men tonen har – ofta nästan omärkligt – hårdnat.

”Money makes the world go round. People will be people always...”

- En textrad ur Amanda Jensens hit som går på radio mycket just nu. Cynism?

Det är så hemskt lätt att vara cynisk (i ordets nutida bemärkelse). Jag är det ofta, ofta själv. Det är liksom inarbetat i hela vår kultur och vårt sätt att vara. Vi kan spåra den i dagliga uttryck som ”Du är för snäll för ditt eget bästa” eller ”Du får inte vara så blåögd/godtrogen” eller i tankemönster som säger att man inte ska förvänta sig något för att slippa bli besviken. En marxist skulle kanske säga att cynismen är en kulturell fångvaktare som håller de lägre klasserna på plats genom defaitistiskt tänkande. Marxismen brister dock på den punkten att cynism är lika vanligt i alla samhällsklasser.

Men ärligt talat… Hur kan man vara FÖR snäll? Om man inte är godtrogen vad är man då; ondtrogen? Frågan handlar i slutändan bara om vem man själv vill vara. Skit samma om det inte hjälper regnskogen att jag ger femti spänn i kvartalet, eller att man blir fadder inte i ett slag avskaffar världsfattigdomen. Vem vill Du vara? Om du har en chans att hjälpa ett fattigt barn, ett plågat djur, en Skog, en Sjö… vem vill du vara?

Mvh:
Johannes

Ljusare tider.

2008-12-24T00:52:00.000-08:00

Gå ut och hälsa på Jorden och Solen varje morgon, det hjälper. Klappa på Jorden och få lite av Mammas kraft; för händerna över huvudet och låt energin gå in i dig; för händerna från Jorden till ditt hjärta och låt kraften komma in i dig. Gör samma sak mot Solen. Sträck händerna mot Pappa och få kraft som du sen ger till dig. Eller gör på något annat sätt. Men gör något! Det hjälper, jag lovar.

Tala med djuren, även om de inte förstår dig eller du dem så ruckar det på vår ingrodda förnuftiga rigiditet att göra så. Tala också med träden, gräset, krukväxterna, din mat, ja till och med, med tingen. Allting i vår värld hänger ihop på något sätt. Äger det tid och rum så äger det ett värde och vi skulle inte existera utan allt det andra. Eller gör på något annat sätt - på ditt sätt. Det hjälper, jag lovar.

Helga inte naturen och alltet bara för att. Låt det inte bli tomma ritualer och andefattig religion. Läs din bibel innan du blir kristen, vandra i Skogen innan du tillber den. Eller gör tvärtom, det enda viktiga är att slutresultatet blir att Du (för din skull) får en bättre kontakt med Jorden. Gör bara något som känns rätt. Svårare än så är det inte.

Med glada hälsningar, nu när livet går mot ljusare tider:
J.

Allt hänger ihop - och rör på sig

2008-11-28T02:53:00.000-08:00

Alternativet till marknadsliberalism är inte socialism utan lillsamhället. Storsamhället är alltid illa vare sig det rör sig om ett kapitalistiskt- eller socialistiskt sådant. Förr eller senare blir det korrumperat. Allt enligt principen att maktmänniskor söker sig dit makten finns oavsett ideologi. Kommunismen har i alla försök som gjorts med den misslyckats och det skulle kännas lite väl magstarkt att ”testa” igen då det inte finns, eller funnits, någon ideologi som orsakat Naturen och Människan så stort lidande.

Kanske är jag ute och seglar när jag säger att alla system förr eller senare blir korrumperade. Med korruption menar jag i det här fallet inte enbart att man klämmer ett par hundringar i polisens näve när man kört för fort eller vill skynda på sitt pass, utan snarare den grövre formen som att till exempel Volvo sällan betalat mer än 2% skatt under de senaste 30 åren; att mer och mer pengar, via räntepumpen, förs från offentlig sektor, naturskydd och samhällets mindre bemedlade till de rikaste av de rika. Egentligen menar jag nog med ordet korruption när ett samhälles förmodat demokratiska funktioner tagits över av någon maktansamling, till exempel den internationella marknadens krafter. Storsamhället är i alla sina fula maskeraddräkter alltid en ohållbar, icke långsiktig konstruktion.

Så vad ska vi då göra? Hur ska vi förändra världen till den underbara plats vi faktiskt har kraften att förändra den till?
- Inifrån, via politiken, är det vanligaste svaret man får. Men frågan är om det går… Vill man ta ut högre skatt av de rikaste så flyttar de och deras företag utomlands. Arbetstillfällen och dina väljare försvinner i ett svep. På samma sätt fungerar det om man vill göra någonting positivt för miljön: Att rädda Torsken och ersätta bensinen kommer sannolikt aldrig att bli några valvinnande frågor.
Problemet med att jobba inifrån är att det blir din fiende som skapar spelreglerna. Den verkliga frågan borde istället gälla vad det är vi vill förändra, rädda, lappa ihop… Är vårt system bra nog att ha som utgångspunkt för en förändring? Istället för att ta bort några gamla och lägga till några nya regler i fotbollsmatchen vi alla deltar i kanske vi borde byta sport helt och hållet… Ge oss på den mycket fridsammare idrotten boule; eller kanske inte ens syssla med det eviga tävlandet utan totalt byta fält till någon kulturell verksamhet istället.

Fundamenten i vår västliga kultursfär är i princip kristet mekanistiska. Det vill säga vi har en syn på samhället som om den vore en stor maskin med en massa löstagbara, lättfixade delar i: Räntan, banksystemet, jobben, matproduktionen, ja även alla vi levande varelser ses som utbytbara, mekaniska delar inne i denna maskin, som outtröttligt strävar på mot den enda sanningen (vetenskapen och/eller gud). Ur detta positivistiska, mekanistiska, kristna synsätt har hela vårt hierarkiska system – som i en stigande ordning förklarar de olika delarnas inbördes rang, med Naturens alla varelser längst ned och med människan och ett fåtal vita män, längst upp – vuxit fram.
Så kämpar till exempel flertalet av dagens feminister tyvärr inte för att vi alla ska hamna mer i balans med varandra utan för att lyfta kvinnor högre upp på samhällsstegen. Ja, det hörs ju till och med på ett sånt uttryck som ”samhällsstegen” att den som använder det ser ganska fyrkantigt på tillvaron: Enskilda trappsteg; alla med sin egen kultur och funktion.

Men tänk då istället en mer sammanhängande värld som inte betraktas som en maskin: en värld där allting hänger ihop och rör på sig; där man inte kan diskutera kvinnor, män eller överhuvudtaget Människan som en ur helheten löstagbar del. Denna värld var för inte så länge sen verklig för Samerna, Nenerna, en del an nordamerikas indianer m.fl. folkslag och den har en gång varit verklig även för oss.
Faktum är att den världen även nu är verklig eftersom livet inte är mekanistiskt. Inga lösningar kommer ur vårt nuvarande snuttifierade sätt att se på livet. Problemet är att om vi ger upp vår hierarkiska grundsyn kan vi inte längre inbilla oss att vi härskar. Men å andra sidan är det bara detta enda lilla vi behöver ge upp för att hamna på rätt stig igen: Härskandet.

Allt hänger ihop och det rör på sig: Häng med i flödet istället för att betrakta enskilda deltagare. Allt hänger ihop och det rör på sig: Det finns ingen skuld – den är en mekanistisk tanke – vi är fortfarande sammansmälta med livet, även om vi tillfälligt glömt bort hur man ser det. Allt hänger ihop: Känn din delaktighet. Allt hänger ihop: Gå ut i Skogen! Allt hänger ihop: Plantera ett Frö!

Mvh:
Johannes

PENGAR ÄR SKULD

2008-11-14T03:24:00.000-08:00

Bankerna är pengarnas BB. Det är här de föds. Många av oss lever i den villfarelsen att det är riksbanken som skapar våra pengar men egentligen skapas det nya pengar varje gång någon tar ett lån. Låt oss säga att du lånar 100 000 kr i en bank till en ränta av 5% och med tio års återbetalning. De hundra tusen finns ju; de kan du ta med dig ut från banken nu i form av sedlar och mynt, om du har en tillräckligt stor plånbok, men de 27 500 kronorna som du ska betala tillbaka i ränta vart kom de ifrån egentligen? De kom ingenstans ifrån – från bankens dator – de har just blivit till. Pengar har skapats!
Detta leder till en del problem, ja det förslavar oss faktiskt: Det är alltså bankerna som ger ut alla pengar som vi använder. En dag ska bankerna ha tillbaka sina summor – låntagare är inte låntagare i bankernas ögon utan investeringar. Men om vi fantiserar att alla på en och samma gång skulle betala tillbaka alla skulder så skulle det inte finnas några pengar kvar ute i samhället och vi skulle ändå vara skyldiga bankerna pengar, i form av räntan på dessa lån. Hur hållbart låter det egentligen?

Låt oss säga att Du för dina nyss lånade 100 000 kr köper in lite grejer till ditt nystartade företag. I priset för varje dator, skrivare, bil, telefon eller annan ny pryl du köper finns någon annans skuld och ränta inbakad. Datoraffärens skulder finns med i priset, mellanhändernas, tillverkarens, underleverantörens, plasttillverkarens, gruvbolagets, gruvarbetarens och även transportföretagens. Alla har de gjort samma enkla investeringar som Du just gjort och alla betalar de ränta. Men det tar inte stopp vid att Du i slutänden får betala mer för varan än vad den egentligen är värd, nej hela systemet som bygger på en gigantisk obetalbar skuld leder till att alla också får jobba mer än vad som egentligen skulle behövas och att kraven på snabb avkastning hela tiden ökar. Detta är kärnan i tillväxten och utarmningen av Jorden.

Men visst kan man bli fri. Du kanske tänker ”shit, det där vill jag inte vara en del av” och säljer ditt företag. Du får bra betalt och kan betala din skuld. Tyvärr har ditt företag ökat i värde och köparen blir tvungen att ta ett lån på 200 000 – en större skuld har skapats. Dessutom är du ju fortfarande tvungen att köpa mat, kläder, betala hyra o.s.v. Du måste fortfarande jobba för att betala någon annans skuld. Men visst; om du inte vill leva som en eremit så har du i alla fall gjort vad du kan för att inte delta alltför aktivt i räntecirkusen.

Det bästa alternativet hade kanske varit om du inte tog lånet i första rummet och försökte driva ditt lilla företag utifrån den långsamt växande modellen istället för rivstartsvarianten. För var sig du tror det eller ej så var det just samhällets och räntesystemet som skapat detta krav på en snabb start med stor förräntning. Om vi företagare såg oss själva mer som trädgårdsmästare istället för kanonkungskapitalister skulle mycket vara vunnet tror jag. Om den egna kreativiteten var fröet vi sådde och de investerade tiden var näring och markbearbetning. Om vi försökte efterlikna odlarnas goda tålamod och orkade vänta ända till hösten på att få skörda… Ja då kanske vi inte behövde lån överhuvudtaget. En duktig odlare vet också att varje plats har sina begränsningar och unika möjligheter. Trädgårdsmästaren vet att man inte kan odla fikon i norra Dalarna, i alla fall inte utan ett riktigt bra växthus – ett orangeri. Och ska han ha råd med ett sånt måste han först ha sålt en väldans massa morötter (eller så kanske han kan bygga av återvunnet material).
En trädgårdsmästare kan börja med en påse frön för 10 kr (och den summan kan han låna av morsan) och under en livstid förvandla detta till en prunkande skönhetsupplevelse som tjänar och gagnar omgivningen såväl som honom själv. Naturens eget förräntningssystem är den enda verkliga värdeökning som finns och som vi kan räkna på.

Mvh:
Johannes

Litteratur:
Pengar, ett miljöproblem - Göran Hjort & Johan Sandwall
Varför Ränta - Johan F. Kjellén, Johan Sandwall & Görna Hjort

Att förlora markkontakten.

2008-11-10T03:52:00.000-08:00

I den grekiska mytologin hade Moder Jord en son som hette Antaeus. Han var en oövervinnlig brottare. För varje gång han kastades till marken fick han ny kraft. Hercules, Hellas störste hjälte, lyckades emellertid lista ut Antaeus hemlighet och höll honom högt upp i luften så att han hamnade så långt bort som möjligt från sin moder som gav honom styrka.
Hercules (eller Herakles som vi kanske känner honom bäst som) var en halvgud då han var son till Zeus och en dödlig kvinna. Han hade tydlig kontakt med den härskande aspekten i den mänskliga naturen och att besegra Jordens son visar tydligt på att han var en tidig civilisationist . Men som alltid så går det illa för den som sätter sig upp mot Jorden: Hercules dör till slut förgiftad av en centaurs blod. Kanske var det ödets ironi som gjorde att det var just en centaur som fick människornas störste hjälte på fall; Nessos, som centauren hette, var ju en varelse som aldrig hade glömt att han till största delen fortfarande var vild – förbunden med Jorden.
Hercules styrka var en domderande energi. Det är samma styrka som än idag genomströmmar vår mänskliga civilisation, som enbart kan användas i ett härskande – aldrig tjänande – syfte. Det är en kraft vi bör vara mycket försiktiga med.

Mvh:
Johannes

Geografiska pengar

2008-10-26T01:00:00.000-07:00

Tänk om man kunde skapa en lokal valuta som enbart är giltig inom det geografiska närområdet (i det här fallet Brunskog där jag bor), en valuta som inte gick att växla in mot andra pengar som t.ex. svenska kronor eller grannsocknens Högbodakronor. Då skulle man kunna eliminera all form av spekulation som drännerar ut valutatillgångar från ett område till ett annat. Enda möjligheten att föra med sig ett värde över socken- eller kommungränsen vore att köpa ett värdeföremål här hemma och försöka sälja det i Högboda. På så vis kunde man skapa en likvid ekonomi där enda möjligheten för den som ville göra sig en förmögenhet vore att handla med fysiska varor.

För att beskriva den nuvarande situationen inom världshandeln kort skulle man kunna säga att en vara, låt oss ta en mobiltelefon som exempel, mest fungerar som ett slags skyltfönster för sin tillverkares aktie - vilken är den egentliga handelsvaran. Sony Ericsson vill ha en så högt värderad aktie som möjligt, det är prioritet nummer ett, så därför tar de fram en så hipp mobil de bara kan och hajpar den i media. På så vis skapas en förväntad framgång; en trovärdighet hos företaget - som egentligen är den verkliga handelsvaran. Den riktiga, fysiska telefonen (och de indirekta arbetstillfällena) prioriteras alltså inte. Det räcker med att ha tillväxt inom företaget - ofta som en följd av den förväntade framgången.

Om man istället hade en geovaluta som inte var användbar någon annan stans än inom ett visst avgränsat område så skulle arbete och lokal produktion stimuleras avsevärt.

Tror jag! ;)
Det är ingen lätt plätt att förstå sig på det här med pengar och handel.

Mvh:
Johannes

Värt att läsa:
Pengar - ett miljöproblem, Göran Hjort & Johan Sandwall
Skatter - idéer till förändring, Göran Hjort

Jordens resurser slut för i år

2008-10-23T01:02:00.000-07:00

Ja, jag vet att jag lovat att vara mer positiv och bara skriva hoppfulla artiklar, men stå ut med lite tungfakta i början så kommer hippielösningen på slutet.

Här kommer först lite utdrag ur DN 2008-09-23.

"Jordens resurser slut för i år 2008-09-24." [i tisdags] "inträffade "Earth Overshoot Day", den dagen då mänskligheten konsumerat allt som jorden förmår att producera under ett år.
Varje år beräknar den internationella miljöorganisationen Global Footprint Network vilken belastning som mänsklighetens konsumtion haft på världens odlingsmark, betesfält, skogar och fiskevatten. Detta jämförs med hur mycket jordens ekologiska resurser klarar av att producera på ett år. Mellanskillnaden visar på vilken överkonsumtion som ägt rum. I fjol ägde "överdriftsdagen" rum den 6 oktober och i år den 23 september. Fram till årets slut beräknas världens befolkning förbruka 140 procent av vad jorden klarar av att producera under året. Det innebär att det krävs 1,4 jordklot för att föda oss. Priset som jordklotet betalar för detta märks bland annat i ökande koldioxidutsläpp, krympande skogar, utfiskade hav och stigande matpriser."

Personligen har jag fortfarande mat kvar både i min trädgård och i källaren, i hemmagjorda konserver och i frysen. Visst... jag åker bil jag också och jag handlar fortfarande en hel del i affären, jag är lååångt ifrån skuldfri - det är inte för att tömma mitt skuldkonto jag skriver detta. Enda anledningen till att jag åker bil är att jag måste jobba och få in stålar och enda anledningen till att jag handlar är att det inte finns någon lokal bonde eller hantverkare som kan förse mig med mina varor. Tänk om det fanns jobb här och en bonde och en kvarn... ja tänk.

Naturligtvis skulle jag få välja bort en hel del då en lokalekonomi av det slaget jag här menar inte skulle kunna förse oss med snabbmatsförpackningar, Seinfelt på teve, plockgodis, libresse eller gilette. Inte heller skulle sjukvården kunna vara lika djup som den är idag (eller?) eftersom denna slukar enorma summor varje dag, summor som en lokalekonomi kanske inte kommer upp till på flera år. Men å andra sidan så skapar ju vårt nuvarande system en sjuhelvetes massa sjukdomar som kommer sig av stress, övervikt, undervikt, statiskt arbete, mördande tristess och en utbredd känsla av tillvarons meningslöshet. Visst, visst, det var knappast bättre förr, då hade man bara en annan ohälsobild istället som kom sig av fattigdom och en rent fysisk utbrändhet av kroppens leder.
Men våga tänk att vi människor för en gångs skull kunde vara lagom. Våga tänk att vi tog tillvara de få men uppenbart bra delarna av vår moderna civilisation (som tvättmaskinen, hydraliken, pencillinet, osthyveln o.s.v.) men kastade bort de dåliga (som atomvapen, att ha ett tillväxtsystem istället för pengar med ett exakt värde, dekadent rikedom och total fattigdom).
Det är många som tänker sig en övergång till ett sånt här samhälle som en återgång till 1800-talet - vilket det överhuvudtaget inte är frågan om.
Jag vet inte, men misstänker ibland, att det är p.g.a. att vi här i väst har ett outsläckligt behov av att rättfärdiga våra fruktansvärda felsteg som vi väljer att se på historien så lineärt. "Först var det fattigt och jävligt, sen blev vi Hi-Tech och rika" - typ. Allting bakåt i historien var mörkt. Digerdöd, slavar och statare. Men sanningen att säga så har det funnits, och finns fortfarande, en hel del kulturer där man lyckats blanda, kanske inte i första hand "gammalt och nytt" utan bra grejer med andra bra grejer. Kort sagt samhällen där man valt bort det dåliga.

Det finns andra sätt att visa sin potens på än att bli miljardär och bygga en skrapa.

Mvh:
J.

Redan de gamla engelsmännen....

2008-10-17T07:23:00.000-07:00

När politiska krafter ville ta pengar från kulturbudgeten för att finansiera kriget mot Tyskland lär premiärministern Winston Churchill ha frågat: "Vad har vi då kvar att försvara?"

Jädrar så slagkraftigt uttryckt!

Så här kan man faktiskt kosta på sig att tänka - och agera - i flera sammanhang. Om vi måste tjäna mer pengar för att anse oss ha råd med allt heligt och viktigt (liv på Jorden och såna grejer) vad har vi då i slutändan kvar att rädda?

Sälja en oslipad diamant för att ha råd med slipningen känns ganska korkat.

Mvh:
Johannes

Händernas intelligens.

2008-09-26T00:59:00.000-07:00

För bara några generationer sedan var byarna fyllda med specialkunskaper. De flesta hushåll var för det första självhushållande, men utöver denna väldiga ansamling av fackkunskap som krävs för att på egen hand kunna producera sin mat så hade var och varannan kvinna och man också sitt eget speciella kunskapsområde. Det kunde vara allt från att fläta korgar och binda tunnor till att göra redskap eller slå upp gärdesgårdar.
Idag går vi alla omkring och bär på mer eller mindre samma kunskaper: hur man använder internet, var man inhandlar de billigaste bruksföremålen i plast, eller kanske som den lite mer händige; hur man byter till vinterdäck. Vår moderna kultur har drännerat oss på just kultur! Vi har genomgått ett systemskifte där vackra lokalproducerade, arbets- och meningsgivande föremål (vilka dessutom tillverkats med minimalt spill av både material och energi) bytts ut mot fula plast- och aluminiumföremål som förorenar både vid råmaterialförvärvning, tillverkning och avveckling. Förmål som tillverkats i högeffektiva fabriker vilka har gjort människor arbetslösa - och de som ändå har jobb i fabriken deprimerade.
Om allt är fult, arbetet meningslöst och tråkigt... vad är det då för mening att leva överhuvudtaget?

Om vi däremot köper våra muggar och fat av den lokale keramikern, våra slevar, spaghettigafflar och askar av träslöjdaren, kläder, dukar och gardiner av skräddaren så får vi inte enbart själva ett vackrare hem utan vi ger också en vän ett meningsfyllt och roande jobb, vi håller vår ort levande och till sist så hamnar ju pengarna hos en granne... De kanske kommer tillbaka på något sätt. Du själv är måhända duktig på något hantverk som din granne i sin tur har nytta av. Ni kanske inte ens behöver pengar utan kan byta?!
Hela denna kedja, från början till slut, uppfyller alla tänkbara hållbarhetskrav och den är till glädje för alla inblandade.

Om man kan köpa en vacker skål av trä, glas eller keramik som tillverkats med kärlek av en lokal hantverkare... varför då köpa en en ful långtbortistantillverkad bytta av cancerogen plast som gjort livet till ett marathon av leda för dess tillverkare?
Shit vilket nerköp!

Mvh:

Miljökören!

2008-09-25T01:27:00.000-07:00

Kolla:

http://www.youtube.com/watch?v=tJgTHv4u0D0

Rätt kul.

De bästa av alla världar.

2008-09-03T01:08:00.000-07:00

När vi tänker på vår värld och tid som den bästa - vilket jag kommit att förstå att många gör - så gör vi två misstag. För det första så har vi bara vår västliga kultursfär i tankarna och för det andra så förlitar vi oss alltför mycket på statistik som säger just att vår tid är den bästa någonsin.
Vad gäller det första felet visst... Avser man med ordet världen enbart Europa och enbart europeisk historia när man säger tid, ja då kanske man till nöds kan tycka att vi har det bättre än någonsin just nu - även om inte alla håller med.
Det andra felet, statistiken som säger att det är procentuellt färre människor som svälter idag än tidigare, korrigeras enkelt eftersom det är ett nonsensargument. Det kan ju till exempel vara värt att ha i åtanke att den totala mängden svältande människor idag är är fler än hela Jordens befolkning under tidig medeltid. Alltså: fler individer svälter och lider idag än någonsin tidigare.
För att riktigt i grunden krossa lögnen om "den bästa av alla världar" kan man ju också nämna att det är i vår tid som hela hav håller på att dö; att det är i vår tid som rostiga kärnvapen dräller runt på vår Jord; att det är i vår tid som Solen - själva motorn i fotosyntesen - har börjat utgöra ett dödligt hot för oss alla; att i vår tid krigen blivit brutalare och så oändligt mycket mer effektiva i sin förstörelse, att det i vår tid dör ut fler arter per år än under perioden när dinosaurierna dog ut, att växthuseffekten faktiskt kan hota mänsklig överlevnad överhuvudtaget. Aldrig någonsin tidigare har så många levande varelser lidit så mycket och aldrig har hela skapelsen stått inför såna vansinneshot som nu.

Egentligen är lösningen enkel tror jag. Det är när vi inser att det inte är orden som uttalas i våra kyrkor, synagogor, moskéer, vetenskapsmagasin (och definitivt inte i våra börshus) som är heliga, utan Skogen, Jorden, Vattnet, Luften... Allt det som omger oss som också vi är en naturlig del av; allt det som vi en gång har älskat och som vi fortfarande skäms inför när vi tillverkat eller köpt en ny onödig pryl för att fylla den glupande tomheten inom oss.
När vi försöker avskilja oss själva från Jorden väljer vi samtidigt att alienera oss från vårt hjärta och ursprung. Vi blir skadade, fördummade och aggressiva krigarapor väglöst irrande i en ond hallucination. Men den bästa av alla världar finns faktiskt där, rakt framför näsan på oss, om vi väljer att se det. Skogen är fortfarande helig om vi vill det - gå ut i den. Luften är helig - andas. Vattnet är heligt (och kanske lite väl kallt nu men...) - bada. Jorden är helig - vänd dig till henne!
Vill du vara en god människa - vänd dig mot det goda.
Tror jag.

EKOLANDET 2

2008-08-31T01:08:00.000-07:00

För ett tag sen skrev jag ett inlägg om hur ett samarbete mellan olika hushåll på landsbygden, för att öka graden av lokalt oberoende, skulle kunna se ut. Men vad jag glömde då och som kanske är bland det viktigaste är hur man faktiskt börjar. Hur kallar man till ett möte utan att bli någon slags ledare med krav på sig att vara den med alla de rätta tankarna? Hur undviker man sen att denna grupp utvecklas till att bli en vanlig, tungrodd förening med den klassiska hierarkiska uppbyggnaden? Hur får man folk att brinna för saken så att de självmant gör sin del av det nödvändiga arbetet? Efter många, långa samtal med vänner, sambo och mina egna motstridiga inre personligheter började en särskild idé att sticka ut från de andra i flödet.

Vi (jag och mina olika samtalspartners) hade alla varit på någon form av möte där det förväntades av en att man skulle ge sin vision för en levande landsbygd ord. Alltså; mötena fokuserade alla på "vad är det vi vill ha" - en helt konsekvent fråga för alla som vill bygga en ny sorts liv. Men problemet med detta tema är att det -förutom att fokusera på det inåtgående, själviska flödet, "att ha" - dels kan vara svårt och kanske känns krystat för en del individer att leverera idéer på det viset och att det genast bygger upp färdiga, långt bort liggande, svåruppnåeliga mål. Vore det inte bättre om vi alla bara presenterade vad vi redan nu har?

I den här modellen släpps alla fria att välja vad de vill bjussa på (om de ens vill bjussa). Om man vet vad alla andra har (som ju kan vara allt från grävskopor till böcker, till honung, till kunskap om en viss odlingsmetod, till ett partyband för 50-årskalaset) så är det ju lättare för individen att uppnå sina egna personliga, längre bort liggande, mål. Någon kanske skulle vilja öppna en gårdsbutik men känner sig hindrad av alla skatteregler som omger ett eget företag; men någon annan i gruppen kanske kan sånt här och erbjuder sin hjälp.
Det gamla bondesamhället måste ha fungerat någonting i den här stilen; alla visste ju som bekant allt om varandra. "Nils-Oskar på Flateklämman, han e allt en jäkel på rotkorgsflätning han". Eller: "Inga-Lisa på Där Väste vet allt om koas olika magar hon". Det var ett nätverk i ordet rätta bemärkelse som byggde på en näst intill medfödd kunskap om vilken skiftande kunskap som fanns på alla de olika gårdarna runt omkring. Det blir inget svåruppnåeligt mål med en flätad komposthäck om man vet att grannen kan just detta.

Mvh:
Johannes

Långsiktighetens kärna?

2008-08-21T01:04:00.000-07:00

Jag har en vän neråt kusten som tillsammans med några grannar startat upp ett odlingsprojekt vilket har en planerad uppstartsfas på 200 år. Det vill säga att de ska driva projektet så länge och sen ska de utvärdera om det var en bra idé eller inte, vad har vi lärt oss under tiden etcetera - eller rättare sagt deras barnbarnsbarnbarn ska göra det.
200 år alltså. Ja, det låter ju som en lång period, men sett ur t.ex:Hopi-indianernas eller Sanfolkets (urgammalt folkslag som lever kring trakterna av mänsklighetens vagga i afrikanska mellanvästern) så är 200 år ett sandkorn i öknen. San har en historia och ett sammanhängande kulturarv som samlare och jägare vilket sträcker sig ända tillbaka till vår arts gryning, medan Hopi har en mycket lång sammanhängande odlingskultur på ungefär 3500 år. Sett i skenet av detta är min väns odlingsgemenskap ett ganska blygsamt projekt. Samtidigt är det naturligtvis så att det är värt all respekt att ens starta ett liknande företag i vår värld och tid. Finns det några jag tror ändå har en chans att ro iland något liknande så är det dessa människor.

Varför är det så att det i vår kultur är så svårt att på allvar driva långsiktiga projekt? Vad är det som gör att även den godaste och mest osjälviska tanke till slut urholkas? Jag har massor med exempel bara ur mitt eget liv, både från den politiska arenan, förenings- och nätverksvärlden, på hur makten korrumperar, ideologiskt felaktiga kompromisser görs, folk blir överkörda och tröttnar, ordföranden - eldsjälen - får göra allt jobbet själv och hela konceptet rasar när denne bränt ut sig.... Detta är en fråga jag ställt mig mycket, men som jag inte kommit fram till något enkel lättfattligt svar på.

Vad jag däremot vet om odlargruppen neråt kusten, som skiljer dem från alla projekt jag varit med i, är att de inte har någon egentlig ordförande, att de arbetar väldigt aktivt med att undvika konflikter genom att lyfta fram problem och underliggande gnissliga känslor.
Vad jag vet om Hopi är att de ser på sin odling som en "act of faith"- att odla är en religiös handling - och att de antagligen skulle skaka på huvudet och fnissa om de såg våra västerländska kursgårdsförsök att återknyta till Naturen. Hopis träffas inte i grupper och klappar på majskolvar, de sköter om majsplantan istället.
I västerlandet har vi en uppdelning mellan religion/andlighet och arbete/fritid vilken känns främmande för de flesta naturfolk. Här träffas vi en gång i veckan i en kyrka eller på någon meditationsgrupp (med tema Hopiindianer) och har en helig stund, medan själva livet in i dess minsta beståndsdelar är heligt för dessa folk. Om vi likt t.ex. Hopi betraktade våra handlingar som andliga så skulle det nog ganska snart börja utkristallisera sig för var och en av oss huruvida ett specifik göromål befann sig på den vita eller svarta magiskalan. (Ärligt talat; kan det vara vit magi att spekulera i oljebranschen?)

En annan intressant detalj med de här folken är att de har otroligt välutvecklade system för att spåra och reda ut konflikter. Författaren och journalisten Lasse Berg, som levt med just Sanfolket under längre tid, har vittnat om just detta förhållande. Något som alltid skakar om och hotar just vårt samhälle är "Den Late", men San verkar ha inställningen att "alla är olika; en del är flitiga, en del är lata". Även om en viss individ inte gör ett ärligt handtag på flera veckor så accepterar man det utan att skuldbelägga.
San är en mer jägarbetonad kultur än Hopi och alltså kretsar en stor del av livet kring detta ämne. För att undvika hierarkier och översitteri med storjägare och underlydande har man inrättat samhället så att de som har en mindre naturlig fallenhet för jakt istället blir pilmakare. När jägaren så kommer hem med sitt byte blir det både denne och pilens tillverkare som får äran - vilken de båda, om man ska tro Lasse Berg, aktivt försöker undvika att få för mycket av.

Om människor sitter samman som en helhet (eller kanske rent av en Helighet) behövs inga föreningar, tråkiga styrelsemöten eller mansdominerade maktstrukturer. När den alienerade individen försöker återknyta till Jorden och sina medmänniskor faller hon oftast i fällan att göra det inom dessa maktstrukturers ramverk och hon hamnar på en annan plats än dit hennes hjärta längtade.
Om vi vågade tänka tanken att vi inte är de från paradiset förvisade, att vi sitter ihop med varandra och paradiset vi faktiskt lever i, vi är en lika skön beståndsdel i denna lustgård som vilken blomma som helst; vi och dom är ett, ni och jag... Låt oss utföra vackra handlingar tillsammans.

Mvh:
Johannes

MÄNNISKANS BÄSTA VÄN.

2008-08-16T03:43:00.000-07:00

Man brukar ju säga att det är hunden som är människans bästa vän; forskare har velat få det till att bli geten, men frågan är om det inte är masken som borde föräras denna titel – åtminstone under de senaste 15 000 åren när vi varit bofasta jordbrukare.
Charles Darwin var mycket intresserad av daggmasken och övertygad om att det inte funnits något viktigare djur i världshistorien. Helt klart är i alla fall att det vi kallar civilisation knappast skulle ha varit möjligt denne lille gynnare förutan. Utan dessa mänsklighetens välgörare blir jordarna ofruktbara, folken tvingas flytta; det blir krig och elände.

Bisarrt nog är det just vi människor, som har masken att tacka för så mycket, som på senare år blivit dennes värste fiende. Våra maskiner är stora och skickar kraftiga, onaturliga vibrationer genom marken vilket skrämmer slag på den stackars masken. För att skydda sig kryper en del av dem djupare ner men här blir de krossade av traktorns tyngd eller sönderskurna av plogen. De individer som söker sig upp till ytan som skydd blir snabbt uppätna av måsar eller torkar ut. Våra bekämpningsmedel och all konstgödseln gör knappast saken bättre. Som exempel kan nämnas att medan man i en handbearbetad, välskött jord kan finna ca: 500 mask på en enda kvadratmeter så finner man på samma yta i den ”rationellt” brukade jordbruksjorden bara 10 stycken. Men, men… jag ska inte haka upp mig vid liknande, tragiska siffror och exempel, utan istället snabbt återvända till vår vän maskens alla undergörande förmågor. Ja, vi ska till och med hinna ta en liten titt på hur vi, med en lite mildare inställning till Jorden, skulle kunna ersätta både pesticiderna och konstgödseln med… ja just det: Mask!

Masken påskyndar Jordens förmultningsprocess genom att äta alla sorters organiskt material men även mögel och andra svampar. Samtidigt som den gör detta gödslar den naturligtvis Jorden – och vilken gödsel sen! Oavsett om den jord den lever i är sur eller basisk så blir alltid maskens spillning i stort sett ph-neutral. Precis som fåglarna gör äter masken småsten vilka långsamt bryts ned i dess matsmältningssystem och frigör mängder med växtnäring. När gruset i den lille jordinnevånarens mage bryts ned löses nämligen silikatmineraler och kisel frigörs. En frisk mask producerar mellan halva och hela sin egen kroppsvikt i gödsel per dygn. Om det konventionella jordbruket skulle orka ta sig upp i en kvot om 50 mask per kvadratmeter skulle dessa på hundra dagar alltså kunna producera 50 ton växtnäring per hektar. Tänk då bara tanken på 500 stycken per kvm som i det tidigare exemplet.
Till skillnad från den syntetiskt framställda konstgödseln så är maskens spillning levande och full av mikroorganismer. Vidare så håller maskspillning både fukt och kväve bättre än annan jord. Men det tar inte stopp här. I USA har man i experiment sett att maskens avföring verkar som medicin och alltså inte bara gödslar utan faktiskt också kan hjälpa till att bota sjuka plantor.
Amerikanska vinodlare som har börjat gödsla sina odlingar med maskspillning istället för den konventionella handelsgödseln säger sig till och med kunna känna en smakförbättring på det färdiga vinet.

Ok, ok maskgödning är bra! Jag tror att budskapet har gått fram vid det här laget. Men fyller de någon mer funktion än att gödsla Jorden då? Jo det vill jag lova att de gör. Förutom att de med sina gångar gör Jorden porös och genomsläpplig både för vatten, luft och växtrötter så fungerar de även som markens air conditioner kombinerat syrepump. Växternas rötter och alla andra levande varelser nere i marken utandas, liksom vi, koldioxid vilken är en tung gas. Om det inte vore för maskarna skulle Jorden snabbt mättas på CO2 och bli ofruktbar, men när dessa kryper upp till ytan via sina gångar så trycker de den tunga CO2-luften framför sig och renar alltså samtidigt Jorden. På samma sätt suger de med sig frisk luft på vägen ner igen. Om alla maskar på ett välskött hektar jordbruksmark gjorde gemensam sak och kröp upp till ytan och sedan vände ner igen skulle de i detta enda andetag utväxla mellan 10 och 20 kubikmeter luft.

Masken är även en aktiv skadedjursbekämpare. När äppelträden på hösten släpper sina löv är masken där och äter upp de löv som du inte fick upp med krattan, på vilka annars skorv lätt skulle kunna övervintra. En enda mask kan äta upp till 70 skorvangripna blad på en månad.
Lägg nu till allt detta de välkända fakta som de flesta av oss redan kände till: att den hämtar upp viktiga mineraler ur alven till matjordslagret och att den kan förvandla en avfallshög till undergörande kompost på mindre än ett år.

Vad är då maskens optimala miljö, hur ser den ut och vad kan vi göra för att få masken att trivas bättre hos oss; kan man inte odla mask?
Ja för att få svar på alla dessa frågor så måste vi först lära oss att dessa djur, som vi i vardagligt tal bara omnämner mask, faktiskt utgör en hel grupp av raser (i Sverige finns inte mindre än 15 olika) som alla har något varierande krav på sin närmiljö. Den jag hade tänkt fokusera på här är den lite mindre lövmask som bär det vackra namnet Eisenia Foetida, eller kompostmask (på engelska är den känd som Red Wiggler).
Anledningen till att denna mask blivit så populär beror nog främst på hastigheten i förökningsprocessen. Eisenia kompenserar det faktum att hon faktiskt producerar något mindre gödsel än sina större släktingar med sin överlägsna reproduktionsförmåga – vilket i slutändan alltså ändå leder till mer gödsel. En mask kan leva i upp till sju år och kan under denna tid ge upphov till ytterligare en ny mask per dygn.

Det första man kan göra som vanlig trädgårdsodlare för att få masken att trivas bättre är att sluta använda jordfräs. Luckra dina bäddar lite lätt med en grep istället och vänd bara Jorden hösten innan du ska sätta potatis.
Täckodla! Våra små vänner trivs jättebra på en porös, fuktig jord som är översållad med gräsklippsmat. Täckodling torde väl också vara en förutsättning för den som bara vänder om i myllan vart fjärde år.
Djupsängsodla! Desto mindre packad och desto djupare mylligheten når, desto bättre trivs också masken.
Mata dem ordentligt. Ja, efterhand som antalet maskar ökar i dina trädgårdsland kan du också öka mängden gödsel och kompost som du tillför (jo, det är sant, men gör det med måtta och öka givan väldigt långsamt).

På vissa håll, speciellt i USA, har man börjat satsa stort på försäljning av maskyngel och spillning från Red Wiggler och förser faktiskt det konventionella jordbruket med denna handelsgödsel. Tyvärr är den amerikanska modellen inte hållbar i det långa loppet då den bygger på en enormt energikrävande process som dessutom är direkt beroende av spillningen från jättelika mjölkfabriker med tusentals kor. Den fasta avföringen ska separeras från urinen, torkas och matas ut till de jättelika maskbingarna. Handelsgödseln separeras ut från maskarna och deras yngel med hjälp av mera maskiner och sen är det torkning igen, förpackning och distribution. En väldigt energislukande – för att inte tala om kärlekslös – apparat.
Låt oss istället applicera tanken om att odla mask på det småskaliga självhushållet. Förutom att öka bördigheten i den egna Jorden skulle småbrukaren här kunna få in lite välförtjänta ”ägg-pengar” på att (istället för ägg) sälja handelsgödsel i form av maskspillning. Även ynglen och dräneringsvattnet från din odling går att sälja.

Du kan enkelt bygga din egen maskodling. Större eller mindre spelar ingen roll, principen är densamma.

*Ställ två plastbingar (hinkar eller liknande större lådor) i varandra, men placera först ett par ca: 1dm höga klossar i den undre bingen så att den övre (i vilken du ska ha masken) inte sjunker ned till bottnen av den undre. Borra också några hål (ca: 6-8 mm stora) i bottnen av den övre bingen där dräneringsvattnet kan rinna ut. Denna vätska samlas i den undre behållaren och är i princip flytande växtnäring. Det är viktigt att tömma denna undre binge då och då så att vattnet inte når upp till hålen i den övre. Gör också några lufthål på sidorna. Längst ned på sidan av den övre bingen ska du också göra en lucka så att du kan tömma behållaren på färdig spillning.

* Nu ska vi bädda bottnen på själva maskbingen. När avfallet du strax ska tillsätta om ett par dagar börjar brytas ned så kommer temperaturen i komposten att öka. Om den överstiger 30 grader riskerar masken att dö varför den måste ha denna ”bädd” att återvända till. Bäddningen gör du av ofärgad kartong som du river i små bitar. Blanda också i lite vanlig jord eller brunnen kompost. Bäddningen ska vara minst 5 cm tjock. Fukta med sprayflaska.

* Nu lägger du på lite hushållsavfall och kanske något gräsklipp, men bara så att bäddningen blir täckt. Upprepa med ytterligare något lite kartong och avfall.

* Undvik alltid starka kryddor och matolja i avfallet. I början, innan du fått igång komposten ordentligt ska du också undvika citrusskal, pasta, kött och bröd. Favoriten är kaffesump och gamla teblad.

* Eventuellt kan du tillsätta lite hästgödsel för att få extra fjutt på det hela. Personligen har jag även testat med fårskit, vilket de verkar gilla skarpt.

* Vattna igen.

* Tillsätt masken på toppen av bingen. De ogillar ljuset och kommer strax att ha krupit ned i komposten. Om några individer ligger kvar på toppen efter en halvtimma är de antingen sjuka eller döda.

* Lägg på ett lock med lufthål.

* Mylla aldrig ned det nya avfallet som du lägger på utan fortsätt att varva papper och avfall i toppen av bingen. På så sätt kommer masken alltid att söka sig uppåt bingen i jakt på föda och du minimerar antalet mask i bottnen när du skördar spillningen.

* Tänk i alla led av hanteringen på maskens bästa och att dess grundförutsättningar heter syre, fukt, mörker och 10 – 25 graders värme.

Det är lätt och roligt att odla mask och efter ett tag så kommer du behöva utöka din kompost. Kanske får du också problem med att skaffa dem all den mat de behöver. Ett tips är då att besöka någon lokal restaurang. Det slängs mängder med mat idag och krögarna brukar bara bli glada om någon kommer och hämtar en del avfall, då de får betala extra för sophämtningen så fort de överskrider sin beräknade kvot.
Personligen skulle jag som sagt vilja avråda från all form av stordrift. Släpp ut dina maskar i dina egna odlingar på hösten när de blivit stora.
Detta görs enklast så här: Töm ut hela den övre behållaren på en plan yta och skrapa bort ytlagret efterhand som maskarna kryper längre ner undan ljuset. Till slut har du på detta sätt separerat nästan all fullvuxen mask från komposten. Lägg tillbaka komposten som är full av ägg och yngel i bingen och släpp ut maskarna, antingen i din trädgårdskompost eller direkt i landet.

Jo, maskarna är nog i sanning våra bästa vänner. Behandla dem därför alltid med tillbörlig respekt. Utan dem kanske inte vår värld, så som vi känner den idag skulle vara möjlig. Utan dem skulle kanske inte jag kunna sitta här idag vid min dator och skriva denna lilla kärleksförklaring.

Mvh:
Johannes von EiseniaLover Söderqvist

(Artikeln tidigare publicerad i Fri Jord)

Alternativet???

2008-07-03T00:48:00.000-07:00

Det finns ett gammalt indiskt talesätt som går: Om du inte vill bli del i en lögn så beblanda dig inte med den (- typ, jag minns den nog inte helt korrekt).

Om vi tänker oss att vi jobbar på ett reklamkontor och vi har fått i uppdrag att hitta på ett nytt marknadsföringskoncept för, låt oss säga ett nytt schampo. Inte skulle vi då ägna alla reklamfilmerna åt att beskriva hur dåliga alla konkurrenterna är; nej det skulle ju bara ge dessa extra publicitet vilket vi inte vill, vi skulle försöka beskriva vår produkt på bästa möjliga sätt.

Jorden håller på att förändras; demokratierna urvattnas, kapitalism, neofascism och -marxism syns överallt och det värsta av allt; rovdriften på allt det levande och vackra griper bara värre och värre omkring sig för varje dag. Hela tiden hamnar jag vid frågan "ska jag fokusera på allt det negativa och försöka bekämpa detta eller ska jag lägga min energi på något positivt?"

Även om man rent av lyckas avslöja något negativt förhållande så fortsätter det ju vara negativt - om än synliggjort. Men vart ska man ta vägen sen? "Ok, det där var verkligen illa. Jahapp..." Vart finns alternativen? Var finns den Sköna Nya Världen dit man kan dra sig tillbaka när man sett vårt systems alla avigsidor? Vem driver det positivas, kreativas, det andliga mervärdets sak?
Vi formligen dränks i negativ information om tillståndet i världen varenda dag. VART FINNS ALTERNATIVEN???

Schampofabrikens reklammakare har svaren. De känner redan till att konkurrenternas schampo har testats på djur och att det förvandlar de starkaste hästtagel till svinto, inte behöver de understryka detta extra; de har ju redan lösningen. De går helt enkelt ut och synliggör sin egen överlägsna produkt. Om du inte vill bli del i en lögn så beblanda dig inte med den - driv Sanningen istället.
Allt som vi ger vår uppmärksamhet åt förstärker vi. Att bekämpa är strid, och strid kräver uppmärksamhet på det man kämpar mot, och uppmärksamheten förstärker det vi vill bekämpa.

Att se brister och fel är del i ett negativitetsförstärkande mönster; att driva sin egen linje och formge sin egen vision är däremot kreativitet. Bara så kan man bli ett gott exempel och en förebild - en inspiration för andra människor.

Mvh:
Johannes von SkaOdlaSinTrädgård Söderqvist

Källor:
Pappa

Hednisk radio

2008-06-26T00:54:00.000-07:00

Hej.

Ja, idag ska jag bara ge ett kort och koncist tips:

http://hedendom.se/radio

En hednisk podradiokanal.
Hedendom.se som driver radiokanalen är en wikipedia för hedningar. Den drivs vad jag förstår av Samfälligheten för nordisk Sed - som är Sveriges enda registrerade trossamfund när det gäller nordisk, traditionell tro.

//J.

Sommarsolståndet

2008-06-20T02:11:00.000-07:00

Jag önskar er alla en trevlig ljusfest. Jag hoppas ni får vara ute hela natten och att det inte regnar på er. Hoppas ni får känna sambandet... bandet till Jord. Hoppas ni får se Skrömta. Hoppas att det inte regnar alltför mycket. Hoppas ni kan skörda lite färskpotatis, kanske lite sallad och några andra primörer till er fest. Hoppas att ni inte behöver stressa; att ni slipper mala arbetet på kontoret till grus i bakhuvudet. Hoppas att ni får vara på festen och ingen annanstans - varken fysiskt eller mentalt. Hoppas att det blir i alla fall lite Sol.
Hoppas att ni firade vintersolståndet och hoppas att ni tycker att tiden fram till nu har varit en bra tid. Hoppas att ni har många goda vänner att dela er fest med. Hoppas att allt du sått åtminstone börjat gro. Hoppas att du redan bärgat ditt hö, eller att du hoppas på fint väder efter midsommar. Hoppas att det blir som du hoppas.
Jag hoppas att dina löften från i vintras har hållits och jag hoppas att du trivs med dem. Löftenas frö borde ju nu ha förvandlats till blommande buskar. Jag hoppas att det är så för dig. Jag hoppas att du tar stegen på den där stigen som du bara vågat se i dina drömmar. Jag hoppas att du känner Jordens Kraft ordentligt i dig nu och att du känner dig så liten, så liten i jämförelse; jag hoppas att du trivs med den känslan för små är vi ju alla.
Jag hoppas att maten smakar bra. Hoppas att livet känns fullt ut värt att leva. Hoppas att det känns som Ditt liv. Hoppas det blir musik, dans och sång. Hoppas du får en riktig trevlig midsommar imorgon, lördag.

Mvh:
Johannes von Lycklig Söderqvist